Principen om barnets bästa borde äntligen införas i utlänningslagen och mottagningslagen

Både när lagar stiftas och när de tillämpas ska barnets bästa beaktas i första hand. I utlänningsärenden förverkligas detta dock inte i tillräcklig utsträckning. Det är dags att säkerställa att barnets rättigheter tillgodoses fullt ut och införa i utlänningslagen och mottagningslagen bestämmelser om företrädet av barnets bästa.

Att barnets bästa ska beaktas i första hand är en internationellt fastställd skyldighet som Finland har förbundit sig att följa. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska vid alla åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Principen om företrädet av barnets bästa gäller såväl lagstiftaren som den som tillämpar lagen. FN:s barnrättskommitté har uppmanat Finland att säkerställa att utländska barns rättigheter respekteras. För närvarande förverkligas inte principen om företrädet av barnets bästa i praktiken.

Under de senaste åren har utländska barns ställning på många sätt försvårats genom lagändringar. Samtidigt medför reformen av EU:s migrationsreglering ändringar till grunderna för Finlands utlänningslagstiftning. EU-reformen stärker barnets rättigheter och beaktandet av barnets bästa, men Finland tar inte tillräcklig hänsyn till dessa förbättringar i sitt lagförslag. Med tanke på barnets rättigheter finns det risk att det nationella verkställandet av reformen i Finland blir en möjlighet som går förlorad.

Diskrimineringsombudsmannen har under årens lopp samlat olika observationer om situationer där ett utländskt barns bästa i praktiken inte har beaktats i första hand. Det kan också ha varit fråga om ett finländskt barn som har en utländsk förälder.

Till exempel i fjol gav ombudsmannen ett utlåtande till domstolen i ett fall där Migrationsverket hade fattat beslut om att avvisa en barnfamilj trots att familjen hade varit i Finland i tio år och de flesta av familjens barn var födda i Finland. Barnen hade kompisar och stödnätverk i Finland och en del av dem gick redan i skola. Hela deras liv fanns i Finland. Diskrimineringsombudsmannen ansåg att frågan om vilket alternativ som skulle vara förenligt med barnets bästa inte hade beaktats som den primära prövningsgrunden i ärendet. I beslutet fästes uppmärksamhet vid att barnets bästa är att vara med sina föräldrar. Dock rör beslut som fattas för barnens föräldrar även deras barn. Barnets bästa ska bedömas i första hand även när det fattas ett beslut som gäller barnens föräldrar.

Åsidosättandet av principen om barnets bästa handlar inte bara om enskilda fall. Ombudsmannen har följt negativa beslut om familjeband som utfärdats till barnfamiljer. I besluten kan det konstateras att det, för att bevilja uppehållstillstånd för ett barn eller barnets familjemedlem på grundval av barnets bästa, krävs att barnets bästa äventyras på ett exceptionellt allvarligt sätt på grund av konkreta omständigheter eller omständigheter i anslutning till barnets individuella förhållanden. Detta är inte att i första hand beakta barnets bästa.

När beslut fattas ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa

I sin enklaste form kan beaktandet av barnets bästa i första hand innebära att man i ärendet först granskar vad som är en lösning som är förenlig med barnets bästa. Därefter granskar man om det finns grunder för att inte fatta ett beslut som är förenligt med barnets bästa. I ett sådant förfarande ges barnets bästa företräde, dock utan att glömma andra bedömningsgrunder.

Vid bedömning av barnets bästa kan hänsyn tas till många olika faktorer. Stöd kan fås till exempel från EU-regleringen. Enligt den bör hänsyn tas till möjligheterna till familjeåterförening, barnets välbefinnande och sociala utveckling på kort, medellång och lång sikt, säkerhets- och trygghetshänsyn samt barnets åsikter i enlighet med hans eller hennes ålder och mognad. I bedömningen ska eventuella andra omständigheter som medför ytterligare sårbarheter, såsom trauma, särskilda vårdbehov eller funktionsnedsättning, beaktas, med särskild hänsyn till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund och behovet av stabilitet i den sociala och utbildningsrelaterade omsorgen.

Det har redan länge ställts krav på att stärka barnets rättigheter. Riksdagen utfärdade på basis av diskrimineringsombudsmannens föregående berättelse till riksdagen en skrivelse där den förutsatte att statsrådet utreder de ändringar i lagstiftningen genom vilka barnets rättigheter tryggas fullt ut när barnet eller någondera av föräldrarna är utlänning. Det har dock inte skett några betydande ändringar eller utredningar. Därför är en av ombudsmannens främsta rekommendationer även i den berättelse till riksdagen som publicerades i våras att det ska säkerställas att barnets bästa beaktas i första hand i utlänningsärenden. Barnombudsmannen har rekommenderat att bestämmelser om att barnets bästa ska beaktas i första hand även ska införas i grundlagen. Förhoppningsvis är tiden nu mogen för förändring.

Regeringen ska precis lämna sin proposition till riksdagen om reformen av EU:s migrationsreglering. I samband med verkställandet har regeringen och riksdagen ett bra tillfälle att även i utlänningslagen och mottagningslagen fastställa att barnets bästa ska beaktas i första hand vid tillämpningen av dessa lagar. Om tillgodoseendet av barnets rättigheter inte tryggas tillräckligt i samband med detta, ingår detta konkreta förbättringsförslag förhoppningsvis i nästa regeringsprogram.

Diskrimineringsombudsmannens rekommendation: Barnets bästa som en primär övervägandegrund bör fastställas i utlänningslagen och mottagningslagen, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och EU:s migrationslagstiftning.