Marginaliserade kvinnor behöver kvinnospecifika tjänster
Utsatthet ansamlas hos en del av samhällets medlemmar och driver dem till samhällets marginaler. Med marginaliserade kvinnor avses kvinnor i svåra livssituationer där hemlöshet, rusmedelsbruk och brottsspiraler utsätter dem för våld och utnyttjande. Könsneutralitet är i regel utgångspunkten för det finländska tjänstesystemet. Största delen av hemlösa, personer i aktivt missbruk och personer dömda för brott är män, och tjänsterna har ofta utvecklats för manliga klienter. Marginaliserade kvinnor har dock särskilda behov varför tjänsterna behöver utvecklas utifrån kvinnors behov.
Marginaliserade kvinnor lever i samhällets marginaliserande fickor där utsattheten ackumuleras. Välfärdsstatens stödnätverk fungerar inte, och man har inte lyckats minska ojämlikheten. Fattigdom förs ofta över från generation till generation. Låg utbildnings- och inkomstnivå, missbruk och svårigheter att få arbete kan leda till hemlöshet och brottslighet. Marginaliserade kvinnor har ofta negativa erfarenheter av myndigheter och tjänstesystemet. Det finns hinder för tillträde till tjänsterna, och bara att vara påverkad av rusmedel kan i praktiken bli ett hinder för tillträde till ett skyddshem. Tryggt boende bör dock vara en rättighet som tillhör alla.
Hemlöshet ökar utsattheten för våld
Ett människovärdigt liv förutsätter att man har rätt till en bostad. I Finland har man arbetat långsiktigt för att minska hemlösheten, och antalet hemlösa har tack vare detta arbete också gradvis minskat. Den relativa andelen kvinnor av de hemlösa har dock ökat. År 2022 var omkring var fjärde hemlös en kvinna, vilket innebär omkring 900 kvinnor. Vid granskning av situationen i de olika städerna kommer det fram oroande tecken. I Tammerfors har man sett en alarmerande ökning under de senaste åren i andelen unga kvinnor som övernattar på boendejouren. Dessutom har det kommit in rapporter från olika håll i Finland att många kvinnor nu är i sämre skick än tidigare. En av orsakerna kan vara att lågtröskeltjänster stängdes under coronatiden.
Kvinnors hemlöshet är ofta dold hemlöshet, alltså att de bor tillfälligt hos bekanta eller släktingar. Tillfällig övernattning innebär att man snart får leta efter att annat övernattningsställe. En hemlös kvinna befinner sig i en sårbar ställning och förväntas ofta göra tjänster för att få en övernattningsplats. Kvinnor undviker att söka sig till allmänna boendetjänster som används av män. Kvinnor känner sig inte trygga i skyddshärbärgen och andra korttidshem eftersom det ofta förekommer oroligheter, utnyttjande och rent våld på dessa platser. Kvinnor behöver trygga fysiska lokaler där de kan tillbringa tid och övernatta utan att behöva vara rädda för våld.
Fängelserna är mansdominerade
Kvinnliga fångar har ofta rusmedelsberoende, psykiska problem och våldsupplevelser i sin bakgrund. I undersökningar har man uppmärksammat att kvinnliga fångars liv ofta har varit svårt redan i barndomen. Våld i olika former har alltid varit närvarande i deras liv. Våld har förekommit i intima och nära relationer, vilket är särskilt skadligt och sårande liksom även sexuellt våld. Fängelsernas praxis bygger i hög grad på de manliga fångarnas villkor. Kvinnliga fångar behöver helhetsinriktad och kvinnospecifik rehabilitering och en möjlighet att behandla sina traumatiska erfarenheter under handledning av yrkespersoner.
Marginaliserade kvinnor har ofta blivit utnyttjade
Våld är ofta närvarande på flera sätt i marginaliserade kvinnors liv. De kan vara både våldsverkare och utsatta för våld. I subkulturer som förknippas med rusmedel och brottslighet har kvinnor en polariserad ställning. Å ena sidan är kvinnor ofta i en svag och underordnad ställning i dessa maskulina samfund. Å andra sidan kan kvinnor aktivt utmana sin ställning och själva börja använda manliga beteendemodeller – hjärtlöshet, aggressivitet och fysiskt våld.
Det kan ändå vara svårt för kvinnor att sätta sina egna gränser. Sexuell självbestämmanderätt uppfylls inte om en kvinna förutsätts betala för en sovplats eller rusmedel med sin egen kropp. Under diskrimineringsombudsmannens rundabordssamtal om marginaliserade kvinnors ställning kallades detta fenomen för ”trygghet mot vederlag”. I ett parförhållande kan mannen vara dominerande, och en del av kvinnorna kan bli utsatta för koppleri eller annat sexuellt utnyttjande. Våld kan gradvis bli en så normal del av livet och de mänskliga relationerna att kvinnan inte har verktyg eller kraft att ifrågasätta det eller att söka hjälp.
