Dublinavtalet och skydd av offer för människohandel passar dåligt ihop
Offer för människohandel löper en risk att bli utnyttjade på nytt. Internationella avtal förpliktigar stater att förhindra offer för människohandel på nytt blir utsatta för människohandel. Ett av målen av skydd och stöd är att hjälpa offret att skapa sig ett liv utan exploatering. Vad gäller asylsökande väcks frågan om hur skydd av offer för människohandel och efterlevnaden av Dublinavtalet passar ihop.
Syftet med Europarådets konvention om bekämpande av människohandel är att skydda offer för människohandel och förhindra människohandel. Offer för människohandel ska identifieras och hänvisas till hjälpsystemet. Om ett offer för människohandel avvisas till ett annat land ska man bl.a. försäkra sig om säkerheten av den person som avvisas.
Om en asylsökande innan hen anlänt till Finland har ansökt om internationellt skydd i ett annat EU-land, är detta första land i stället för Finland ansvarigt för handläggningen av asylansökan. Diskrimineringsombudsmannen är orolig för returneringen av personer som i Finland inkluderats i hjälpsystemet för offer av människohandel till andra EU-länder på basis av förordningen om fastställande av ansvar, dvs. det så kallade Dublinavtalet. Det är osäkert hur smidigt överföringen till hjälpsystemet i ett annat land går, hur information överförs och hur man försäkrar sig om att personen inte blir utsatt för exploatering på nytt.
En faktainsamlingsresa till Italien genomfördes på basis av ett PM som diskrimineringsombudsmannen publicerat 2016. Under resan kom det fram att efter det att offer för människohandel returnerats från Finland till Italien får de hjälp sporadiskt, mottagningssituationen är överbelastad och hjälpen kan upphöra då personer anländer till Italien p.g.a. att informationsutbytet är bristfälligt. Till följd av denna resa ändrade Migrationsverket sin praxis. Returneringen av offer för människohandel till Italien började övervägas mer noggrant och individuellt. Med dessa riktlinjer respekteras offrens rättigheter bättre, men de gäller endast en del av de asylsökande som fallit offer för människohandel.
Fullföljandet av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel uppföljs av sakkunniggruppen GRETA. Under sommaren 2020 har gruppen publicerat anvisningar med syfte att förstärka rättigheterna av offer för människohandel som sökande av internationellt skydd. Människohandel kan utgöra en grund för att erhålla skydd i förhållande till hemlandet. GRETA tar även upp det faktum att offer för människohandel kan utsättas för fara om de med stöd av förordningen om fastställande av ansvar returneras till det EU-land där de fallit offer för människohandel.
I anvisningarna tar GRETA upp faktorer som ska bedömas innan ett offer för människohandel avvisas. Dessa gäller även Dublin-beslut. Offer för människohandel ska inte returneras till ett land där de först ansökte om asyl om de där riskerar att på nytt bli offer för människohandel. GRETA framhåller att risken att bli offer för människohandel på nytt i sig utlöser en stats skyldighet att skydda personen mot överträdelse av artikel 4 i Europakonventionen, dvs. mot slaveri och annat påtvingat arbete.
Enligt Dublinavtalet kan en stat genom sitt eget beslut ta ansvaret om handläggningen av en asylansökan. GRETA understryker identifieringen av offer för människohandel bland asylsökande så att det är möjligt att förhindra att de faller offer för människohandel på nytt samt att garantera att offren får hjälp och en eventuell period för återhämtning och eftertanke i enlighet med artiklar 12 och 13 i människohandelskonventionen.
Även i andra sammanhang talar man om kompatibiliteten mellan Dublinavtalet och skyddet av offer för människohandel – eller snarare av deras inkompatibilitet. Organisationer från fem europeiska länder deltar i projektet Project REST - Residency Status: strengthening the protection of trafficked persons. Enligt projektbeskrivningen står tvångsåtersändanden i enlighet med Dublinavtalet i konflikt med långvarigt skydd av offer för människohandel och kan leda till en risk att bli utsatt för omänsklig behandling enligt artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
EU håller på att reformera sin immigrations- och asylpolitik. Arbetet har redan pågått länge. Enligt den nyaste propositionen skulle man frångå Dublin-systemet. Det lär emellertid ta flera år innan reformerna genomförs. Vi måste ingripa i människohandel nu. Man kan inte bekämpa människohandel genom att återsända offer för människohandel till andra EU-länder eller att överföra ansvaret till andra. Vi ska ingripa i människohandel genom identifiering, hjälp, brottsutredningar och förverkligande av straffansvar.
Till sist presenteras en god nyhet om hur man kan förhindra att offer för människohandel blir utsatta på nytt – Hjälpsystemet för offer för människohandel inleder projektet IKUT under hösten. Projektet syftar till sysselsättning av offer för människohandel och utveckling av sysselsättningsvägarna. Stödåtgärder håller en människa under armarna fram till en viss punkt, men avlönat arbete utan exploatering är nyckeln till skapandet av ett självständigt liv som är fritt från exploatering.
