Rätten till liv är alltid viktigare än staternas rätt att ”stänga gränserna”
Människan är anpassningsbar. Detta har senast påvisats för oss av vårt förhållningssätt till pandemin och dess slut samt till det pågående kriget alldeles runt hörnet från oss och flyktingarna till följd av det.
Även om kriser skulle bli den nya normen och man skulle lyckas genom att undvika nyheterna koncentrera sig till exempel på sina semesterplaner i stället för hoten, kan man inte helt komma undan stormarna i den omkringliggande världen. En täppt näsa kunde sätta stopp på semesterresan, och när familjen diskuterade önskemålen för semestern kunde förstaklassaren säga att det inte var viktigast att komma till Borgbacken, utan att alla krig i världen skulle stoppas.
Människan anpassar sig snabbt, inte bara till det som sker utan också till den debatt som förs av det som sker. Vad som är oroande är att vår verklighetsuppfattning allt oftare tycks grunda sig på berättelser som skapats i den virtuella världen, inte på sinnesförnimmelser eller forskningsdata. Ett mem kan ibland säga mer än tusen ord.
Yles MOT-program berättade i början av året om att Finland vill avlägsna pappor till finska barn ur landet. Programmets innehåll var ingen överraskning till någon som på ett eller annat sätt arbetar med utlänningars rättigheter i Finland. Till exempel diskrimineringsombudsmannen har adresserat frågan i flera år redan före MOT-programmet, men ändå verkade allmänheten, inklusive riksdagsledamöterna, uppskakade av programmet. Utöver de orättvisa livsöden avslöjade programmet också framför allt hurdan narrativ som har dominerat majoritetens uppfattningar om den finländska migrationspolitiken under de senaste åren.
Vi vill konstatera att Finlands migrationspolitik inte är och inte har varit ”slapp”. Finland skiljer även finska barn av sina föräldrar genom att inte bevilja uppehållstillstånd. I själva verket är Finlands migrationspolitik så strikt att även just nu har de grundläggande mänskliga rättigheterna av över hundra utlänningar som vistas i Finland tryggats enbart tack vare ett internationellt tillsynsorgan för människorättskonventionerna. Av dessa hundra personer är nästan hälften barn. Dessutom stiftade Finland för ett år sedan en lag som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter befarade i värsta fall förhindra asylansökningar, med andra ord äventyra flyktingars rätt till liv.
På internationella flyktingdagen är det bra att kritiskt granska den narrativ som dominerar flyktingfrågan och komma ihåg att vi rör oss på farlig mark om den dominerande narrativens grundtanke är att alla människor inte är lika värda. Detta har redan bevisats av den europeiska krigshistorien.
Å andra sidan är den internationella flyktingdagen ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma flyktingars rättigheter. FN:s flyktingkonvention som upprättades efter andra världskriget grundar sig på att människornas – oavsett ålder – rätt till liv alltid är viktigare än staternas rätt att ”stänga gränserna”. Flyktingkonventionen skyddar inte andra människor, utan den skyddar oss alla – vid behov även alla finländska förstaklassare som drömmer om världsfred.
