Ingripande i diskriminering
Diskrimineringsombudsmannens uppgift är att främja likabehandling samt att förebygga och ingripa i diskriminering. Diskrimineringsombudsmannens uppgift är att bedöma och säkerställa att människors rättigheter och individernas rättsskydd förverkligas så jämlikt som möjligt. Ombudsmannens uppgifter och behörighet har skrivits in i diskrimineringslagen och lagen om diskrimineringsombudsmannen.
Diskrimineringsombudsmannen behandlar kontakter om diskriminering på alla diskrimineringsgrunder enligt diskrimineringslagen. Man kan alltså vända sig till diskrimineringsombudsmannen om man har utsatts för eller bevittnat diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap.
Fall av diskriminering med anknytning till kön, könsidentitet eller könsuttryck behandlas av jämställdhetsombudsmannen. Diskrimineringslagen tillämpas på multipel diskriminering även då en av grunderna är kön.
Flera sätt att ingripa i diskriminering och främja likabehandling
Diskrimineringslagen omfattar flera olika sätt med vilka ombudsmannen kan ingripa i diskriminering och främja likabehandling. I praktiken innebär diskrimineringsombudsmannens arbete till exempel rådgivning, utredning av enskilda fall, främjande av förlikning mellan parterna, utbildning, insamling av information samt att påverka lagstiftningen och myndighetspraxis. Ombudsmannen kan även föra ett enskilt diskrimineringsärende till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden eller en domstol för avgörande. Ombudsmannen samarbetar med intressentgrupperna och utför påverkansarbete för att främja likabehandling och för att förebygga och ingripa i diskriminering.
När en enskild person kontaktar ombudsmannen, har ombudsmannen en omfattande prövningsrätt att bestämma vilka åtgärder som ska vidtas. Enklare situationer kan lösas per telefon eller e-post. Om det finns tydligt skäl att misstänka att diskriminering som är förbjuden i diskrimineringslagen har inträffat kommer ombudsmannen i regel att utreda saken.
Närmare information om diskrimineringsombudsmannens verktyg finns nedan.
En stor del av den juridiska hjälp som diskrimineringsombudsmannen erbjuder är rådgivning. Diskrimineringsombudsmannen kan kontaktas skriftligen med en webblankett, per e-post eller per brev. Rådgivning ges även per telefon och chatt.
För att utreda ett enskilt ärende kan diskrimineringsombudsmannen skicka en begäran om utredning till parterna. En utredningsbegäran kan till exempel handla om att man ber en aktör om en utredning om ett misstänkt diskrimineringsfall samt om aktörens allmänna förfaranden. Enligt lagen har ombudsmannen trots sekretessbestämmelserna rätt att få information som ombudsmannen behöver för att kunna sköta sitt uppdrag.
Diskrimineringsombudsmannen har inte behörighet att fatta juridiskt bindande beslut. Ombudsmannen kan däremot i enskilda fall ge sitt motiverade ställningstagande, för att diskrimineringen skall upphöra och inte inträffa på nytt. I ställningstagandet kan ombudsmannen till exempel berätta till den part som misstänks ha gjort sig skyldig till diskriminering att det har framstått en misstanke om diskriminering i ärendet och föreslå åtgärder för att rätta till situationen. Ombudsmannens ställningstagande eller annat ingripande i diskrimineringen betyder ofta både att diskrimineringen upphör och uppmuntrar den part som gjort sig skyldig till diskriminering att främja likabehandling i sin verksamhet.
Diskrimineringsombudsmannen kan även utreda ärendet genom en inspektion. En inspektion kan genomföras i lokalerna hos en myndighet, en utbildningsanordnare och en läroinrättning samt en leverantör av varor och tjänster.
Ombudsmannen kan främja förlikning mellan den som blivit utsatt för diskriminering och den part som gjort sig skyldig till diskriminering. Bestämmelser om detta finns i diskrimineringslagen. Diskrimineringsombudsmannen främjar förlikning endast i de fall där det är klart att diskriminering har inträffat och båda parter är beredda att lösa ärendet genom förlikning.
I förlikningsavtal som ombudsmannen upprättat ber den part som medger att hen gjort sig skyldig till diskriminering om ursäkt och avtalet inkluderar i regel även en ersättning i pengar som man enligt diskrimineringslagen kommit överens om separat. Av den part som medger att hen gjort sig skyldig till diskriminering förutsätts i regel i avtalet att hen förbinder sig till att inte fortsätta med de förfaranden som lett till ärendet samt olika åtgärder för att främja likabehandling, såsom uppdatering av likabehandlingsplan samt upprättande av anvisningar till personalen för att beakta likabehandling och förbudet mot diskriminering.
