Samband mellan rasism och utmaningar med psykisk hälsa

Rasism har djupa och långvariga konsekvenser för enskilda personers välbefinnande och psykiska hälsa. Flera undersökningar har visat att rasism påverkar enskilda personers psykiska och fysiska hälsa negativt. Att ständigt bli utsatt för rasism är betungande och ger upphov till minoritetsstress som påverkar vardagen för många bruna människor negativt. På grund av att strukturerna följer vithetsnormen identifieras rasismen inte som ett övergripande samhällsproblem. Vithetsnormen innebär att vithet ses i vårt samhälle som norm och icke-vithet som onormal, icke-önskvärd och annorlunda. Detta leder ofta till att man inte upptäcker eller ingriper i rasismens inverkan på den psykiska hälsan. Även om vi alla bär ansvar för detta problem skulle det vara särskilt viktigt att olika institutioner tar hänsyn till sambandet mellan rasism och utmaningar med den psykiska hälsan.

Rasism påverkar psykisk hälsa negativt på flera sätt

Rasistiska gärningar och ord kan påverka en individ på flera olika sätt. De kan påverka en individs självkänsla negativt, orsaka ångest och depression och försvaga trygghets- och förtroendekänslor. Rasism kan påverka en individs psykiska hälsa även indirekt. Det kan till exempel vara svårt att få arbete på grund av den strukturella rasismen, vilket leder till ekonomisk stress och osäkerhet. Etnisk profilering är också ett exempel på strukturell rasism som enligt forskningen försvagar en individs trygghetskänsla och förtroende för samhället.

Med minoritetsstress avses ett psykologiskt fenomen som innebär ett kroniskt stresstillstånd på grund av en minoritetsstatus. Minoritetsstress orsakas av den upplevda, anhopade diskrimineringen, ångest och rädsla på grund av den samt känslor av utanförskap och att vara annorlunda. Minoritetsstress kan ha en negativ inverkan på den fysiska och psykiska hälsan och välbefinnandet och förändra en persons sociala beteende. Många kan till exempel känna stress eller rädsla innan de går till skolan eftersom de är rädda för att bli utsatta för rasism i skolan. Å andra sidan kan man känna ångest till exempel när man söker arbete om arbetsgivaren börjar ställa ingående frågor om ens bakgrund eller uppvisa förutfattade meningar på grund av den arbetssökandes utseende. I extremfall kan minoritetsstress leda till att man börjar undvika sociala situationer.

Rasism är också kumulativ och generationsöverskridande. Generationsöverskridande rasism innebär att den rasism som familjer blir utsatta för har konsekvenser som förs över från generation till generation. Diskriminering som föräldrar upplevt kan påverka deras barns välbefinnande ännu efter flera decennier, medan kumulativ rasism innebär att rasismen har blivit vardaglig och är strukturell och internaliserad, och omfattar också flera livsområden såsom fritiden, arbetsplatser och skolan.

Långvariga och kumulativa rasismupplevelser som påverkar alla delar av livet kan försvåra utmaningarna med den psykiska hälsan, till exempel ångest och depression, Rasifiering och rasism kan även ge upphov till posttraumatiskt stressyndrom som tar sig uttryck i en långvarig reaktion där man återupplever traumatiserande situationer, håller sig undan och undviker andra människor och har konstanta känslor av fara.

Räcker jag?

När en människa får höra något tillräckligt länge och tillräckligt ofta kommer hen till sist att tro att det är sant. Om man får höra att man är annorlunda, om ens kompetens förringar och om man blir utsatt för rasistiska kommentarer och gärningar kommer den internaliserade rasismen av bruna personer att förstärkas. Med internaliserad rasism avses rasistiska tankar som brun personer har om sig själva och om andra icke-vita människor. Detta är resultatet av långvarigt samhälleligt förtryck som har gjort att tankar som uppstått på grund av rasifieringsprocessen har internaliserats, till exempel tanken om vita människors överlägsenhet.

Internaliserad rasism har en central roll i all rasism och kan på ett lömskt sätt få bruna personer att tro på de rasistiska kommentarerna och strukturerna. Samtidigt stärks dessa föreställningar av vardagsrasismen och den strukturella rasismen. Internaliserad rasism kan komma till uttryck till exempel i att en brun person inte söker ett arbete eftersom hen tror att hen är sämre än andra och skulle därför inte få arbetet. Å andra sidan är det svårt på grund av rasism svårt att få ett arbete om man har ett namn som inte är traditionellt finskt, vilket också kan förstärka en individs föreställning om att hen är sämre trots att problemet är strukturell rasism, inte individen. Internaliserad rasism kan också få en individ att kompensera för sina mindervärdeskänslor med överpresterande, vilket kan leda till utmattning eller känslor av att inte räcka till.

Vi bär alla ansvar för antirasistiskt arbete

I och med att vi alla är en del av ett samhälle med rasistiska strukturer är vi alla också skyldiga att ingripa i rasism. Antirasistiskt arbete kan främjas till exempel med utbildning för olika organisationer. Med utbildning lär vi oss att identifiera rasism i vår egen verksamhet och ingripa i den. Med tanke på psykisk hälsa är det särskilt viktigt att hälsovården kan identifiera rasismens hälsopåverkan. Att rasismen kan identifieras inom hälsovården är ytterst viktigt för tillgången till vård. Om hälsovården inte kan identifiera rasismens hälsopåverkan får man nödvändigtvis inte den hjälp som man behöver. Rasism inom hälsovården är också ett problem som enligt forskning påverkar nivån av och kvaliteten på vården. Dessa utmaningar skulle kunna tacklas genom att utbilda yrkespersoner om rasism.

Vi bruna människor behöver också utbildning i antirasism. För mig började det kännas lättare när jag förstod att rasism orsakas av de rasistiska och kolonialistiska strukturerna i samhället, inte av mig själv. Detta har också blivit lättare att förstå när jag har lärt mig mera om hur rasism påverkar psykisk hälsa. Det har inte eliminerat internaliserad rasism eller hur mitt välbefinnande påverkas av rasism, men det har gjort det lättare att förstå och identifiera rasism och mina egna rättigheter.

Gemenskap är styrka.

I det antirasistiska arbetet är det särskilt viktigt att ingripa i och förebygga rasism samt att bekämpa rasistiska strukturer. Det skulle dock ha stor samhällelig betydelse att kamratstöd identifieras som en viktig del av det antirasistiska arbetet. I ett samhälle där vithet ses som norm har många människor som utsätts för rasism känslor av utanförskap och känner att de är ensamma om det som de upplevt. Representation har betydelse bland annat för att man accepterar sig själv. Om man aldrig ser människor som ser ut som en själv, till exempel i tv-program eller i olika yrken, kan det vara svårt att föreställa sig själv i dessa roller.

För bruna människor är platser där det endast finns bruna människor guld värda. Dessa platser skapar en känsla av gemenskap och hjälper till att förstå att man inte är ensam i kampen mot rasism. Att få dela sina erfarenheter i en trygg omgivning gör det lättare att hantera det som hänt och stödjer välbefinnandet. Personer som upplever konstant minoritetsstress och blir utsatta för rasism behöver omsorg och välvillighet. Därför är kamratstöd en oersättlig resurs som stödjer psykisk hälsa.