Svenskspråkiga personers språkliga rättigheter måste tillgodoses bättre än nu inom hälso- och sjukvården

Svenskspråkiga kunders och patienters språkliga rättigheter tillgodoses inte på ändamålsenligt sätt inom social- och hälsovården. Diskrimineringsombudsmannen kontaktas årligen i ärenden som visar att svenskspråkiga inte kan uträtta ärenden på sitt eget modersmål i tvåspråkiga välfärdsområden, även om lagen kräver detta. Välfärdsområdena är skyldiga att säkerställa att de språkliga rättigheterna tillgodoses helt.

Grundlagen, språklagen och patientlagen tryggar svenskspråkiga personers rätt att använda sitt eget modersmål hos statliga myndigheter och i tvåspråkiga välfärdsområden. I praktiken är det dock fortfarande omöjligt för många att helt sköta ärenden på svenska. I fråga om social- och hälsovårdstjänster är välfärdsområdena skyldiga att säkerställa att kundernas språkliga rättigheter tillgodoses. I tvåspråkiga välfärdsområden innebär detta rätt att uträtta ärenden på finska eller svenska utan tolkningsarrangemang.

Det är särskilt viktigt att få kommunicera på sitt modersmål när man är i en sårbar situation. Att uträtta ärenden inom hälso- och sjukvården kan vara en sådan situation. Med tanke på patientsäkerheten är det dessutom viktigt att patienten kan kommunicera på sitt eget modersmål, att patienten blir förstådd och själv förstår de anvisningar som hen har fått, till exempel om behandlingen av sjukdomen.

Diskrimineringsombudsmannen har behandlat ett fall där en ung person med svenska som modersmål inte hade kunnat sköta sitt ärende på svenska inom hälso- och sjukvården. Den unga hade besökt barnjouren på grund av psykiskt illabefinnande. Den unga hade velat tala svenska i situationen, men sjukskötaren hade inte tillräckliga kunskaper i svenska. Den unga hade upplevt att hen inte hade något annat val än att tala finska och att hen inte hade någon faktisk möjlighet att välja sitt modersmål som kontaktspråk. Den unga upplevde att hen inte kunde uttrycka sig på finska och inte förstod alla frågor som ställdes.

Diskrimineringsombudsmannen utredde ärendet och ansåg att den unga hade diskriminerats på grund av språk i strid med förbudet i diskrimineringslagen. Ombudsmannen föreslog förlikning i ärendet. Välfärdsområdet ansåg att det inte var fråga om diskriminering och hänvisade till att den unga hade haft en faktisk möjlighet att välja sitt eget modersmål som kontaktspråk och att hen hade talat finska av fri vilja i situationen. Diskrimineringsombudsmannen överförde ärendet för bedömning till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden, som kan fatta juridiskt bindande beslut.

Även diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att det var fråga om diskriminering i fallet. Nämnden ansåg att den unga på basis av sitt modersmål hade behandlats på ett ofördelaktigare sätt än en finskspråkig person i en jämförbar situation skulle ha behandlats. I beslutet konstateras att sjukhuset var skyldigt att säkerställa att den unga har en faktisk möjlighet att välja vilket språk hen använder. En person kan avstå från sin rätt att använda sitt eget språk endast av fri vilja och inte därför att hen upplever att det inte finns något annat val.

Nämnden konstaterade också att sjukhuset ska sörja för att de språkliga rättigheterna tillgodoses i varje enskilt fall, till exempel genom arbetsskiftsarrangemang eller genom att säkerställa att det bland personalen finns språkkunniga personer. Nämnden konstaterade också att sjukhuset hade haft ett särskilt ansvar att beakta patientens bästa i främsta rummet, eftersom det handlade om en minderårig som hade sökt vård på grund av psykiskt illabefinnande.

Nämnden förbjöd sjukhuset att fortsätta eller upprepa diskrimineringen gentemot målsäganden och andra svenskspråkiga patienter vid barnjouren. Nämnden förenade förbudet med vite på 5 000 euro. Dessutom rekommenderade nämnden att sjukhuset betalar 3 000 euro i gottgörelse till målsäganden. Beslutet har inte vunnit laga kraft och ärendet behandlas för närvarande i Helsingfors förvaltningsdomstol efter att välfärdsområdet har överklagat nämndens beslut. Förvaltningsdomstolen har avbrutit verkställigheten av nämndens beslut bland annat beträffande vite för den tid ärendet behandlas.

Diskrimineringsombudsmannen anser att det är fråga om ett betydande språkrelaterat fall som inte bara berör en enskild patient utan en större grupp. Att nämnden har förenat diskrimineringsförbudet med vite är också av betydelse, eftersom detta skyddar såväl den unga i det aktuella fallet som andra patienter med svenska som modersmål. Diskrimineringsombudsmannen följer med hur behandlingen av ärendet framskrider.

15.07.2026