Grundorsaken till människohandel ligger i den samhälleliga ojämlikheten
Krig, klimatkrisen och den socioekonomiska ojämlikheten påverkar miljoner människor globalt. Grundorsaken till människohandel ligger i ojämlikheten i samhällena: ojämlikheten mellan könen, diskrimineringen, fattigdomen, avsaknaden av uppehållstillstånd, den svagare ställningen av minoritetsgrupperna, våldet. Personer i sårbar ställning är en målgrupp för personer som gör sig skyldiga till människohandel. När en människa har blivit offer för människohandel har samhällets stödstrukturer brustit, ofta redan långt innan människohandel har skett.
Världsdagen mot människohandel firas den 30 juli. I år vänds blicken till människor som befinner sig i den allra svagaste ställningen i samhället. Dagens tema är att nå alla offer för människohandel så att ingen lämnas utanför (reach every victim of trafficking, leave no one behind). Samma princip - ingen ska lämnas utanför - är en central princip för de globala målen för hållbar utveckling.
Finland ska aktivt verka internationellt för att göra slut på konflikter och främja likabehandling. Att ingripa i människohandel är emellertid inte enbart en internationell fråga: Även i Finland kan man identifiera människogrupper vars medlemmar kan löpa en högre risk för att bli offer för människohandel. Barn och unga som avvikit från vård utom hemmet blir ibland tvungna att klara sig på sådana sätt som leder till att de blir utnyttjade av vuxna. Bland missbrukare och hemlösa kan man identifiera utnyttjande som innehåller drag av människohandel. En förhoppning om ett uppehållstillstånd eller att uppehållstillståndet blir permanent kan få en arbetstagare att stanna i förhållanden som liknar tvångsarbete. En avvisningsgrund enligt utlänningslagen är anledning att misstänka att en person kommer att sälja sexuella tjänster. Detta förhindrar personer som tvingats till att sälja sex att våga ta kontakt med myndigheterna.
Utredningen om fall som gäller offer för människohandel som utsatts för sexuellt våld och som varit klienter hos Brottsofferjouren (på finska) från 2023 framfördes faktorer som orsakar sårbarhet. I 29 procent av fallen hade personen blivit offer för människohandel som minderårig i Finland. Ändå hade 25 procent av fallen fått hjälp med sin situation först när de blivit myndiga. Faktorer som ökar risken för utnyttjande var till exempel utnyttjande i barndomen, problem med den psykiska hälsan, svåra hemförhållanden, generationsövergripande våld, rusmedelsberoende, okunskap om de egna rättigheterna samt svårigheterna med att sätta fysiska och psykiska gränser.
Även i Heunis utredning (på finska) om människohandel riktad mot barn och unga från 2019 specificerade man risk- och sårbarhetsfaktorer. Utöver faktorer som gäller den enskilda som person skapades sårbarhet också av strukturella och socioekonomiska faktorer samt faktorer som förknippas med familjesituationen.
Enligt diskrimineringsombudsmannens observationer kan människohandel eller utnyttjande som liknar människohandel vara synlig för personer som arbetar med lågtröskeltjänster eller med ungdomar, men dessa fenomen identifieras inte alltid som människohandel. Utnyttjandet kan ses som en del av den problemhärva som marginaliserade personer ställs inför. Då kan man inte heller ingripa i människohandel eller förhindra att personer blir offer på nytt. Enligt Brottsofferjourens ovannämnda utredning är det inte möjligt att på ett övergripande sätt hjälpa offer för människohandel att frigöra sig från sin situation, att återhämta sig och att stabilisera en självständig vardag för sig själva förrän den helhet som ligger bakom utnyttjandet beaktas och åtgärder vidtas för att ingripa i den.
Samhällets skyddsnät måste nå offer för människohandel
Vad behöver göras för att vi skulle nå alla offer för människohandel så att ingen lämnas ensam? Enligt UNODC* kan alla offer nås om förebyggandet av människohandel effektiveras, offren identifieras och får stöd samt de som gör sig skyldiga för människohandel ställs till svars för sina gärningar. Detta har varit ett välbekant recept sedan flera år, men för att utrota detta svåra fenomen behövs ett långsiktigt, kontinuerligt och idogt arbete.
Människohandel är bara en del av vad som kan hända om man faller utanför skyddsnäten. Ett jämlikt samhälle som ger stöd till personer i en svagare ställning skyddar de enskilda människorna på flera sätt. Till exempel tillräcklig försörjning, tillgång till mentalvårds- och missbrukartjänsterna, tillräckliga barnskyddsresurser samt språk- och integrationsutbildning med låg tröskel utgör samhällets skyddsnät som kan främja välbefinnandet. Tillräckliga stödåtgärder oberoende av vilken bakgrund man har och respekt för allas människovärde utgör hörnstenarna till en välfärdsstat.
Vid sidan om dessa allmänna åtgärder behövs även särskilda åtgärder mot människohandel. De centrala yrkesgrupperna såsom personer som arbetar med ungdomar, social- och hälsovårdspersonal samt poliser ska utbildas vidare för att de ska kunna identifiera människohandel. Yrkespersonerna ska även ha praktiska instruktioner för situationer där man upptäcker människohandel. Detta eftersträvas inom justitieministeriets pågående projekt där en nationell mekanism för identifiering och handledning av människohandelsoffer (NRM) utvecklas för att främja identifieringen av offer för människohandel och trygga deras tillgång till hjälp.
I arbetet mot människohandel ska man kontinuerligt bedöma hur man beaktar och når personer i en svagare ställning i samhället och marginaliserade människogrupper med åtgärderna. Detta betyder inte att hjulet ska behöva uppfinnas på nytt: bedömningen av konsekvenserna för jämställdheten, likabehandlingen och för barnen är ett centralt verktyg för detta. Man kan bedöma hur till exempel lagändringar påverkar ställningen av personer i olika situationer och se till att de åtgärder som vidtas stärker deras ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter. Lagstiftningen får inte göra det möjligt att personer blir utsatta för utnyttjande.
Vi måste se till att ingen lämnas utanför arbetet mot människohandel.
*FN:s kontor mot narkotika och brottslighet, UN Office on Drugs and Crime (UNODC), bistår stater i att tillämpa FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot människohandel. Tilläggsprotokollet, det så kallade Palermoprotokollet från år 2000,innehöll definitionen av människohandel på vilken till exempel definitionerna i EU:s människohandelsdirektiv och den finländska strafflagen grundar sig på. Världsdagen mot människohandel 30.7. firades för första gången år 2014.
