Offer för människohandel får inte tillräckligt med skydd med stöd av utlänningslagen
Offer för människohandel har beviljats endast få uppehållstillstånd på basis av bestämmelsen om människohandel. Diskrimineringsombudsmannens nyligen publicerade undersökning visade att skydd för offer för människohandel inte har lyckats med stöd av utlänningslagen. Utlänningslagen bör ändras så att den bättre skulle motsvara de olika situationerna av offer för människohandel.
Utlänningslagen kompletterades 2006 med en särskild bestämmelse, enligt vilken offer för människohandel kan beviljas tillfälliga eller kontinuerliga uppehållstillstånd. Enligt bestämmelsen kan tillfälligt uppehållstillstånd beviljas på grund av en brottsprocess, Medan kontinuerligt uppehållstillstånd kan beviljas, om ett offer för människohandel befinner sig i en särskilt utsatt ställning.
Under åren 2018–2020 tog hjälpsystemet för offer för människohandel emot sammanlagt över 600 nya klienter. Under samma tidsperiod upptäcktes vid Migrationsverkets beslutsprocesser tecken på människohandel hos cirka 450 personer. Trots detta beviljades endast cirka 30 personer uppehållstillstånd på basis av den särskilda bestämmelsen om människohandel. 15 personer beviljades tillfälliga uppehållstillstånd och 14 personer kontinuerliga uppehållstillstånd.
Offer för människohandel utnyttjas ofta upprepade gånger
Vi undersökte på basis av Migrationsverkets beslut om uppehållstillstånd och asyl under åren 2018–2020 hurdana offer för människohandel som hade identifierats, hur utlänningslagen har tillämpats och hur man bedömde sårbarheten av offer för människohandel. Enligt vår undersökning har offer för människohandel i regel blivit utsatt för tvångsarbete, sexuellt utnyttjande eller tvångsäktenskap. För de flesta hade utnyttjandet skett utanför Finland. Utnyttjandets varaktighet varierade. Männen hade i regel blivit utsatta för tvångsarbete, medan kvinnorna hade utsatts för sexuellt utnyttjande. En del av kvinnorna hade utsatts för långvarigt sexuellt våld då de hade tvingats till prostitution.
Av Migrationsverkets beslut som granskats kom anhopning av människohandel tydligt fram. Offret hade alltså utnyttjats upprepade gånger under olika skeden av hans eller hennes liv. För vissa offer hade utnyttjandet börjat i deras barndom och fortsatt i olika former under hela deras vuxna liv. Till följd av utnyttjandet hade offer för människohandel ofta problem med sin fysiska och psykiska hälsa.
Sårbarhetsbedömningen av offer för människohandel var mångsidig, men varierande
Vår undersökning visade att vid sårbarhetsbedömningen av offer för människohandel hade det upplevda utnyttjandet, sökandens ålder och kön, utbildning, arbetserfarenhet och hälsotillstånd betydelse. I största delen av fallen förekom flera olika faktorer som talade för sårbarhet. I Migrationsverkets beslut bedömdes hur offret för människohandel efter återresa till hemlandet kan klara sitt uppehälle och ta hand om sin hälsa och sina barn samt undvika att bli offer på nytt. Man bedömde även hurdant skydd och stöd personen skulle få av de olika samhällsaktörerna och sin egen familj.
Det framgår av vår undersökning att sårbarhetsbedömningen inte var konsekvent, utan man i mycket liknande fall fattade ett positivt beslut för en del av sökande, medan andra fick ett negativt beslut. Fler offer för människohandel beviljades uppehållstillstånd på grund av sin utsatta ställning av individuella mänskliga orsaker än på basis av den särskilda bestämmelsen om offerför människohandel. Uppehållstillstånd beviljades också på grund av internationellt skydd, men besluten grundade sig sällan på människohandel.
Utlänningslagen behöver ändras
Vår undersökning visade att avsikten med reformen av utlänningslagen 2006, att effektivisera skyddet av offer för människohandel, inte har förverkligats. I Migrationsverkets tillämpningspraxis var tröskeln för tolkningen att ett offer för människohandel befinner sig i en särskilt sårbar ställning väldigt hög och offer för människohandel beviljades i regel inte uppehållstillstånd på grund av denna orsak.
Utlänningslagen bör ändras så att den bättre skulle motsvara situationerna för offer för människohandel. En konkret ändring skulle vara att slopa förutsättningen för en särskilt utsatt ställning från lagen. Offer för människohandel bör tryggas rätt till uppehållstillstånd på grund av utsatt ställning. Då skulle uppehållstillståndet omfatta situationer för personer som blivit offer för människohandel bredare, inte enbart de mest allvarliga, extrema fallen av utnyttjande.
Rättigheterna för målsägande i brottmål ska tryggas
Problemet med tillfälliga uppehållstillstånd är att offer för människohandel inte alltid har haft rätt att vistas i Finland under hela den tid då en brottsprocess har varit anhängig. Uppehållsrätten för offer för människohandel som målsägande i brottmål bör tryggas starkare under hela brottsprocessen.
Vi anser också att fall där ett offer för människohandel har fått ett negativt beslut på grund av att ett människohandelsbrott inte har kunnat utredas eller föras vidare i brottsprocessen som problematiska. Att anmäla utnyttjande som sker i arbetslivet i Finland förknippas för närvarande med en tydlig risk. Om brottsprocessen inte framskrider, kan offret förlora både sin arbetsplats och sitt uppehållstillstånd. Dylikt rättsläge uppmuntrar inte offer för människohandel att anmäla att de har blivit utnyttjade. Utlänningslagen bör ändras så att offer för människohandel som anmält att de har blivit utnyttjade tryggas en mer bestående uppehållsrätt i Finland.
