Det är möjligt att stärka förverkligandet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i kommunerna och välfärdsområdena

Kommunerna och välfärdsområdena spelar en viktig roll i skapandet av en mer jämlik vardag. Nu när välfärdsområdes- och kommunalvalet närmar sig rekommenderar diskrimineringsombudsmannen åtgärder med vilka kommunerna och välfärdsområdena kan främja likabehandling, öka tillgängligheten och minska strukturell diskriminering och våld riktat mot kvinnor.

Kommunerna och välfärdsområdena har en lagstadgad skyldighet att främja likabehandling och säkerställa att icke-diskriminering och de grundläggande och mänskliga rättigheterna förverkligas. Det är nödvändigt för kommunerna och välfärdsområdena att i all sin verksamhet göra en heltäckande bedömning av effekterna på likabehandling, montera ned strukturell diskriminering och främja likabehandling. Sysselsättningsområdena, i egenskap av nya aktörer i kommunerna, har också en viktig roll för att säkerställa att likabehandling förverkligas. Ett välfungerande samarbete mellan alla dessa aktörer är nödvändigt för att likabehandling av olika människogrupper ska förverkligas.

Målet är tillgängliga kommuner och välfärdsområden 

Kommunerna måste satsa på tillgänglighet och åtkomlighet. Tillgänglighet är av central vikt för att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga och leva ett självständigt liv. Finland har förbundit sig till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt konventionen är myndigheterna förpliktade att nedmontera hinder för åtkomlighet och tillgänglighet samt främja tillgängliga och åtkomliga tjänster. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förpliktar även kommunerna att sörja för framkomliga gatu- och vägområden. Att inte beakta tillgänglighet och åtkomlighet kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen.

Kommunerna och städerna bör utgå från tillgänglighet i planeringen och genomförandet av kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken måste vara tillgänglig för alla och detta bör tas i beaktande redan i planeringsskedet. 

Kommunerna och städerna ska sörja för tillgängligheten även under vinterförhållanden genom tillräckligt vinterunderhåll. Behovet av att kunna röra sig obehindrat ska beaktas vid plogning av gatuområden och bortkörning av snö, så att alla människor kan röra sig jämlikt.

Alla ska kunna sköta sina ärenden jämlikt inom hälso- och sjukvården. Välfärdsområdena måste säkerställa att social- och hälsovårdens kommunikationskanaler och verksamhetsställen är åtkomliga och tillgängliga.  Människornas mångahanda behov måste tas i beaktande i planeringen av kommunikationskanalerna. 

Kommunerna bör som riktlinje tillämpa principen om design för alla (design for all), vars mål är att utveckla ett samhälle som är gemensamt för alla. Det betyder att produkterna, tjänsterna och omgivningen planeras på ett sådant sätt att människornas olika typer av behov, funktionsvariationer, funktionsnedsättningar och önskemål tas i beaktande. 

Oklarheter i arbetsfördelningen mellan kommunerna och välfärdsområdena får inte leda till brister i förverkligandet av rättigheterna för barn med en funktionsnedsättning

Ansvarsfördelningen och arbetsfördelningen mellan kommunerna och välfärdsområdena är till stora delar klar. Det kan dock förekomma problem exempelvis i utbildningen av barn med funktionsnedsättning när kommunen svarar för stödåtgärder till barnet i utbildningen medan välfärdsområdet svarar för de övriga tjänsterna. Diskrimineringsombudsmannen har till exempel blivit kontaktad i frågor där kommunen och välfärdsområdet är av olika åsikt om huruvida det är kommunen eller välfärdsområdet som ansvarar för skolskjutsen från serviceboendet under en vårdperiod. Oklarheter gällande ansvarsfördelningen får inte leda till dröjsmål i tjänsterna eller att de inte förverkligas.

Trakasserier i skolorna ska bekämpas och förebyggas

Varje barn, elev och studerande har rätt till en trygg och jämlik inlärnings- och uppväxtmiljö. Vid sidan av läroanstalterna bär även kommunerna ansvaret för en trygg inlärningsmiljö i egenskap av utbildningsanordnare.

Diskrimineringsombudsmannen kontaktas regelbundet om trakasserier i skolor. Diskrimineringslagen förbjuder trakasserier och kommunerna har en lagstadgad skyldighet att ingripa i trakasserier och förebygga dem. Utbildningsanordnaren måste vidta åtgärder för att undanröja trakasserierna. 

I egenskap av utbildningsanordnare ska kommunen säkerställa att läroanstalterna och verksamhetsställena för småbarnspedagogik har anvisningar om att ingripa i trakasserier. Det ligger även på kommunens ansvar att utbilda personalen i att känna igen och ingripa i trakasserier. Kommunerna ska se till att skolorna utarbetar likabehandlingsplaner som håller hög kvalitet.

Kommunerna måste bekämpa våld som riktas mot kvinnor

Våld riktat mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande människorättsproblem i Finland. Bekämpandet kräver effektiva åtgärder och tillräckliga resurser av kommunerna och välfärdsområdena. Stödtjänster relaterade till våld och styrningen av dem behöver utvecklas. I det här arbetet är det viktigt att dra nytta av organisationernas kunnande om arbete mot våld. 

