Övervakningen i praktiken
Kärnan i diskrimineringsombudsmannens övervakningsarbete är att bedöma verkställandet av avlägsnande ur landet ur de grundläggande och mänskliga rättigheternas synvinkel. I centrum för övervakandet står i synnerhet återsändande av personer i sårbar ställning, såsom psykiskt eller fysiskt sjuka, barn, personer med funktionsnedsättning och offer för människohandel. Målet är även att övervaka sådana återsändanden där risken för att polisen ska använda maktmedel är stor eller där en person återsänds till ett utmanande destinationsland, såsom Afghanistan eller Irak.
Förberedelser inför övervakningen och konkret övervakningsarbete
Övervakningens omfattning varierar. Den kan tidsmässigt omfatta alla skeden av återsändandet. Då övervakas verkställandet av avlägsnandet ur landet från samtalet om avlägsnande ur landet fram till att personen som återsänds har överlämnats i destinationslandet. Övervakningen kan också gälla endast ett skede av avlägsnandet ur landet, såsom resan från förvarsenheten till flygplanet. Under återsändandet är övervakaren närvarande i alla situationer och lokaler där polisen rör sig med den som ska återsändas.
Övervakaren gör en bakgrundsutredning för att välja ut de återsändningar som ska övervakas och för utredning av förhållandena för dem som ska återsändas. Övervakarna får information ur myndighetsregister, skaffar handlingar och kontaktar till exempel polisen, personalen vid förläggningarna för asylsökande och förvarsenheterna samt hälsovården. Dessutom kan övervakarna få information om livssituationen och förhållandena för dem som ska återsändas av deras assistenter eller till exempel av stödpersoner.
I det konkreta arbetet följer övervakaren upp, observerar och registrerar situationen för den som ska återsändas och polisens verksamhet under hela verkställandet av avlägsnandet ur landet. Övervakaren fäster uppmärksamhet bland annat vid om personen som ska återsändas har varit medveten om avgångstiden, hur hen har kunnat förbereda sig för avfärden, hur omständigheter som gäller sårbarhet eller hälsotillstånd har beaktats och hur personen som ska återsändas behandlas. Särskild uppmärksamhet fästs vid eventuellt motstånd och polisens användning av maktmedel till följd av detta. Under resan kan övervakaren också diskutera med personen som återsänds. Om återsändandet övervakas ända fram till destinationslandet, upphör det konkreta övervakningsarbetet när myndigheterna i destinationslandet tar emot personen som återsänds och godkänner att personen anländer till landet.
Övervakarna ger respons till polisen efter återsändandet
Övervakarna ger skriftlig respons om återsändandet till polisen. Respons ges både om god praxis och om observerade missförhållanden. I responsen bedöms bland annat hur rättigheterna för den som återsänds tillgodoses, hur välbefinnandet för den som återsänds beaktas och hur mänskligt polisens förfarande är. Att registrera och sprida god praxis som övervakarna observerat är en viktig del av övervakarnas arbete. Om övervakarna upptäcker allvarliga missförhållanden i polisens verksamhet kan förfarandet bland annat föras till riksdagens justitieombudsman för bedömning.
Ombudsmannen och övervakarna träffar också regelbundet polisledningen och deltar i utbildningen för ledsagande poliser. Utöver polisen samarbetar man också med bland annat gränsövervakningsmyndigheterna, förvaltningsdomstolarna, förläggningarna för asylsökande, förvarsenheterna, hälso- och sjukvården och assistenter till dem som ska återsändas.
Vilka faktorer har ombudsmannen fäst uppmärksamhet vid i sin respons?
Oftast har det förekommit anmärkningar om tolkningen eller om att den som ska återsändas inte har meddelats om tidpunkten för avfärden på förhand. Då hade den som skulle återsändas ofta inte heller möjlighet att ordna alla sina ärenden innan han eller hon lämnade landet. I övervakningen har man också fäst uppmärksamhet vid att kontakten med till exempel assistenten har begränsats. Det har också förekommit brister i säkerställandet av medicinering. Om den som ska avlägsnas ur landet motsätter sig återsändandet, har ledsagarna inom ramen för bestämmelserna och sina befogenheter rätt att använda maktmedel. Övervakarna har endast i få fall haft något att anmärka på användningen av maktmedel. Enligt övervakarnas observationer har många förfaranden under de senaste åren utvecklats i en riktning som bättre beaktar de grundläggande rättigheterna.
