Rätten till hälso- och sjukvård tillhör alla – Diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning i två diskrimineringsfall inom hälso- och sjukvården

I grundlagen och människorättskonventionerna tryggas jämlik rätt till hälsovård och vars och ens rätt till bästa möjliga hälsotillstånd. Diskrimineringsombudsmannen har främjat förlikningen i två fall där personer som sökt vård utsattes för diskriminering när de sökte sig till sjukvården.

Fallen gäller ett barns rätt att få brådskande sjukvård utanför sin hemkommuns välfärdsområde samt rätten till nödvändig icke-brådskande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården för en papperslös person.

I båda fallen är det fråga om kränkning av en lagstadgad rätt till hälso- och sjukvård. En sådan kränkning av rätten kan vara diskriminering om den leder till sämre behandling och hänför sig till någon diskrimineringsgrund som nämns i diskrimineringslagen. Det är också av central betydelse att det inte finns någon godtagbar och proportionerlig grund för behandlingen.

Den som blivit utsatt för diskriminering har med stöd av diskrimineringslagen rätt till gottgörelse. Gottgörelse är en annan sak än skadestånd som grundar sig på materiell eller immateriell skada.

Brådskande sjukvård ska ges till patienten oberoende av boningsort

Diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning i ett ärende som gällde ett barns rätt att få brådskande sjukvård utanför den egna hemkommunens välfärdsområde.

Ett barn från en annan ort kunde inte få vård inom de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna. I hälsocentrets tidsbokning hänvisades barnets familj att söka sig till privata hälso- och sjukvårdstjänster i stället för till samjouren vid centralsjukhuset i området.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska brådskande sjukvård ges oberoende av var patienten är bosatt.

Diskrimineringsombudsmannen ansåg att det i ärendet uppstod en presumtion om diskriminering av någon annan orsak som gäller den enskilde som person, dvs. på grund av boningsorten. Ombudsmannen ansåg att välfärdsområdet hade utsatt barnet för diskriminering på grund av personalens anvisningar och brister i anvisningarna. Personalens handlingar stred mot välfärdsområdets ändamålsenliga och icke-diskriminerande anvisningar.

Diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning mellan parterna i ärendet. Välfärdsområdet beklagade det inträffade och förband sig att betala 1 500 euro i gottgörelse till den som utsatts för diskriminering.

Personer som är papperslösa har rätt till nödvändig icke-brådskande vård

Diskrimineringsombudsmannen gav ett motiverat ställningstagande och främjade förlikning i ett ärende där en papperslös person nekades vård inom den offentliga hälso- och sjukvården.

En person som sökt sig till den offentliga hälso- och sjukvården informerades om att hen endast skulle ha rätt till brådskande vård. Hen hänvisades upprepade gånger till privata hälso- och sjukvårdstjänster. Behandlingen fördröjde framskridandet av nödvändig icke-brådskande vård för personen och sakens framskridande blev beroende av patientens initiativförmåga och utomstående hjälp.

Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård har alla papperslösa vuxna i området rätt till nödvändig icke-brådskande vård utöver brådskande vård.

Personer som är papperslösa utgör en särskilt sårbar befolkningsgrupp vars levnadsförhållanden försvåras av bland annat sjukdomar och bristfällig hälsovård, boendeförhållanden och fattigdom enligt Institutet för hälsa och välfärd THL.

I Finland finns för närvarande ingen lag som tillåter ogynnsam behandling av papperslösa personer jämfört med andra som har rätt till nödvändig icke-brådskande vård. Lagen förutsätter uttryckligen lika behandling i detta avseende. Riksdagen behandlar för närvarande en regeringsproposition som begränsar rätten till hälsovård för papperslösa personer.  Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att välfärdsområdena även i fortsättningen ordnar nödvändiga hälso- och sjukvårdstjänster för papperslösa personer.

Diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning mellan parterna i ärendet. Ombudsmannen ansåg att papperslöshet är en annan diskrimineringsgrund som gäller den enskilde som person som nämns i diskrimineringslagen. Välfärdsområdet framförde som orsak felaktiga verksamhetssätt på grund av personalens okunskap. Ombudsmannen ansåg att motiveringen i fråga inte upphävde presumtionen om diskriminering.

Välfärdsområdet förband sig att betala 1 500 euro i gottgörelse enligt diskrimineringslagen till den som utsatts för diskriminering.

08.07.2025