Människohandel för sexuella ändamål är ett problem som samhället måste lösa
Med tjugo års erfarenhet av verksamhet som avslöjar människohandelsrelaterade brott, kan jag konstatera att det är mycket svårt att identifiera människohandel. När en person kommer in till polisinrättningen, kan man genom undersökningen reda ut om personens berättelse är sann. Den största delen av de offer för människohandel som utsätts för sexuellt utnyttjande finns dock under jorden och problemet för polisen är hur de ska hitta dem. Webben har dessutom gjort undersökningen mera utmanande. Ofta känner offren inte till samhället och samhällsreglerna, de kan inte nödvändigtvis språket och vågar inte berätta om sina problem.
Jag befinner mig så att säga på fältet hela tiden. Människorna känner mig och kan därför berätta vad som händer och om olika problem på fältet. Med hjälp av den information vi får in från fältet kan vi skapa en bild av vad som hänt. Informationen gör det också möjligt att bedriva avslöjande verksamhet. Med avslöjande verksamhet kan vi undersöka koppleri och sexuellt utnyttjande. Genom avslöjande verksamhet fick vi till exempel reda på att moldaviska kvinnor förts till Finland. Fallet ledde till att förövaren fick en sexårig dom för människohandel.
Människohandel för sexuella ändamål är ett egenartat område. För att vinna offers förtroende måste man känna till fenomenen – polisen kan inte befalla någon att berätta. Om polisen inte är bekant med kontexten, som hallickars våldsamhet, kan polisen inte heller förstå offret. Offren måste ha förtroende för polisens verksamhet: om de ber om hjälp ska de få hjälp och om de vill berätta om något ska vi visa intresse och ha kunskap om vad de talar om.
Människohandel för sexuella ändamål är ett problem som samhället måste lösa. Ibland undrar man om vi har ett brott som existerar till namnet, men som vi inte ingriper i. Människohandel är en i allra högsta grad organiserad brottslighet, och den är lönsam. Riskerna att bli fast är små och följderna likaså, för till exempel grovt koppleri får man ett eller två års fängelse. Vinsterna är stora och den största delen av pengarna strömmar ut ur landet. Ingen kan säga hur stor människohandeln i Finland är, eftersom det handlar om brott i det dolda. Enligt en mycket försiktig uppskattning får förövarna årligen in över 30 miljoner euro.
Samhället måste fatta beslut om ifall man ska ingripa i den här brottsligheten. Undersökningsgrupperna ska få finansiering, så att man kan bedriva avslöjande verksamhet. Polisen måste röra sig bland människor för att kunna samla in information. Det räcker inte med en patrull. Nya utredare behövs som fördjupar sig i ämnesområdet. En organisation kan inte byggas på en enda människas axlar.
Bakom den framgång som man genom åren nått har funnits kunskap om fältet, det förtroende man skapat hos offren, att man tagit sig tid att bygga upp förtroendet och samarbete med medborgarorganisationerna. I den målsägandes ögon byggs förtroendet upp utifrån att hen inte behöver börja från början när hen ska förklara händelserna, utan att utredaren förstår utnyttjandets kontext. I det här området behövs verkligen specialisering för att resultat ska uppnås – och att denna specialkunskap saknas är för tillfället den största utmaningen.
