”Jag tänkte nog att jag inte blir rätt behandlad”
De offer för människohandel som vi stöter på i Flyktingrådgivningens arbete har utan undantag utländsk bakgrund och redan den här utgångspunkten gör att de har ett klart behov av rådgivning. Erfarenheterna av att ha blivit utnyttjad är i allmänhet mycket traumatiserande, särskilt om utnyttjandet har varit sexuellt eller kännetecknats av annat våld eller tvång. De flesta offer har befunnit sig i situationen länge, till och med i åratal, innan de har vågat eller fått möjlighet att berätta om saken för en jurist.
Det viktigaste budskapet som vi försöker förmedla till människohandelsoffren genast från början är det här: du har blivit behandlad fel, det finns hjälp att få, du har rättigheter. Flyktingrådgivningen har under sitt långvariga arbete mot människohandel kunnat ge många offer en upplevelse av att någon lyssnar på dem och slåss för dem.
Flyktingrådgivningens jurister har under det senaste decenniet träffat otaliga offer för människohandel. Offren får råd i frågor om internationellt skydd och om uppehållstillstånd och man ser till att de omfattas av hjälpsystemet. Den juridiska rådgivningen till människohandelsoffren är tidvis omfångsrik eftersom offrets situation kan kräva utredningar i frågor inom flera olika rättsområden. Framför allt åtstramningarna för asylsökandes rättshjälp har påverkat möjligheterna för juristerna inom Flyktingrådgivningen att identifiera och hjälpa personer som befinner sig i en mycket utsatt position. Trots svårigheterna har vi till all lycka kunnat fortsätta vårt arbete för människohandelsoffren.
Människohandelsoffren och deras historier skiljer sig åt. Det som enligt vår erfarenhet ändå sammanbinder dem är att offret också själv i något skede har förstått att hen inte behandlas rättvist. Få offer talar om människohandel, men den utnyttjade personen förstår också själv i något skede att hens situation inte är normal. Ett viktigt första steg mot att offret kan frigöra sig från människohandeln och påbörja sin återhämtning är att få offret att förstå att hen inte har hamnat i en svår situation genom sitt eget agerande utan att hen har fallit offer för ett allvarligt brott.
Under årens lopp har våra jurister kunnat få höra sådana funderingar från offren som att ”jag var tvungen”, ”jag hade inget annat val än att gå med på det” och ”jag tänkte nog att jag inte blir rätt behandlad”. Offren funderade på var just de hade blivit föremål för utnyttjande och varför de inte kunnat hjälpa sig själva i ett tidigare skede. I en sådan situation kan det vara en mycket stärkande upplevelse för offret om en jurist som känner till företeelsen berättar att det är fråga om ett allvarligt brott: offret står inte ensamt och ansvaret för det som hänt ligger enbart hos förövaren.
