EU:s nya migrationslagstiftning måste genomföras på ett sätt som skyddar de mänskliga rättigheterna
Under våren 2024 antog EU ett viktigt lagstiftningspaket om asylprocessen (nedan kallad Pakten). Det träder i kraft sommaren 2026. Pakten består till stor del av direkt tillämpliga förordningar som inte lämnar nationellt handlingsutrymme. På vissa områden har dock handlingsutrymme lämnats även på nationell nivå. Denna beslutsrätt utövas nu i Finland. Ett lagförslag som utarbetats av inrikesministeriet om genomförandet av Pakten kommer snart att ges ut för utlåtanden. Samtidigt förbereder sig myndigheterna för att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av pakten.
I många avseenden skärper pakten ytterligare asylreglerna. Paktens innehåll innefattar ändå även vissa positiva förändringar ur barns och utsatta personers perspektiv. Till exempel kommer situationen för barn som anländer ensamma till Finland att förbättras, eftersom de kommer att omfattas av gränsförfaranden mindre ofta. Dessutom innehåller Pakten nya typer av processer som, om de fullt utnyttjas, kan förbättra situationen för barn och utsatta personer.
Det är viktigt att Finland nu väljer att utnyttja sitt nationella handlingsutrymme för att säkerställa att barns och utsatta personers rättigheter tillgodoses.
Barnets bästa och barnets rättigheter måste förverkligas
Alla förändringar som Pakten medför gällande barn är inte positiva ur barnets rättigheters perspektiv. En förbättring är dock den mer precisa definitionen av barnets bästa i Pakten. Förordningen om asyl- och migrationshantering, som fastställer regler för hantering av migration och ansvarsfördelning, lyfter fram barns välbefinnande och sociala utveckling på kort, medellång och lång sikt, inbegripet ytterligare sårbarheter såsom trauma, särskilda vårdbehov eller funktionsnedsättning. Dessutom ägnas särskild hänsyn till den underårigas etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund, och med beaktande av behovet av stabilitet och kontinuitet i den sociala och utbildningsrelaterade omsorgen. Diskrimineringsombudsmannen anser att utlänningslagen också äntligen bör erkänna barnets bästa som en primär hänsyn.
I Finland är det för närvarande alltför lätt att ta barnfamiljer i förvar. Diskrimineringsombudsmannen anser, med hänsyn till barnets rättigheter, att barn under inga omständigheter bör hållas i förvar. FN:s barnrättskommitté har också rekommenderat Finland att sluta ta barn i förvar. Med pakten kommer förhoppningsvis förvaret av barn att bli mer sällsynt. Enligt det nya mottagningsdirektivet kommer förvar av barn i framtiden endast att vara möjligt om förvar bedömts vara till barnets eget bästa. När det gäller ensamkommande barn måste förvaret också syfta till att skydda barnet. Ombudsmannens budskap är tydligt: det är hög tid att äntligen sluta med förvar av barn helt och hållet.
Personer i sårbara situationer måste identifieras och deras stöd säkerställas
Sårbarhet kommer att bedömas på olika sätt från början av asylprocessen. Det nya screeningförfarandet kommer att omfatta en preliminär sårbarhetskontroll och en separat preliminär hälsokontroll. Dessutom kommer sårbarheten och de stödbehov som följer av denna att bedömas inom 30 dagar. I bästa fall bidrar en sårbarhetsbedömning till att identifiera en persons sårbara situation och de stödåtgärder som personen behöver i tidigt skede av processen. Det är viktigt att processen för bedömning av sårbarhet nu planeras noggrant. I detta avseende är det motiverat att konsultera organisationer och andra myndigheter med expertis inom identifiering av sårbarhet.
Det är viktigt att identifiera sårbarheter och de behov som uppstår redan i början av förfarandet. Identifieringen påverkar bland annat processen för handläggningen av asylsökandens ansökan. Paktens syfte är att öka användningen av gränsförfaranden, där vissa asylansökningar handläggs mycket snabbt samtidigt som asylansökandens rörelsefrihet begränsas. Om en person behöver stöd som inte kan ges inom ramen för gränsförfarandet kan förfarandet inte tillämpas på den personen. I bedömningen ägnas särskild uppmärksamhet åt personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt, sexuellt eller könsrelaterat våld. Gränsförfarandet ska inte heller tillämpas om det finns relevanta medicinska skäl, inklusive skäl som rör psykisk hälsa, för att inte tillämpa gränsförfarandet på en viss person.
