Tvingade kontroll bör kriminaliseras

Diskrimineringsombudsmannen anser att tvingande kontroll ska kriminaliseras. För närvarande erkänner strafflagen inte i tillräcklig utsträckning den långvariga kränkningen av självbestämmanderätt som kännetecknar tvingande kontroll. En kriminalisering skulle ge myndigheterna bättre möjligheter att ingripa i tvingande kontroll.

Tvingande kontroll är ett allvarligt och omfattande fenomen som förekommer särskilt i nära relationer, omsorgsförhållanden och gemenskaper med stark sammanhållning. I många fall handlar det om en långvarig kontroll och makt som gärningsmannen utövar, och som upprepat kränker offrets självbestämmanderätt och begränsar offrets möjligheter att fatta beslut om sitt eget liv. Ett ojämlikt maktförhållande mellan parterna gör det svårare för offret att söka hjälp och stöd.

Vid tvingande kontroll kan gärningsmannen till exempel försöka isolera offret från andra mänskliga relationer. Offret kan vara under ständig kontroll så att offrets klädsel, beteende, rörlighet eller penninganvändning begränsas. Tvingande kontroll kan vara förknippad med psykiskt våld, hotande, påtryckning eller användning av fysiskt våld.

Den nuvarande strafflagen erkänner inte i tillräcklig utsträckning de former av maktutövning som är kännetecknande för tvingande kontroll, såsom långvarigt psykiskt våld. Tyngdpunkten i strafflagen ligger på fysiskt våld, därtill är alla metoder för kontroll och förtryck som är typiska särskilt i nära relationer är inte kriminaliserade. För närvarande har myndigheterna inte tillräckliga möjligheter att ingripa i tvingande kontroll.

Diskrimineringsombudsmannen anser att tvingande kontroll ska förbjudas i strafflagen. Genom kriminalisering kan man bättre skydda människor från tvingande kontroll. Myndigheterna och olika yrkesgrupper behöver även utbildning i hur den tvingande kontrollen tar sig i uttryck så att de kan ingripa i situationer och hänvisa dem som utsätts för tvingande kontroll till hjälp och stöd.

19.11.2025