Skammen och stigman ska minskas
I marginaliserade kvinnors liv kan skam och skuldkänslor vara starkt närvarande. Det som i samhället förväntas av en kvinna, till exempel att vara en bra mor, kan väcka motstridiga känslor. Kvinnor kan under sitt levnadslopp ha haft olika belastande erfarenheter som förknippas med känslor av förlust, hopplöshet och värdelöshet. Rusmedelsbruk, ett förflutet med brottslighet och fängelsestraff samt hemlöshet är starkt stigmatiserade och kan leda till starka fördomar hos utomstående och osakligt bemötande. I tjänstesystemet finns det ofta stigmatiserande eller straffande förfaranden på grund av vilka en marginaliserad kvinna utesluts från tjänsterna. Negativa erfarenheter av diskriminerande praxis ökar misstänksamheten gentemot myndigheterna och höjer tröskeln att söka hjälp.
Marginaliserade kvinnors ställning kan förbättras med kvinnospecifika förhållningssätt
Det är svårt för marginaliserade kvinnor att få tillgång till hjälp och stöd. Tjänstesystemet ter sig komplicerat och väntetiderna är ibland orimligt långa. I utvecklingen av tjänstestigar bör man ta hänsyn till behoven av marginaliserade kvinnor. Kvaliteten av tjänsternas genomförande ska också bedömas regelbundet. När strukturerna är i ordning kan man börja med kvinnospecifikt arbete. Det är viktigt att skapa tillgängliga och fungerande tjänstehelheter, i synnerhet mellan arbetet med missbrukare, den psykiska hälsovården och det sociala arbetet på välfärdsområdena. Hälsovårdstjänsterna bör uppmärksamma marginaliserade kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.
Organisationer har stor betydelse som leverantörer av lågtröskeltjänster. Organisationers styrka är innovativitet och att de kan snabbt svara på ändringar i samhället. Erfarenhetsexperter deltar i planeringen och utvecklingen av tjänsterna samt i arbetet med klienterna genom att ta emot och stödja dem. De anställda kommer också nära till klienterna. Till exempel A-klinikstiftelsen utför sökande arbete och når kvinnor som befinner sig i en marginaliserad ställning i deras egen livsmiljö.
Inom lågtröskeltjänsterna ger man inte skulden eller ansvaret för den besvärliga livssituationen för kvinnan. De anställda har tillräckligt med tid att långsiktigt bygga upp förtroende och gå framåt med små steg på kvinnans villkor. Under rundabordssamtalet om marginaliserade kvinnors ställning konstaterades att i bästa fall kan organisationer ge kvinnor som omfattas av rusmedels- och boendetjänster ett servicelöfte om att de kommer att finnas där för dem och att återfall inte utgör ett hinder för att komma tillbaka till tjänsterna. Organisationer kan också efter hand ge handledning och stöd till kvinnorna att söka sig till social- och hälsovårdstjänsterna.
Köns- och traumasensitivt bemötande
En central del av ett kvinnospecifikt förhållningssätt är köns- och traumasensitivt bemötande, vilket skulle vara viktigt i stödet till marginaliserade kvinnor. För detta behövs aktiv utbildning av tjänsteinnehavare och anställda. Utbildning behövs också i hur våld mot kvinnor kan identifieras och föras på tal. På individnivå har kvinnan inte alltid resurser att börja behandla våldet förrän andra vardagsstrukturer, till exempel att få ett eget hem, är i ordning. På systemnivån ska det ändå finnas beredskap att hjälpa till att behandla våldet och att sörja för kvinnans trygghet.
Enligt de nationella kvalitetsrekommendationerna för skyddshem (på finska, pdf) är berusning inte som sådan ett skäl att neka tillträde till skyddshemmet. Kvinnor med rusmedelsproblem har ändå kontinuerlig rapporterat om hinder för tillträde till skyddshem. Birkalands välfärdsområde och Tammerfors mödra- och skyddshem rf kommer tillsammans att inleda ett försök i Tammerfors att utveckla skyddshemstjänster för kvinnliga rusmedelsbrukare. Det är ändå viktigt att säkerställa på den nationella nivån att även kvinnor som använder rusmedel kan få skydd mot våld i vilket skyddshem som helst.
Marginaliserade kvinnors problem har identifierats och utretts. Nu är det dags att identifiera de kvinnospecifika behoven och betydelsen av ett kvinnospecifikt förhållningssätt och att tillämpa dessa i alla situationer där man möter människor som riskerar att bli marginaliserade i samhället. Det är det enda sättet att bygga upp förutsättningar för ett människovärdigt liv för marginaliserade kvinnor och att effektivt förebygga våld mot dem.
