Diskriminering
Diskriminering betyder att en person behandlas sämre än andra på grund av någon personlig egenskap. Alla människor har rätt till likabehandling och diskriminering förbjuds i flera av våra nationella lagar, diskrimineringslagen och strafflagen samt i internationella avtal om mänskliga rättigheter.
Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap.
Enligt diskrimineringslagen kan diskriminering vara direkt eller indirekt eller till exempel vägran att göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringslagen förbjuder även trakasserier samt anvisningar eller order att diskriminera någon. Förbudet mot diskriminering innefattar även så kallad diskriminering på grund av antagande och diskriminering mot närstående. Därmed kan alltså förbjuden diskriminering även vara att ställa en person i en ofördelaktig ställning jämfört med andra till exempel för att personen antas tillhöra en minoritetsgrupp eller eftersom personen är närstående (familjemedlem, släkting eller vän) till en person som till exempel tillhör till en etnisk minoritet eller som har en funktionsnedsättning.
Diskrimineringslagens förbud mot diskriminering tillämpas brett. Detta innebär att lagen omfattar i regel all privat och offentlig verksamhet. Undantaget utgörs av verksamhet som avser privat- och familjeliv och utövning av religion.
Vad avses med diskriminering
Diskriminering betyder att en person behandlas sämre än andra i samma situation på grund av en eller flera av personens personliga egenskaper. Om till exempel en servitör vägrar betjäna en person på grund av personens etniska ursprung utgör detta olaglig diskriminering.
Olika former av diskriminering
Direkt diskriminering betyder att någon på grund av en omständighet som gäller hen som person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan skulle behandlas i en jämförbar situation. Det är fråga om direkt diskriminering till exempel om en rom som är kund på en restaurang krävs på betalning på maten innan den serveras och andra kunder inte får samma krav. Ett annat exempel kan vara att man inte vill hyra ut en bostad till ett samkönat par på grund av deras sexuella läggning.
Indirekt diskriminering betyder att regler, kriterier eller förfaringssätt som framstår som jämlika kan komma att missgynna någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person.
Ett exempel på indirekt diskriminering är om man vid anställningar ställer sådana krav på den arbetssökande som inte är väsentliga för arbetet: en arbetsgivare förutsätter att den arbetssökande har utmärkta kunskaper i finska även om det inte är väsentligt för arbetets utförande. Ett annat exempel på indirekt diskriminering är en otillgänglig miljö. Indirekt diskriminering kan utgöras till exempel av att man inte kommer till en myndighets eller en tjänsteleverantörs verksamhetsställe om man använder en rullstol eller något annat hjälpmedel.
Myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare samt leverantörer av varor och tjänster ska göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning. Med anpassningarna säkerställer man likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning i enskilda situationer. Vägran att göra rimliga anpassningar utgör diskriminering.
Det är olagligt att ge anvisningar eller order att diskriminera någon. Till exempel en person i ledande ställning som ger anvisningar till de anställda i en butik att inte betjäna personer av utländsk bakgrund gör sig skyldig till diskriminering. Det är fråga om diskriminering även om arbetstagaren inte ännu skulle ha följt anvisningen. Att följa en order eller anvisning att diskriminera någon utgör också diskriminering.
Med multipel diskriminering avses situationer där man blir utsatt för diskriminering på basis av två eller flera olika diskrimineringsgrunder. Diskrimineringslagen tillämpas på multipel diskriminering även då en av grunderna är kön. I övrigt övervakas diskriminering på grund av kön av jämställdhetsombudsmannen.
Diskrimineringslagen tillämpas även på sådan diskriminering där två eller fler omständigheter som förknippas med personen kombinerade leder till att särbehandlingen av personen. Detta kallas för intersektionell diskriminering.
Särskilt minoriteter kan bli utsatta för diskriminering enligt flera diskrimineringsgrunder. Till exempel en person med funktionsnedsättning som tillhör en etnisk minoritet kan bli diskriminerad både på grund av sin funktionsnedsättning och sitt ursprung.
Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. I lagen definieras trakasserier som beteende med vilket man avsiktligt eller faktiskt kränker en persons människovärde. Med beteende skapar man en som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv mot till exempel en viss sexuell läggning, ett visst ursprung eller personer med funktionsnedsättning.
