Ojämlik behandling på grund av utmaningar med den psykiska hälsan kan vara diskriminering

Rätten att studera och arbeta får inte begränsas på basis av utmaningar med den psykiska hälsan mer än vad som är nödvändigt till exempel för att garantera personens egen eller andras säkerhet. Om detta sker kan det vara fråga om diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen har behandlat fall där en persons studieplats har förvägrats eller återkallats på grund av utmaningar med den psykiska hälsan.

Människor utsätts för diskriminering på grund av utmaningar med den psykiska hälsan och psykiatriska diagnoser. Särbehandling på grund av utmaningar med psykiska hälsan kan vara förbjuden diskriminering på grund av hälsotillstånd eller funktionsnedsättning. Definitionen av funktionsnedsättning är omfattande, så långvariga eller bestående utmaningar med psykiska hälsan kan också uppfattas som funktionsnedsättningar när man bedömer diskriminering och likabehandling.

Rätten att studera eller arbeta får inte begränsas på grund av utmaningar med den psykiska hälsan utan vägande skäl

Diskrimineringsombudsmannen får flera kontakter om misstänkt diskriminering på grund av hälsotillstånd. Kontakter kommer från olika livsområden, såsom utbildning och arbetslivet. Diskriminering kan till exempel vara att bli förvägrad en studieplats.

Olika branscher kan ha olika krav på personens hälsotillstånd med anknytning till arbetsuppgifterna. Lagen gör det också möjligt att dra in en studerandes studierätt när utövandet av yrket eller utbildningen inbegriper krav som hänför sig till minderårigas säkerhet eller patient- eller klientsäkerheten eller säkerheten i trafiken. Detta kan ske till exempel när det är uppenbart att den studerande i fråga om sitt hälsotillstånd eller sin funktionsförmåga inte uppfyller förutsättningarna för antagning som studerande. Dessa bestämmelser kallas SORA-bestämmelser, dvs. bestämmelser om olämplighet för studier. Bestämmelser om hälsotillstånd som krävs för utbildning eller yrkesutövning finns också i andra lagar som gäller olika högskolor och yrkeskårer.

Kraven på hälsotillstånd i anslutning till arbete och studier är tillåtna, förutsatt att de grundar sig på godtagbara mål och är proportionerliga. Bestämmelserna om indragning av studierätten eller om hälsotillståndet får dock inte tillämpas på ett diskriminerande sätt. Ingen persons rättigheter får till exempel begränsas utan vägande skäl på grund av utmaningar med psykiska hälsan, såsom lindriga psykiska störningar eller utbrändhet. 

Diskrimineringsombudsmannen betonar att skyldigheten att främja likabehandling, förebygga diskriminering och göra rimliga anpassningar måste uppfyllas även inom branscher där det finns olika krav på hälsotillståndet för studier och arbete. Till exempel kan kategoriska riktlinjer utifrån vissa diagnoser utan individuell prövning leda till diskriminering.

Genom likabehandlingsplanering kan man bedöma hur likabehandling förverkligas och förebygga diskriminering

För att säkerställa likabehandling ska man aktivt sträva efter att upptäcka olika praxis som kan försätta en person i ojämlik ställning på grund av hälsotillstånd eller funktionsnedsättning. Ett sätt att granska praxisen är en omfattande och grundlig likabehandlingsplanering. I likabehandlingsplaneringen bedöms verksamhetens olika delområden och genomförandet av likabehandling med tanke på olika diskrimineringsgrunder, såsom hälsotillstånd och funktionsnedsättning, ursprung, religion eller sexuell läggning. På så sätt kan man avslöja brister i systemet och vidta åtgärder som främjar likabehandling redan innan eventuell diskriminering konkretiseras till exempel i form av vägran att göra rimliga anpassningar eller indirekt diskriminering.

Det är till exempel viktigt att fundera på hur SORA-branscherna i första hand stöder fortsatta studier när en persons funktionsförmåga försämras. Först som sista utväg bör åtgärder vidtas för att dra in den studerandes studierätt. Denna åtgärd kan endast vidtas om det är nödvändigt.

Man måste också öka förståelsen för rimliga anpassningar och hur de tryggar jämlikheten för personer med funktionsnedsättning i enskilda situationer. Att förvägra rimliga anpassningar är en form av diskriminering. När anpassningsbehovet bedöms i en konkret situation utgår man från behoven hos personen med funktionsnedsättning och vilka eventuella metoder som kan användas för att svara på dem. I andra hand kan man bedöma till exempel frågor om patientsäkerhet i anslutning till studieområdet och andra faktorer som påverkar rimligheten av den nödvändiga anpassningen ur utbildningsanordnarens eller branschens synvinkel.

Med tanke på diskrimineringslagen är det viktigaste en lösningsfokuserad attityd som syftar till att stöda och upprätthålla personens studieförmåga samt att lösningarna alltid grundar sig på den studerandes individuella situation i stället för kategoriska riktlinjer.

15.04.2026