Trakasserier på arbetsplatsen

Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering

Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.

Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:

om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.

Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.

Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?

Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer.

En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.

Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen.

Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna.

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls.

Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.

Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.

Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet

Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen.

Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen.

Innehållspublicerare

Budgetbesparingar inom social- och hälsovården hotar att drabba samma grupper av människor i utsatt ställning

Diskrimineringsombudsmannen har under sommaren avgett flera utlåtanden om regeringens propositionsutkast till social- och hälsovårdsministeriet. Ombudsmannen påpekar att propositionernas kumulativa effekter inte har utvärderats under remissbehandlingen. Enligt propositionen verkar budgetbesparingarna drabba samma grupper av människor.

Regeringen har utarbetat flera preliminära budgetförslag för social- och hälsovården samt den sociala tryggheten. Diskrimineringsombudsmannen har bland annat avgett utlåtanden om ändring av hälso- och sjukvårdslagen och lagen om högskolestudenternas studerandehälsovård, ändringen av förordningen om klientavgifter samt ändringarna som föreslagits för FPA:s system och ersättning för rehabilitering. Utlåtanden har även getts om ändring av sjukförsäkringslagen som berör tilläggsfinansiering för FPA-ersättningar och ändring av lagen om utkomststöd som berör celiakistöd. Enligt budgetförslaget hotar budgetbesparingarna att drabba samma grupper av människor.

– Budgetbesparingarna verkar drabba dem som får sociala förmåner och dem som använder den offentliga primärvården. De här är ofta personer i utsatt ställning, såsom personer som är äldre, arbetslösa, har funktionsnedsättning eller långtidssjukdomar, sammanfattar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

De föreslagna tilläggsfinansieringarna verkar å andra sidan rikta sig mot folkgrupper som har relativt bra inkomst och har det relativt bra ställt. Det framgår till exempel av de verkställda och planerade satsningarna på FPA-ersättningar för att använda privat hälsovård. Grundlagen kräver att offentliga myndigheter ska säkerställa tillräckliga social- och hälsovårdstjänster för alla samt främja befolkningens hälsa på ett jämlikt sätt.

Diskrimineringsombudsmannen påpekar att effekten av nästan alla propositionsutkast konstaterats vara att propositionen kan öka mängden personer som ansöker om och får utkomststöd. Risken för att antalet som får utkomststöd ökar har fastställts vid lagberedning i samband med de olika propositionerna.

När de kumulativa effekterna av alla propositioner beaktas verkar det sannolikt att antalet personer som får utkomststöd kommer att öka. Det här understryker vikten av att utvärdera propositionernas kumulativa effekter redan vid lagberedningen eller senast vid remissförfarandet.

Offentliga myndigheter har en skyldighet att främja faktisk likabehandling

Enligt diskrimineringslagen har offentliga myndigheter en skyldighet att främja att faktisk likabehandling verkställs och ska vidta behövliga åtgärder för att främja likabehandling. Den här skyldigheten gäller även lagstiftare, och skyldigheten måste vara den centrala utgångspunkten vid lagberedning.

I regeringens propositionsutkast har till exempel indragningen av rehabiliteringspenningen för dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering för unga motiverats med att propositionen främjar jämlikhet, eftersom den positiva särbehandlingen av unga upphör.

– Det är synnerligen oroväckande att regeringen påstår sig främja jämlikhet på ett sätt som betonar samma behandling för alla, när regeringen i stället kunde främja faktisk likabehandling. Offentliga myndigheter har en skyldighet att främja faktisk likabehandling – vid behov ska den verkställas genom åtgärder som innebär positiv särbehandling, konstaterar diskrimineringsombudsmannen.

Ombudsmannen har även gjort ett utlåtande om ett propositionsutkast om hälso- och sjukvårdstjänster för papperslösa personer, eftersom det anses försvaga de grundläggande och mänskliga rättigheterna för papperslösa personer. De föreslagna ändringarna försvagar till exempel rätten till det bästa möjliga hälsotillståndet och rätten till tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster samt till oundgänglig omsorg. Läggs den här ändringen till de många andra lagändringar som bereds och som berör utlänningars rättigheter äventyrar propositionen att utlänningars rättigheter tillgodoses i Finland.