Åtgärder mot etnisk profilering kräver kontinuerlig utveckling
Diskriminering på grund av ursprung och etnisk profilering blev ett hett diskussionsämne i flera länder i fjol när rörelsen Black Lives Matter, som motsätter sig rasistiskt polisvåld och rasistisk diskriminering, växte sig stark i USA och i övriga världen. Även diskussionen om riskerna för diskriminering i samband med utnyttjandet av artificiell intelligens i prediktivt polisarbete och metoder för ansiktsigenkänning fick större utbredning. Diskussioner om etnisk profilering inom polisens verksamhet har diskuterats även i Finland, dock inte i den omfattning som det är nödvändigt då man beaktar hur allvarligt ämnet är och hur vittomfattande konsekvenser det kan ha.
FN:s rasdiskrimineringskommitté utfärdade i december en genomgripande rekommendation om förhindrande av etnisk profilering hos säkerhetsmyndigheter. Rekommendationen är riktad till samtliga stater som godkänt FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering. Kommitténs nya allmänna kommentar gäller såväl traditionell polisverksamhet som utnyttjandet av artificiell intelligens.
Kommittén konstaterar att etnisk profilering inom polisen har ökat globalt under de några senaste åren. Orsaken till detta är särskilt oro kring terrorism och invandring som generellt har lett till ökad fientlighet och diskriminerande attityder gentemot minoriteter. Även användningen av nya teknologier inom säkerhetssektorn kan leda till ökad rasism och diskriminering. Kommittén konstaterar att användning av artificiell intelligens inom polisarbetet innebär en avsevärd risk för diskriminering.
Kommittén rekommenderar att en bedömning ska göras av innehållet i polisens riktlinjer, praxis och utbildning. Det är nödvändigt att engagera olika aktörer på bred bas. Vid utnyttjandet av artificiell intelligens är det nödvändigt att göra konsekvensbedömning före ibruktagandet, i planerings- och anskaffningsskedet och under användningen. Staterna bör försäkra sig om att det genomförs på ett effektivt sätt. Det gäller även för staterna att säkerställa att företagen agerar icke-diskriminerande.
Inrikesministeriet och polisen bör göra en bedömning av nödvändiga åtgärder och öka deras transparens
Vid polisen har man under de några senaste åren fäst ökad uppmärksamhet vid förbudet mot diskriminering och etnisk profilering. Även den offentliga diskussionen har lyft fram riskerna med profilering i anknytning till polisens verksamhet som det gäller att förebygga. Det finns alltså tecken på en positiv utveckling.
Det gäller dock att höja ribban och hålla den högt. Polisen och övriga säkerhetsmyndigheter måste kontinuerligt utveckla sina åtgärder för att bekämpa diskriminering och etnisk profilering. Vilket slag av metoder ska tillämpas? Vilken typ av verksamhetskultur ska man slå vakt om? Hur utbildar man? Hurdana anvisningar ges poliserna om förbudet mot diskriminering? Hur griper man tag i diskriminerande och rasistiska handlingssätt eller situationer som observeras? Det gäller att regelbundet gå igenom dessa frågor, satsa på åtgärder och informera om dem. När man tar ställning till brott mot diskrimineringsförbudet blir även proportionaliteten i myndighetsåtgärderna föremål för bedömning. Det finns orsak att regelbundet bedöma handlingssätten ur denna synvinkel.
Helsingfors förvaltningsdomstol förväntas ge sitt avgörande i vår gällande polisens åtgärder som diskriminerings- och jämställdhetsnämnden i sitt beslut (på finska) ansåg att utgjorde diskriminerande etnisk profilering. Även diskrimineringsombudsmannen bedömde i sitt utlåtande till domstolen att polisens agerande i situationen hade varit diskriminerande. Oberoende av resultatet av domstolens avgörande måste polisen noggrant tänka igenom vad man lärt sig av fallet. Myndigheterna har en lagstadgad skyldighet att främja likabehandling och förebygga risker för diskriminering i sin verksamhet.
Transparensen gällande etnisk profilering och åtgärder för att förebygga diskriminering och deras effekter förverkligas inte i tillräcklig grad. Det krävs att säkerhetsmyndigheterna kommunicerar om ämnet och diskuterar det mer. Transparens bidrar till att stärka förtroendet gentemot myndigheterna och förbättrar kvaliteten på övervakningen av myndigheterna.
Diskrimineringsombudsmannen har uppmuntrat Polisstyrelsen och inrikesministeriet att göra en bedömning av behovet att verkställa en gemensam allmän kommentar och att engagera olika intressentgrupper och forskare i den.
Vad avses med etnisk profilering?
Med etnisk profilering hänvisas i allmänhet till säkerhetsmyndigheternas verksamhet där åtgärder riktas mot en person på grund av egenskaper som anknyter till hens etniskt ursprung, exempelvis hudfärg, klädsel med anknytning till en bestämd religion eller kultur, eller språk. Utgående från yttre egenskaper dras slutsatser om personens beteende eller egenskaper som inte är synliga.
Etnisk profilering kan leda till att personens rättigheter, exempelvis integritetsskyddet eller rörelsefriheten, begränsas enbart utifrån hens etniska ursprung. Detta utgör diskriminering. Etnisk profilering till exempel i samband med kontroll av identiteten eller övrigt utövande av polisens åtgärder utgör i diskrimineringslagen förbjuden diskriminering. Den är sammanlänkad med diskriminerande stereotypier som kan vara medvetna eller omedvetna. Utöver i enskilda polisers åtgärder kan etnisk profilering även förekomma i förfaranden som polisen allmänt iakttar.
Etnisk profilering är inte ett uttryck som definieras eller används i lagstiftningen. Vid förebyggande av diskriminering och vid bedömning av diskriminering i enskilda fall är det alltså nödvändigt att följa diskrimineringslagens definition av diskriminering.
Vid hänvisningar till diskriminering som utgår från ursprung till exempel vid bevakning talar man också om etnisk profilering. Diskrimineringsombudsmannen behandlar regelbundet kontakter gällande upplevelser av etnisk profilering inom bevakning och strävar efter att främja likabehandling och ingripa i riskerna för etnisk profilering inom såväl bevakning som säkerhetsmyndigheternas verksamhet.
Erfarenheter kring etnisk profilering har under de senaste åren behandlats i utredningar, särskilt i utredningen Pysäytetyt (2018) vid Helsingfors universitet. Utredningarna lyfter fram att såväl personer som profileras som utlänningar på grund av sitt utseende som även romaner upplever etnisk profilering i Finland. Diskrimineringsombudsmannen publicerade i fjol en utredning över diskriminering som personer med afrikansk bakgrund har upplevt (pdf, på finska). Av utredningen framgår att en betydande andel av respondenterna har upplevt etnisk profilering av säkerhetsmyndigheterna eller bevakningen. Utredningarna kartlägger i första hand upplevelser av diskriminering. Det är dock uppenbart att resultatet av utredningarna berättar om ett behov att aktivt fästa uppmärksamhet vid förebyggandet av etnisk profilering.
Studier visar att etnisk profilering har vittgående allvarliga följder i samhället, exempelvis lägre förtroende för polisen och myndigheterna, svagare känsla av att höra till samhället och ökad förekomst av hatretorik och diskriminerande attityder.
Etnisk profilering handlar om strukturell diskriminering och rasism. Myndigheterna måste ta etnisk profilering på allvar, lyfta fram ämnet och kontinuerligt utveckla åtgärder för att motarbeta det.
