Rekordantal kontakter till diskrimineringsombudsmannen 2020
Diskrimineringsombudsmannen kontaktades sammanlagt 1 516 gånger under 2020, vilket är mer än tidigare år. Ursprung och funktionsnedsättning var de vanligaste diskrimineringsgrunderna för att kontakta ombudsmannen. Kommunen har redan under flera år varit den näst vanligaste motparten i diskrimineringskontakter som ombudsmannen fått. Diskrimineringsombudsmannen vill så här inför kommunalvalet fästa uppmärksamhet vid det faktum att det arbete och de lösningar som görs i kommunerna har en direkt inverkan på likabehandling i människornas vardag.
I fjol var ursprung den vanligaste diskrimineringsgrunden i kontakterna till diskrimineringsombudsmannen. Kontakter gällde ursprung hade att göra med till exempel diskriminerande bemötande i olika tjänster, diskriminerande kundserviceanvisningar, diskriminerande verksamhet av väktare samt diskriminering på bostadsmarknaden. Den näst vanligaste diskrimineringsgrunden var funktionsnedsättning, och här gällde kontakterna bland annat taxitransporter, tillgång till assistent, tillgänglighet, rimliga anpassningar och skolskjutsbeslut.
Antalet kontakter gällande hälsotillstånd, medborgarskap och språk ökade under 2020. Kontakter gällande diskriminering på grund av sexuell läggning har på årsnivå varit få, men även deras antal har ökat på senare år. Privata tjänster, arbetsliv och utbildning var de vanligaste livsområdena för kontakter till diskrimineringsombudsmannen. De vanligaste motparterna i diskrimineringskontakter var privata tjänsteleverantörer, kommuner och andra leverantörer av offentliga tjänster.
Strax under en tiondel, cirka 9 procent av kontakterna gällde coronapandemin på ett eller annat sätt. Kontakter kom från alla livsområden under hela året. Största delen av kontakterna gällde social- och hälsovårdstjänster samt utbildning. Allmänt taget gällde kontakterna begränsningar av människors grundläggande och mänskliga rättigheter på grund av pandemin, till exempel inskränkningar eller förhindrande av privat- och familjeliv, rätten till utkomst och hälsa samt rätten till utbildning. Utöver detta gällde kontakterna metoderna för att bekämpa pandemin, som munskyddstvång och -rekommendationer, nedstängning eller användningsbegränsningar av lokaler, reserestriktioner samt besöksförbud. Ombudsmannen kontaktades även några gånger gällande fördomar som till exempel personer som tillhör minoriteter eller personer i en viss ålder har upplevt på grund av pandemin.
Kommunernas lösningar påverkar likabehandling i vardagen
Diskrimineringsombudsmannen vill så här inför kommunalvalet fästa uppmärksamhet vid det faktum att det arbete och de lösningar som görs i kommunerna har en direkt inverkan på likabehandling i människornas vardag. Kommunerna har en central ställning i att främja likabehandling och förebygga diskriminering.
Kommunen har redan under flera år varit den näst vanligaste motparten i diskrimineringskontakter som ombudsmannen fått. Av ombudsmannens statistik framgår att de vanligaste diskrimineringsgrunderna i kontakter som gällde kommuner var funktionsnedsättning, ursprung och hälsotillstånd. Social- och hälsovårdstjänster samt utbildning och undervisning var de största sektorerna i kontakter som gällde kommuner. När det gäller kommuner kontaktades ombudsmannen också i fråga om boende och arbetsliv.
I kontakterna som gäller kommuner var det bland annat frågan om fall som gällde barnskydd, anordnande av transporttjänster och otillräcklig tillgång till tjänster för personer med funktionsnedsättning. Ombudsmannen kontaktades i fråga om diskriminering på grund av funktionsnedsättning till exempel i situationer gällande otillräckligt anordnande av stöd samt vägran till rimliga anpassningar. Det fanns också flera kontakter som gällde anordnande av religionsundervisning eller åskådningsämnen samt skoltransporter. I coronarelaterade kontakter var centrala teman gällande kommuner begränsningar av sammankomster, anordnande av nödvändig utkomst och omsorg samt jämlikheten i tillgången till coronaprovtagning och tillgängligheten i laboratorietjänster.
Myndigheterna är skyldiga att i all sin verksamhet på ett målinriktat och systematiskt sätt främja att likabehandling förverkligas. Diskrimineringsombudsmannen betonar att det förutsätts god koordinering över sektorsgränserna i kommunen och samordning av helheter för att likabehandlingen ska förverkligas. Av de kontakter som ombudsmannen fått framgår att kundens situation kan kräva ett mångprofessionellt, sektorsövergripande tillvägagångssätt. När tjänster planeras och byggs upp ska myndigheten bedöma vilka likabehandlingskonsekvenser verksamheten har för att likabehandling av olika människogrupper ska förverkligas. I detta fall ska det också observeras att de tjänster som utvecklas är tillgängliga såväl fysiskt som digitalt. Främjande av likabehandling i kommunen förutsätter ett bra kunskapsunderlag om kommuninvånarnas mångfald samt att det civila samhället hörs.
– När det gäller kommuner betonas ofta social- och hälsovårdstjänster i likabehandlingsfrågor, men likabehandling hör till alla sektorers arbete i kommunerna. Hur kommunerna förhåller sig till likabehandlingsfrågor, som tillgänglighet, har en direkt inverkan på människornas vardag. Likabehandlingsplanen som gäller kommunens myndighetsverksamhet är ett viktigt verktyg för att säkerställa att alla kommuninvånares rätt till tjänster och delaktighet, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Diskrimineringslagen förpliktar kommunerna att främja likabehandling och förhindra diskriminering i all verksamhet samt att göra upp en likabehandlingsplan som såväl myndighet som arbetsgivare och utbildningsanordnare.
10.03.2021
