Rätten till hälsa bör förstås bättre som en mänsklig rättighet

Utgångspunkten för systemet med mänskliga rättigheter är att varje människa har ett oförytterligt, odelbart och universellt människovärde. På basis av detta tillhör de mänskliga rättigheterna precis alla, på lika villkor och utan undantag. En av dessa mänskliga rättigheter som tillkommer alla är rätten till hälsa, som har tagits in bland annat i Finlands grundlag och i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen).

Enligt grundlagen har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig omsorg. Därtill ska det allmänna tillförsäkra var och en tillräckliga hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa.

Både diskrimineringslagen och grundlagen garanterar att alla har rätt till hälsa oberoende av personliga egenskaper, såsom ålder, ställning i arbetslivet eller inkomstnivå.

Fattigdom är kopplad till människors hälsa

År 2023 levde 730 000 människor under fattigdomsgränsen i Finland (Statistikcentralen). Hösten 2024 bedömdes det att regeringens nedskärningar kan öka antalet fattiga i Finland med hundratusen personer (SHM, Soste ry). Enligt THL drabbar de omfattande nedskärningarna i den sociala tryggheten i synnerhet låginkomsttagare och ökar ojämlikheten.

De socioekonomiska hälsoskillnaderna är stora i Finland – större än i många andra västländer (SHM). Till exempel har ekonomiska bekymmer och låg inkomst identifierats som belastande psykisk hälsa (Mieli rf). De fattiga kan också behöva kompromissa med läkarbesök eller mediciner (Amnesty rf).

Gränsen för låga inkomster definieras i förhållande till medianinkomsten. Gränsen som Eurostat an-vänder är 60 % av den årliga medianinkomsten, som år 2022 var 16 190 euro per år för enpersons-hushåll (nettoinkomsten ca 1 410 euro/mån). Man kan också tala om fattigdomsgränsen.

Vårt hälsovårdssystem riskerar att åsidosätta fattiga patienter

Det har bedömts att vårt servicesystem delvis skapar välfärds- och hälsoskillnader mellan människor. Till exempel i THL:s undersökning bedöms att vårt hälso- och sjukvårdssystem skapar strukturell ojämlikhet mellan olika befolkningsgrupper. I sin undersökning konstaterar THL att höginkomsttagare står för en större del av läkarbesöken inom företagshälsovården, medan personer med låga inkomster oftare besöker den offentliga sidans hälsocentraler. Denna grupp kan omfatta exempelvis multisjuka och fattiga äldre personer, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning som är utanför arbetslivet.

Ojämlikheten i systemet uppstår genom att tillgången till primärvården är lättare, snabbare och billigare för dem som omfattas av företagshälsovårdstjänster. Enligt THL:s undersökning kan kunder som anlitar den offentliga sidan bli tvungna att vänta länge på att få tjänster, medan företagshälsovårdskunder kommer till en läkarmottagning betydligt snabbare i genomsnitt. Tillgången till specialistläkartjänster är ofta lättare och snabbare inom företagshälsovården. Likaså är tillgången till tjänsterna bättre för dem som har en privat hälsovårdsförsäkring eller råd att använda privata hälso- och sjukvårdstjänster. (THL).

Till ojämlikheten bidrar även det att kunderna på den offentliga sidan betalar kundavgifter för hälso- och sjukvårdstjänster, i motsats till företagshälsovårdens kunder. De nya höjningarna av hälso- och sjukvårdens kundavgifter som trädde i kraft i början av 2025 berör således oftare hushåll med låga inkomster än hushåll med höga inkomster (THL).

