FPA diskriminerade mot en person med hörselnedsättning när personen förvägrades rimlig anpassning vid FPA:s tolkningstjänst
En person med hörselnedsättning som är berättigad till tolkningstjänst ansökte om ändring till innehållet i sin tolkningstjänst hos FPA som en rimlig anpassning i enlighet med diskrimineringslagen. Behovet för anpassningen förknippades med möten inom kamratstödsverksamheten där personen med hörselnedsättning skulle ha behövt få talad finska tolkad till skriven engelska. FPA beviljade inte anpassningen. Diskrimineringsombudsmannen förde ärendet till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för avgörande. Nämnden ansåg att FPA diskriminerat mot personen med hörselnedsättning. FPA överklagade diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut hos Helsingfors förvaltningsdomstol som avslog besväret och ansåg på samma sätt som diskriminerings- och jämställdhetsnämnden att FPA diskriminerat mot personen med hörselnedsättning. Förvaltningsdomstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Ärendet handlade om en person med hörselnedsättning vars modersmål är engelska. Personen är berättigad till FPA:s tolkningstjänst som omfattar även tolkning från talad engelska till skriven engelska samt från talad finska till skriven finska och lätt finska. Personen har bott och arbetat i Finland i flera decennier, men har på grund av sin hörselnedsättning inte lärt sig finska på en sådan nivå att hen skulle ha nytta av tolkning av talad finska till skriven finska. På grund av detta behövde hen anpassning av sin tolkningstjänst så att talad finska skulle tolkas till skriven engelska. Begäran om och behovet av anpassningen förknippades i första hand med möten inom kamratstödsverksamheten där man kommunicerade på finska.
Diskrimineringslagen förutsätter att de som tillhandahåller tjänster, myndigheter, utbildningsanordnare och arbetsgivare gör sådana rimliga anpassningar som behövs för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra använda myndigheters tjänster, få utbildning samt tjänster som tillhandahålls allmänheten och att klara av sina arbetsuppgifter och avancera i arbetet. Vägran att genomföra rimliga anpassningar är diskriminering.
FPA motiverade sin vägran med att behovet av anpassad tolkning inte orsakades av personens hörselnedsättning utan av personens bristfälliga språkkunskaper. Under 2018 förde diskrimineringsombudsmannen ärendet till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för avgörande. Nämnden meddelade sitt beslut i juni 2020 och förbjöd FPA att fortsätta diskriminera kunden. Förbudet var förenat med ett vite på 5 000 euro. FPA överklagade nämndens beslut hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolen avslog besväret och ansåg att behovet av den rimliga anpassningen orsakades av personens svårigheter att på grund av sin hörselnedsättning lära sig språk, inte av personens bristfälliga språkkunskaper såsom FPA framhållit i sina motiveringar.
Lagen om tolkningstjänst ska tolkas med beaktande av kraven för rimliga anpassningar
Under ärendets behandling framställde FPA en tolkning enligt vilken lagen om tolkningstjänst inte skulle ge FPA behörighet att anordna tolkningstjänst från ett talat språk till ett annat talat språk skriftligt. Dessutom motiverade FPA sin ståndpunkt med att man inte hade kunnat kontrollera kvaliteten av den tolkning som begärts och att anpassningen inte skulle ha varit rättvist mot andra kunder med tolkningstjänst. Förvaltningsdomstolen konstaterade att 4 § i lagen om tolkningstjänst inte kan tolkas utan att beakta kraven för rimliga anpassningar i diskrimineringslagen och funktionsrättskonventionen.
Ärendet handlade om en rimlig anpassning som bedöms från fall till fall med vilken man strävar efter att uppfylla de individuella behoven av en person med funktionsnedsättning. I motiveringarna till sitt beslut konstaterade förvaltningsdomstolen följande: Att göra anpassningar i en enskild konkret situation innebär inte någon allmän riktlinje för beviljande av rimliga anpassningar. I det aktuella ärendet hade den anpassning av tolkningen som målsäganden begärt varit nödvändig och behövlig i det enskilda fallet samt adekvat för att tillgodose personens rättigheter. Förvaltningsdomstolen ansåg också att FPA inte hade visat att anordnande av en tolk till ett skrivet språk på det sätt som målsäganden begärt hade varit omöjligt eller orsakat en orimlig belastning för FPA.
Läs Helsingfors förvaltningsdomstols avgörande i sin helhet (på finska): Helsingin HAO 03.02.2023 607/2023 - Hallinto-oikeuden päätöksiä - FINLEX ®
11.07.2023
