Sexuella minoriteter och likabehandling
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Sexuell läggning handlar om till vem en människa känner sexuell eller emotionell dragning.
Sexuella minoriteters ställning och rättigheter samt attityderna gentemot hbtiq-personer har blivit positivare under de senaste decennierna, men diskrimineringen har inte upphört.
Rättigheterna har utvecklats – diskrimineringen har inte upphört
Sexuella minoriteters ställning har under de senaste decennierna förändrats från nedvärderade minoriteter till en av symbolerna för mångfald. Till exempel var det i Finland fram till 1999 fortfarande förbjudet enligt strafflagen med offentlig uppmaning till otukt mellan personer av samma kön. Att den jämlika äktenskapslagen trädde i kraft våren 2017 och att riksdagen godkände förändringen av moderskapslagen i februari 2018 är en del av en utveckling där diskriminering av sexuella minoriteter har eliminerats även i lagstiftningen.
Medborgarorganisationerna och medborgaraktiviteten har varit en betydande förändringskraft när det gäller att förbättra sexuella minoriteters och könsminoriteters ställning. Medborgarinitiativen om en jämlik äktenskapslag och stiftandet av moderskapslagen är utmärkta exempel på människors aktivism.
Att åtgärda brister i lagstiftningen garanterar dock inte automatiskt likabehandling. Vid sidan av strukturell diskriminering förekommer ofta diskriminering och osakligt bemötande i vardagliga möten och på många olika livsområden. Trots framstegen måste arbetet mot diskriminering, trakasserier och diskriminerande attityder fortsätta.
Diskriminering av sexuella minoriteter förekommer på många livsområden
Diskriminering av sexuella minoriteter förekommer på många livsområden och tar sig uttryck på olika sätt. Hbtiq-personer kan möta såväl strukturell diskriminering som diskriminering och trakasserier i olika vardagliga situationer. Vid diskriminering och trakasserier i anslutning till sexuell läggning kan det till exempel vara fråga om att magistraten inte går med på att viga ett par av samma kön, att en elev mobbas i skolan på grund av sin sexuella läggning, att man på arbetsplatsen berättar kränkande vitsar om sexuell läggning till hbtiq-person eller att en bostad inte hyrs ut till ett par av samma kön.
Diskriminering av sexuella minoriteter förekommer bland annat i offentliga lokaler, på arbetsplatser och då man söker bostad eller arbete. Även upplevelser av trakasserier i vardagliga situationer är fortfarande vanliga, både i Finland och på andra håll i Europa. Av undersökningar framgår också att det inte bara är faktisk diskriminering utan också rädslan för diskriminering och trakasserier som medför utmaningar i hbtiq-personers liv. Detta kan till exempel göra det svårare för en person som hör till en sexuell minoritet att söka sig till den service hen behöver.
Många hinder för likabehandling har att göra med oavsiktliga attityder, brist på information eller brist på förståelse. Hetero-, köns- och relationsnormerna är fortfarande så starka i vårt samhälle att vi ofta inte ens känner igen dem. Många normer orsakar dock diskriminering och uteslutning och det är viktigt att vara medveten om dem för att främja likabehandling. Till exempel är antagandet att en persons make är av ett annat kön ett sådant antagande som grundar sig på normer.
På grund av underrapportering blir en stor del av diskrimineringen dold
Diskrimineringsombudsmannen kontaktas sällan i ärenden som gäller diskriminering på grund av sexuell läggning. På grund av underrapporteringen syns en stor del av den diskriminering som sexuella minoriteter upplever inte i myndighetsstatistiken. Underrapportering av diskrimineringsupplevelser är ett betydande problem. När myndigheterna inte får kännedom om diskrimineringen tillgodoses inte individens rättigheter och man kan inte ingripa i diskrimineringen med riktade åtgärder. I värsta fall fortsätter diskrimineringen.
När personer som utsätts för diskriminering inte anmäler det de upplevt till myndigheterna får man inte heller statistisk eller kvalitativ information om diskrimineringen, vilket kan leda till att den samhälleliga utvecklingen förblir dold. Det leder till att myndighetsåtgärderna blir reaktiva i stället för förebyggande.
Diskrimineringsombudsmannen är en lätt tillgänglig aktör som man kan kontakta via många olika kanaler om man utsätts för diskriminering på grund av sexuell läggning. Diskrimineringsombudsmannen kan på många sätt ingripa i diskriminering och främja likabehandling. Varje kontakt om diskriminering är mycket viktig och ger värdefull information om vilka åtgärder som behövs för att ingripa i diskrimineringen och främja likabehandling.