Höga kundavgifter kan i värsta fall leda till att fattiga människor inte anlitar nödvändiga hälso- och sjukvårdstjänster. Diskrimineringsombudsmannen har i sina utlåtanden fäst uppmärksamhet vid att höjningarna av kundavgifterna inom social- och hälsovården ofta berör samma grupper av människor som de sparåtgärder som genomförs samtidigt. Detta kan öka behovet av utkomststöd och fördjupa den ojämlikhet som redan finns inom hälso- och sjukvården. Därtill har diskrimineringsombudsmannen i sitt utlåtande fört fram att när segregationen inom hälso- och sjukvårdens tjänster ökar så kan det vara nödvändigt att bedöma om vårt hälso- och sjukvårdssystem är indirekt diskriminerande.

Strukturer i servicesystemet som ökar ojämlikheten bör identifieras och beaktas tillräckligt

För att fattiga och personer i en svagare socioekonomisk ställning ska ha lika möjligheter att få tillräckliga hälso-och sjukvårdstjänster bör rätten till hälsa förstås bättre som en grundläggande och mänsklig rättighet. Detta förutsätter att strukturer i servicesystemet som ökar ojämlikheten identifieras och beaktas i tillräcklig omfattning. Man bör också ägna uppmärksamhet åt diskrimineringslagen och grundlagen, med stöd av vilka det allmänna, såsom staten och välfärdsområdena, har en särskild skyldighet att främja ett jämlikt tillgodoseende av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Detta gäller även rätten till hälsa.

I sista hand handlar det om ett hurdant människovärde och därtill hörande tillräckliga och faktiska, jämlika rättigheter vi i Finland är beredda att trygga för varje människa som är här. I synnerhet för dem som har det största behovet av hjälp.

I texten har följande källor använts:

Amnesty International 30.8.2022: Hälsoskillnaderna står oss dyrt – ojämlikhet kommer med en häftig prislapp.

Helsingin sanomat 3.10.2024: Avgifterna stiger: nästa år kostar ett besök vid hälsocentralen redan närmare 30 euro (på finska) Maksut nousevat: terveyskeskuksessa käyminen maksaa ensi vuonna jo lähes 30 euroa.

Mieli rf: Ekonomiska bekymmer sätter press på den psykiska hälsan (på finska). Taloushuolet kuormittavat mielenterveyttä. Uppdaterad 30.10.2024.

Social- och hälsovårdsministeriet 2023: Hela befolkningens hälsa är en framgångsfaktor för samhället: Lösningar för att minska hälsoskillnaderna (på finska, sammanfattning på svenska). Social- och hälso-vårdsministeriets rapporter och promemorior 2023:16.

Social- och hälsovårdsministeriet 2024: Konsekvensernas samverkan på hushållens ekonomiska ställning på grund av förändringar i den sociala tryggheten 2024 och 2025 (på finska) Vuosien 2024 ja 2025 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutukset kotitalouksien taloudelliseen asemaan. Publicerad 23.9.2024.

Soste ry: Besparingarna kan bli dyra (på finska) Säästöt voivat tulla kalliiksi. Publicerad 1.10.2024.

THL 2023: Omfattande nedskärningar i den sociala tryggheten ökar ojämlikheten och ändrar den finska socialpolitikens riktning (på finska) Laajat sosiaaliturvaleikkaukset lisäävät eriarvoisuutta ja muuttavat suomalaisen sosiaalipolitiikan suuntaa. Publicerad 1.12.2023.

THL 2023: Företagshälsovårdens sjukvårdstjänster - Perspektiv på rättvisan i det finska hälso- och sjukvårdssystemet (på finska) Työterveyshuollon sairaanhoitopalvelut - Näkökulmia suomalaisen terveydenhuoltojärjestelmän oikeudenmukaisuuteen. Diskussionsunderlag 8/2023.

THL 2024: Hur 2025 års ändringar av klientavgiftsförordningen riktas (på finska) Asiakasmaksuasetuksen vuoden 2025 muutosten kohdentuminen. Taustamuistio 17.6.2024.

THL: Ojämlikhet. Uppdaterad 8.3.2024

Statistikcentralen: 730 800 låginkomsttagare år 2023 (på finska) Pienituloisia 736 800 vuonna 2023. Uppdaterad 17.12.2024.