Trakasserier kan utgöras av retorik, framställande av material som kränker människovärdet eller delning av sådant material.
Diskrimineringslagen förbjuder även motåtgärder. Detta innebär att om person till exempel kontaktar diskrimineringsombudsmannen för utredning av sitt ärende, åberopar diskrimineringslagen eller vidtar andra åtgärder för att säkerställa sin likabehandling, får personen inte behandlas missgynnsamt och negativa påföljder får inte riktas mot personen på grund av detta. En motåtgärd kan till exempel innebära att en hyresvärd inte förnyar hyreskontraktet eftersom hyresgästen har kontaktat diskrimineringsombudsmannen på grund av hyresvärdens diskriminerande verksamhet.
Den som utsätts för motåtgärder har enligt diskrimineringslagen rätt till gottgörelse.
Vad utgör inte diskriminering?
All särbehandling av människor är inte diskriminering. I vissa situationer kan särbehandling vara berättigad även om den skulle baseras på någon förbjuden diskrimineringsgrund. Bestämmelser om legitima grunder för särbehandling finns i diskrimineringslagen.
Dåligt eller osakligt bemötande till exempel vid kundbetjäning är inte nödvändigtvis diskriminering. För att det ska vara fråga om diskriminering ska bemötandet orsakas av en förbjuden diskrimineringsgrund. Om en varu- eller tjänsteleverantör eller en myndighet beter sig ohövligt, osakligt är det inte nödvändigtvis fråga om diskriminering, särskilt om alla behandlas på samma sätt.
Legitima grunder för särbehandling
Särbehandling utgör inte diskriminering, om bemötandet har godtagbara mål enligt de grundläggande och mänskliga rättigheterna att metoderna står i rätt proportion i förhållande till målen. Om det är fråga om till exempel användningen av offentlig makt eller särbehandling på grund av en persons etniska ursprung ska det även föreskrivas i lagen om särbehandlingen. Till exempel det faktum att personer som inte har fyllt 18 år inte släpps in på en restaurang med utskänkning är inte diskriminering, eftersom det föreskrivs i lagen och det finns ett godtagbart mål enligt de grundläggande och mänskliga rättigheterna för det.
Särbehandling i anställningsförhållanden och vid anställningar av personal
Särbehandling på arbetet och vid anställningar av personal är under vissa förutsättningar tillåten. Särbehandlingen ska grunda sig på arbetsuppgifternas karaktär och de faktiska och avgörande krav som skötseln av arbetsuppgifterna förutsätter. Särbehandlingen ska också vara proportionell. I vissa situationer kan en persons personliga egenskap alltså användas som ett kriterium till exempel för anställning.
Till exempel ett registrerat religiöst samfund kan förutsätta en viss religion eller övertygelse av sina anställda, om detta är motiverat med beaktande av arbetets natur och dess utförande. Alltså kan till exempel den evangelisk-lutherska kyrkan förutsätta att dess präster är medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan. Det är även möjligt att man till en organisation som bevakar en etnisk minoritets intressen eller rättigheterna av personer som tillhör sexuella minoriteter anställer en person som representerar dessa grupper.
Bemötande som grundar sig på ålder eller bostadsort är också tillåtet om det baseras på en målsättning som hänför sig till sysselsättningspolitiken eller arbetsmarknaden. I dessa fall kan det till exempel vara fråga om en sysselsättningskampanj som riktas till de unga, åtgärder som riktas till äldre arbetstagare som förlänger tiden för arbetskarriären eller att man erbjuder arbetsplatser till dem som bor på en viss ort.
Positiv särbehandling
Med positiv särbehandling avses åtgärder som är nödvändiga för säkerställandet av faktisk likabehandling med vilka man förbättrar ställningen och omständigheterna för en viss grupp. Positiv särbehandling utgör inte diskriminering.
Positiv särbehandling är berättigad om syftet med den är att främja faktisk likabehandling eller förebygga eller avlägsna skadeverkningar av diskriminering. Positiv särbehandling utgörs till exempel av kvoter vid läroinrättningar för grupper som kan bli utsatta för diskriminering eller som har en svagare social ställning
Ytterligare information och exempel på positiv särbehandling finns på vår webbsida om positiv särbehandling.