För att säkerställa att sårbara sökande får det stöd de behöver och undantas från förfaranden som är olämpliga för dem måste man kunna identifiera dem. Ansträngningar måste göras för att uppnå detta.
Om en person identifieras som sårbar måste det fastställas vilka stödåtgärder personen behöver och om personen kan få det stöd som behövs inom ramen för gränsförfarandet. Det kan vara svårt att avgöra dessa frågor i ett snabbt gränsförfarande. Om sårbarheter och stödbehov identifieras måste sökanden överföras från gränsförfarandet till det normala asylförfarandet med en mycket låg tröskel. Det normala asylförfarandet är bättre rustat för att tillgodose sårbara personers stödbehov.
Asylintervjun är den viktigaste fasen i asylprocessen. Därför måste särskild uppmärksamhet ägnas åt sårbarhetsbedömningen och dess slutförande före intervjun. Detta säkerställer att nödvändiga frågor klargörs så grundligt som möjligt under asylintervjun. Det bör dock noteras att eftersom det ibland tar tid och kräver uppbyggnad av förtroende under en längre period för att sårbarheten ska framkomma, kan sårbarheten också framkomma i senare skeden av asylprocessen.
Sårbarheter måste beaktas vid rådgivning och asylintervjuer
Pakten innehåller nya skyldigheter när det gäller rådgivning och informationsgivande till sökande. Det är viktigt att sökande får information på ett sätt som de kan förstå. Det är värt att notera att det kan vara svårt för sökande som nyligen kommit till Finland och som kan befinna sig i en sårbar situation internalisera stora mängder teknisk och juridisk information på en gång på ett sätt som är verkligt användbart för dem.
Ett nytt steg i asylprocessen i Finland är det separata inlämnandet av asylansökningen, före vilket sökanden måste få rådgivning om hur ansökan ska lämnas in. Rådgivning före inlämnandet av ansökan kan bland annat stödja framkommandet av sårbarheter.
Dessutom betonar Pakten vikten av personliga asylintervjuer och understryker att distansintervjuer är undantagsfall. Detta är en nödvändig utveckling i Finland. Pakten tar hänsyn till att distansintervjuer kanske inte är lämpliga för alla asylsökande på grund av deras unga ålder, syn- eller hörselnedsättning eller deras mentala hälsa, med särskild hänsyn till vissa sårbara grupper, såsom sökande som har utsatts för tortyr eller är traumatiserade. Liksom vid alla åtgärder som berör barn, bör barnets bästa sättas i främsta rummet.
Barnets rätt att bli hörd kommer också att stärkas, då 12-årsminimiåldern till hörandet av barn som ansöker tillsammans med sina familjer kommer att avskaffas. Denna förändring kommer att bättre återspegla barnets rätt att uttrycka sin åsikt.
Dessutom är det viktigt att rättshjälp för asylsökande garanteras i alla skeden av förfarandet också i fortsättningen, vilket också bidrar till att identifiera sårbarhet.
En effektiv övervakning av de grundläggande rättigheterna kan endast uppnås med tillräckliga resurser och befogenheter
En ny övervakningsmekanism kommer att övervaka genomförandet av de grundläggande rättigheterna i screening- och gränsförfaranden i enlighet med Pakten. Övervakningsmekanismen kommer att ansvara för att övervaka efterlevnaden av regler som rör bland annat barnets bästa, tillgång till asylförfaranden, principen om non-refoulement samt regler om frihetsberövande.
Det är möjligt att åtminstone en del av övervakningsmekanismens uppgifter kommer att ges till diskrimineringsombudsmannen. Då nya uppgifter tilldelas en självständig och oberoende ombudsman är det viktigt att det finns full enighet med ombudsmannen om dessa uppgifter. För att den nya oberoende övervakningsmekanismen ska kunna främja förverkligandet av barns och utsatta personers rättigheter måste aktören tilldelas tillräckliga resurser och effektiva befogenheter, inklusive en smidig tillgång till information. Mekanismen måste kunna lyfta fram de strukturella problem och utvecklingsbehov som identifierats i övervakningen och åstadkomma nödvändiga förändringar i myndigheternas praxis.