Diskrimineringsombudsmannen som rapporterar om våld mot kvinnor rekommenderar att en person som samordnar arbetet mot våld i nära relationer ska utses till alla välfärdsområden eller kommunen. Detta är även anvisningarna som Institutet för hälsa och välfärd THL har utfärdat. För närvarande förekommer det stora skillnader mellan välfärdsområdena vad gäller strukturerna för förebyggande av våld i nära relationer. Det bör finnas en permanent samordnare av arbetet mot våld i nära relationer och samordnarna bör säkerställas en faktisk möjlighet att använda sin arbetstid för att motarbeta våld. Diskrimineringsombudsmannen som rapporterar om människohandel anser att samordning är en naturlig aktör även för samordnande av välfärdsområdenas arbete för att bekämpa människohandel. 

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar även att MARAK, dvs. en multiprofessionell metod för riskbedömning vid allvarligt våld i parrelationen, ska tas i bruk i alla välfärdsområden. Studier visar att man med hjälp av metoden MARAK har lyckats minska på fallen där våld i parrelationen som kommit till polisens kännedom upprepar sig. De som upplevt våld har berättat att man har lyckats få slut på våld genom multiprofessionellt ingripande i våldet. 

Hälsovårdstjänsterna för papperslösa personer måste säkerställas i välfärdsområdena

Orpos regering vill begränsa hälsovårdstjänsterna för papperslösa personer, så att välfärdsområdena i regel inte längre skulle ha skyldighet att ordna nödvändiga icke-brådskande hälsovårdstjänster för papperslösa personer. Om den planerade ändringen träder i kraft, kan välfärdsområdena fatta beslut om att erbjuda hälsovårdstjänster som är mer omfattande än den lagstadgade miniminivån till papperslösa personer. 

En begränsning av hälsovårdstjänsterna för papperslösa personer äventyrar förverkligandet av deras grundläggande och mänskliga rättigheter. I konventionerna om de mänskliga rättigheterna säkerställs vars och ens rätt till bästa nåbara hälsotillstånd och jämlik rätt till hälso- och sjukvård. För att dessa rättigheter ska förverkligas är det nödvändigt att erbjuda till papperslösa personer de nödvändiga hälsovårdstjänster som de behöver. På det här sättet tryggas i sista hand även rätten till liv.
Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att välfärdsområdena även i fortsättningen ska ordna nödvändiga hälsovårdstjänster för papperslösa personer.

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för att främja likabehandling i kommunerna och välfärdsområdena

Kommunerna, välfärdsområdena och sysselsättningsområdena måste främja likabehandling och säkerställa verkställandet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna 

• Det är nödvändigt för kommunerna och välfärdsområdena att i all sin verksamhet göra en heltäckande bedömning av effekterna på likabehandling och främja likabehandling.
• Kommunerna och välfärdsområdena måste nedmontera och förebygga strukturell diskriminering.
• Myndigheten har en skyldighet att befästa förvaltnings- och tillvägagångssätten i syfte att säkerställa främjandet av likabehandling.
• Myndigheterna ska kunna samarbeta för att avlägsna hindren för förverkligandet av likabehandling. Detta förutsätter att samarbetet mellan kommunen, välfärdsområdena och sysselsättningsområdena löper smidigt för att förverkliga jämlika rättigheter för olika människogrupper.

Klarare ansvarsfördelning mellan kommunerna och välfärdsområdena för att förverkliga likabehandling av barn med en funktionsnedsättning

• Kommunerna och välfärdsområdena måste skapa samarbetsstrukturer i syfte att undvika situationer där ingendera aktören anser sig ansvara för tjänster till barn och ungdomar med en funktionsnedsättning.
• Rätten till utbildning exempelvis för personer i läropliktsåldern med en funktionsnedsättning måste säkerställas genom ett tillräckligt antal studieplatser och tillräckliga stödtjänster och övriga tjänster. 
• Rådgivningen och handledningen i välfärdsområdena ska förbättras, så att personer med en funktionsnedsättning får de tjänster som med stöd av olika lagar tillhör dem.

Kommunerna och välfärdsområdena ska främja tillgänglighet på ett målmedvetet sätt

• Kommunerna ska redan i planeringsfasen sörja för att kollektivtrafiken är tillgänglig och åtkomlig.
• Kommunerna ska sörja för tillgängligheten även under vinterförhållanden genom tillräckligt vinterunderhåll.
• Kommunerna bör som riktlinje tillämpa principen om design för alla.
• Välfärdsområdena ska säkerställa att social- och hälsovårdens kommunikationskanaler och verksamhetsställen är åtkomliga och tillgängliga.  

Kommunerna måste agera för att bekämpa och förebygga trakasserier i skolorna 

• Kommunerna måste sörja för att alla skolor har tydliga anvisningar för att ingripa i trakasserier som alla i personalen känner till.
• Kommunerna ska säkerställa att skolorna utarbetar planer för lika behandling som är av hög kvalitet och som innehåller konkreta åtgärder riktade mot skolspecifika problem för att främja likabehandling. 

Kommunerna och välfärdsområdena måste bekämpa våld som riktas mot kvinnor

• En person som samordnar arbetet mot våld i nära relationer bör utses till alla välfärdsområden eller kommunen.
• MARAK, dvs. en metod för riskbedömning vid allvarligt våld i parrelationen bör tas i bruk i alla välfärdsområden.
• I kommunernas och välfärdsområdenas arbete mot våld är det viktigt att dra nytta av organisationernas kunnande.

Välfärdsområdena måste sörja för tillräcklig hälso- och sjukvård för papperslösa personer

• I syfte att säkerställa de grundläggande och mänskliga rättigheterna bör välfärdsområdena även i fortsättningen ordna nödvändiga hälsovårdstjänster till papperslösa personer

13.03.2025