Utredning: Offer för människohandel som tvingas till brott måste identifieras bättre än för närvarande
Diskrimineringsombudsmannen har utrett hur principen om straffrihet för offer för människohandel följs i Finland. Enligt utredningen identifieras inte offer för människohandel som tvingats till brott i straffprocessen.
Enligt principen om straffrihet ska offer för människohandel inte straffas för brott som de tvingats begå. Syftet med den av justitieministeriet beställda utredningen var att utreda nuläget inom lagstiftningen och att utvärdera praxis vid tillämpningen av principen om straffrihet i Finland. Utredningen visar att det enligt bestämmelserna om åtgärdseftergift är möjligt att inte väcka åtal mot offer för människohandel och att inte utfärda straff. Enligt utredningen är problemet dock att offer för människohandel som tvingats till brott inte har identifierats i straffprocessen.
Utnyttjande i brottslig verksamhet är en form av människohandel, där offer för människohandel tvingas begå brott. Offren ska enligt principen om straffrihet inte straffas för dessa brott. I utredningen granskades principen om straffrihet genom att kombinera en juridisk och en rättsempirisk forskningsmetod. Det har inte tidigare gjorts forskning om principen om straffrihet i Finland.
Lagstiftningen möjliggör straffrihet för offer för människohandel
Principen om straffrihet har ett starkt stöd i internationell lagstiftning och i den rättspraxis som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna tillämpar. I samband med principen om straffrihet avses med tvång inte enbart fysiskt våld mot offret eller hot om sådant, utan tvång förstås som utnyttjande av offrets sårbara och underordnade ställning. I utredningen strävade man efter att integrera den internationella principen om straffrihet i det finländska straffrättsliga systemet.
Även om det inte finns någon uttrycklig nationell reglering om principen om straffrihet, kan man avstå från att lagföra eller straffa människohandelsoffer. Åklagaren och domaren kan fatta ett sådant beslut om åtgärdseftergift, varvid åtal inte väcks eller straff inte döms ut för ett brott som begåtts under tvång.
Det finns inte tillräcklig kunskap om principen om straffrihet
Tillämpningspraxisen för principen om straffrihet och hindren för tillämpningen av den utreddes genom intervjuer med 20 experter. I intervjuerna deltog poliser, åklagare, rättsliga biträden, andra experter på straffprocessen och människohandel samt företrädare för aktörer som hjälper offren. Väsentliga hinder för tillämpningen av principen om straffrihet är svårigheten att identifiera offer för människohandel, avsaknaden av praktisk erfarenhet och att man under straffprocessen inte fäster uppmärksamhet vid utnyttjandet som är orsaken till det brott som offret begått.
Hindren för att tillämpa principen om straffrihet kan undanröjas genom att i förundersökningen reda ut bakgrunden till det brott ett eventuellt människohandelsoffer begått, genom att målmedvetet tillämpa de allmänna bestämmelserna om åtgärdseftergift och genom att uppmuntra aktörerna i straffprocessen att utarbeta instruktioner om tillämpningen av principen om straffrihet samt genom att öka utbildningen.
Resultaten av utredningen utnyttjas i statsrådets arbete mot människohandel
Utredningen baserar sig på handlingsplanen mot människohandel för åren 2021–2023 som statsrådet godkände som ett principbeslut den 6 maj 2021. Forskningsresultaten kommer att utnyttjas i utvecklingen av arbetet mot människohandel.
Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet och även nationell rapportör om människohandel. Till den nationella rapportörens uppgifter hör att styra myndigheternas verksamhet, ge råd, främja utbildning och sammanställa utredningar.
Ytterligare information:
Jani Hannonen, forskare, tfn 044 5346001, [email protected]
Heini Kainulainen, specialforskare, tfn 0295 666 821, [email protected]
01.09.2022