Diskrimineringsombudsmannen kan även föra ett ärende till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för avgörande. Till skillnad från diskrimineringsombudsmannen kan nämnden fatta juridiskt bindande beslut och förbjuda aktörer vid vite att i framtiden göra sig skyldiga till diskriminering eller att fortsätta med diskrimineringen.
Ombudsmannen för i regel ärenden till nämnden om ombudsmannen anser att nämndens avgörande är särskilt viktigt för individens rättsskydd eller att ärenden är viktiga för utvecklingen av tolkningen av diskrimineringslagen. Diskrimineringsombudsmannen råder även vid behov sina kunder att själva föra sitt ärende till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden.
Diskrimineringsombudsmannen kan efter eget gottfinnande biträda en person som utsatts för diskriminering vid domstolsbehandlingen av ärendet. Att ombudsmannen agerar som rättsbiträde är emellertid exceptionellt och görs i regel endast i ärenden som principiellt är betydande för tolkningen av diskrimineringslagen och förbudet mot diskriminering.
Diskrimineringsombudsmannens uppgifter innefattar även övervakning av planeringen av likabehandlingsarbetet. Vid behandling av kundärenden beaktar ombudsmannen hur den part som misstänks för diskriminering sköter sina eventuella förpliktelser att främja likabehandling. I samband med behandlingen av kundärendena ber ombudsmannen också de parter som är skyldiga att främja likabehandling (myndigheter, läroinrättningar och utbildningsanordnare) om likabehandlingsplaner. Arbetsgivares likabehandlingsplaner övervakas av regionförvaltningsverkens arbetarskyddsmyndigheter.
Om diskrimineringsombudsmannen observerar diskriminerande förfaranden i någon enskild bransch kan ombudsmannen vid behov upprätta allmänna rekommendationer för att förebygga diskriminering och främja likabehandling.
Då en domstol behandlar ett ärende som handlar om tillämpningen av diskrimineringslagen ska domstolen bereda ombudsmannen en möjlighet att bli hörd. Utlåtandena till domstolar handlar ofta om tolkningen av diskrimineringslagstiftningen. Med sina utlåtanden strävar ombudsmannen efter att påverka både det enskilda rättsfallet och allmänt främjande av likabehandling. Även då det är fråga om ett diskrimineringsbrott enligt strafflagen ska åklagaren bereda ombudsmannen en möjlighet att bli hörd.
Diskrimineringsombudsmannen utför påverkansarbete som sakkunnig genom att lämna utlåtanden om lagberedningen och åtgärdsprogram. Diskrimineringsombudsmannens utlåtanden finns här.
Ombudsmannen gör utredningar samt låter andra parter göra utredningar, publicerar rapporter och lägger fram förslag. Diskrimineringsombudsmannen samlar även in information om diskriminering via sin kundstatistik.
Diskrimineringsombudsmannen lämnar en årlig berättelse till statsrådet. Vidare ska ombudsmannen lämna en berättelse till riksdagen vart fjärde år om förverkligandet av likabehandling.
Utöver främjandet av likabehandling i samband med enskilda ärenden samt utlåtanden, utredningar och arbetet med intressentgrupperna utför ombudsmannen även olika slags påverkansarbete.
Ombudsmannen stödjer arbetet att främja likabehandling som utförs av olika parter såsom andra myndigheter. Diskrimineringsombudsmannen deltar även i debatten om aktuella frågor vid behov tillsammans med andra tillsynsmyndigheter.
Ombudsmannen strävar även efter att ingripa i diskriminering och främja likabehandling med strategisk kommunikation och genom att delta i samhällsdebatten. Ombudsmannen ger sakkunnigintervjuer, publicerar pressmeddelanden och blogginlägg samt verkar aktivt på sociala medier.
Vad diskrimineringsombudsmannen inte kan göra
- Diskrimineringsombudsmannen har inte behörighet att beordra en annan myndighet att agera på ett visst sätt eller att fatta ett visst beslut.
- Ombudsmannen kan inte ändra ett myndighetsbeslut.
- Diskrimineringsombudsmannen kan inte fatta juridiskt bindande beslut.
- Kontakt med ombudsmannen ersätter inte eventuella andra förfaranden för rättelse och sökande av ändring som är tillgängliga i ärendet. Om ett negativt beslut kan överklagas bör man överklaga det inom de angivna tidsfristerna.
- Diskrimineringsombudsmannen behandlar i regel inte ärenden som har anhängiggjorts hos en annan instans.