Fem myter om medling vid våld i nära relationer

På uppdrag av minister för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen som ansvarar för jämställdhetsfrågor bereder social- och hälsovårdsministeriet en lagändring där våld i nära relationer inte längre omfattas av medling. Bakom beredningen vad skrivningen i statsminister Orpos regeringsprogram enligt vilken medlingen vid familjevåld och våld i nära relationer i huvudsak ska slopas. Diskrimineringsombudsmannen ser lagändringen som ett viktigt budskap om att våld mot kvinnor tas på allvar i Finland.

På basis av internationella människorättskonventioner har Finland en skyldighet att bekämpa våld mot kvinnor. Man har inte lyckats uppfylla denna skyldighet tillräckligt bra, eftersom Finland fortfarande är ett av de mest våldsamma länderna i Europa. Därför är det klart att straffansvaret ska tillämpas mer målmedvetet än hittills och medling vid våld i nära relationer slopas.

Våld i nära relationer är en form av våld mot kvinnor. I Finland sker medling vid våld genom ett straffrättsligt medlingsförfarande. Största delen av våld i nära relationer som hänvisas till medling sker i parförhållanden. Våld i ett intimt förhållande orsakar skuldkänslor och skam, varför det är svårt att prata om det och man vill hålla det hemligt. Den som blivit utsatt för våld har ofta en hög tröskel att söka hjälp eller att göra en polisanmälan.

Våld inom familjen har sedan länge i Finland ansetts vara en privat angelägenhet som man inte har velat ingripa i med strafflagen. Även om de straffrättsliga bestämmelserna under de senaste decennierna har skärpts har lagtillämparna inte konsekvent tillämpat straffansvaret för våld inom parförhållanden. Dylika attityder syns fortfarande bland förundersökningsmyndigheter och judiciella myndigheter även om till exempel polisen under senare år har blivit bättre i att identifiera våld i nära relationer.

Straffrättslig medling befriar inte automatiskt gärningsmannen från straffansvar. Medling har ändå betydelse i polisens och åklagarens överväganden. I praktiken leder väldigt många fall där medling skett till beslut om förundersökningens begränsning eller åtalseftergift, vilket innebär att något straffrättsligt klander inte kommer att riktas mot våldsutövaren, och han straffas inte för ett våldsbrott.

Myt 1: Medling passar bra som behandling av bråk och konflikter inom parförhållanden.

Detta är inte sant. Våld ska inte behandlas som ett bråk eller en konflikt även om våldet har föregåtts av bråk eller en konflikt. Om man använder våld kränker man en annan persons kroppsliga integritet, vilket skyddas genom strafflagen. Användning av våld är ett brott, och den som använt våld ska bära sitt straffrättsliga ansvar.

Myt 2: Vid medling får båda parter komma till tals och komma överens.

Detta är inte sant. Användning av våld förvränger maktförhållandet mellan parterna. Den som blir utsatt för våld befinner sig inte i en likvärdig ställning med den som använder våld. Enligt kvinnor som blivit utsatta för våld har de övertalats till att delta i medling trots att avsikten är att medling baseras på frivillighet. Allvarligt eller upprepat våld bör inte hänvisas till medling, men det hinder ändå. I synnerhet när det är fråga om upprepat våld i en nära relation har den som blivit utsatt för våld lärt sig att vara beredd för våld. Hon är på sin vakt även under medlingen och överväger noga hur det som hon berättar kan påverka våldsutövarens beteende. Den som blivit utsatt för våld har ofta svårt att berätta om de negativa konsekvenser som våldet medfört hennes hälsa eller välbefinnande eller om den rädsla hon upplevt. Även om ett par skulle delta i medling eller söka någon annan slags hjälp och stöd ska det inte ses som ett alternativ till straffansvar.

Myt 3: När en man som använt våld ber om förlåtelse under medlingen är det rätt att han frias från straffansvar.

Nej. Våldsutövaren kan medge att han använt våld, be om förlåtelse och söka hjälp för sig själv hos antivåldsprogram. Han ska ändå även bära sitt straffrättsliga ansvar för det våld som han gjort sig skyldig till. Annars skulle våldsutövaren märka att han, genom medlingen, styr inte bara sin partner som han utsatt för våld utan också hela det straffrättsliga systemet.

Myt 4: När kvinnan vill stanna kvar i sitt parförhållande är medling det rätta sättet att behandla våldet i parförhållandet.

Nej. Användningen av våld måste upphöra även om parförhållandet skulle fortsätta och kvinnan skulle vilja stanna kvar i parförhållandet med mannen. Samhället måste tydligt signalera att det är fel att använda våld i ett parförhållande.

Att komma ifrån våld i ett parförhållande kan vara en lång process. En kvinna kan ha flera olika motiverade orsaker varför hon vill stanna kvar i parförhållandet. Om paret har gemensamma barn kommer kvinnan att ha kontakt med mannen även om paret skiljer sig. Om en kvinna stannar kvar i parförhållandet betyder det inte att hon skulle bli utan rättsskydd eller utan skydd mot våld.

Myt 5: Förundersökningsmyndigheter och judiciella myndigheter har inte tillräckliga resurser att behandla våld i nära relationer.

Detta är inte sant. Vid samhälleligt beslutsfattande ska man se till att polisen, åklagarna och domstolarna tryggas tillräckliga resurser att behandla våld i nära relationer och mer effektivt kunna göra våldsutövarna straffrättsligt ansvariga.

Våld mot kvinnor har historiskt sett varit tillåtet, och det finns fortfarande utmaningar med identifieringen och bekämpningen av fenomenet. Straffrätten ger för närvarande inte tillräckligt skydd för personer som blivit utsatta för våld. Med tillämpningen av straffansvaret stärker man den negativa attityden mot användning av våld. Detta är en viktig signal från samhället som försvagas av medling vid våld.

Under förundersökningen ska man utreda grundligt hurdana former av våld, maktutövning och kontroll den misstänkta har använt, huruvida våldsgärningar har skett även tidigare och om våldet är kontinuerligt till sin natur. Under förundersökningen ska man sträva efter att noggrant samla all tillgänglig bevisning om våld. Den som blivit utsatt för våld är målsägande vid straffprocessen och ska behandlas taktfullt samt hänvisas till stöd- och hjälpsystemen.

Medling vid våld i nära relationer bör slopas.

Internationella människorättsorgan har gett ett tydligt ställningstagande mot medling vid våld i nära relationer och uppfordrat Finland att vidta åtgärder enligt ställningstagandet. I egenskap av rapportören om våld mot kvinnor konstaterar diskrimineringsombudsmannen att medling vid våld i nära relationer snarast ska slopas. Ändringen ska föras in i den lag som handlar om medling genom att medling inte längre ska omfatta våld i nära relationer.