Identifiering av utsatta personer ska förbättras vid avlägsnande ur landet
Det är ytterst viktigt att identifiera utsatta personer bland dem som söker internationellt skydd eller uppehållstillstånd för att de ska få den hjälp som de behöver och för att deras situation ska tas i beaktande i mottagningstjänsterna samt asyl- och uppehållstillståndsförfarandet. Till exempel kan ett tortyroffer eller en sökande som av någon annan anledning är traumatiserad behöva hjälp från hälso- och sjukvården, och det är bra att se till att den sökande så tidigt som möjligt får rättshjälp. Det är viktigt att identifiera dessa personer för att beslutsfattaren ska ha tillräcklig och korrekt information om den sökandes situation. Den sökandes utsatta ställning är en juridiskt betydelsefull fråga och kan påverka huruvida den sökande får asyl eller uppehållstillstånd eller inte.
På diskrimineringsombudsmannens byrå inleddes i höstas ett projekt som finansieras av EU-fonderna för inrikes frågor (AMIF). Syftet med projektet är att utveckla identifieringen av utsatta personer och att förbättra beaktandet av deras särskilda behov vid återsändandeoperationer och övervakningen av dem.
Begreppet utsatta personer omfattar flera olika grupper och utsattheten kan bero på olika faktorer, såsom fysiskt eller psykiskt hälsotillstånd. Dessutom anses personer som blivit offer för tortyr, våldtäkt, annat allvarligt våld eller människohandel vara i utsatt ställning. Asylsökande barn behöver särskilt skydd och är alltid utsatta. Enligt lagen är även ensamstående föräldrar till minderåriga barn samt gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, offer för människohandel och äldre personer i utsatt ställning.
Alla utsatta personer får inte uppehållstillstånd eller asyl i Finland. En del av de personer som fått avslag på sin ansökan lämnar landet självmant, medan en del återsänds av polisen. Enligt utlänningslagen och polisens anvisningar ska återsändandet verkställas utan onödigt dröjsmål, men även frågor som skjuter upp eller hindrar verkställigheten ska beaktas. Personens utsatta ställning och de särskilda behov som den medför ska beaktas i alla skeden av återsändandet.
Vid diskrimineringsombudsmannens övervakningsverksamhet har man noterat att identifieringen av situationen för de utsatta personer som ska återvända varierar, och därför måste man arbeta för att deras rättigheter ska genomföras bättre. I övervakningsarbetet riktas uppmärksamheten mot de problem som i praktiken upptäcks. Dessutom är det viktigt att utveckla strukturer som förbättrar identifieringen av utsatthet och beaktandet av den på ett lämpligt sätt.
Under projektet letar man efter god praxis och förbättringsförslag som skulle bidra till att de återvändandes rättigheter genomförs bättre. Målet är att öka kunskapen och förståelsen, så att polisen i fortsättningen kan beakta utsattheten bättre och på ett mer enhetligt sätt. Tack vare projektfinansieringen kan vi vid övervakningen även ta itu med problemen och utveckla våra övervakningsrutiner och kompetens i frågor som gäller utsatta grupper.
I övervakningsarbetet har vi lagt märke till att beaktandet av utsatthet vid avlägsnande ur landet kan kräva översyn och ändring av de invanda rutinerna. Ibland kan lösningen vara enkel. Till exempel behöver man ofta mer tid med en utsatt person som ska återsändas för att återsändandet ska kunna genomföras på ett mänskligt sätt och för att den återvändandes grundläggande rättigheter ska kunna respekteras.
Beaktandet av hälsotillståndet förutsätter att den vårdgivare som vårdar den återvändande i god tid informeras om tidpunkten för återsändandet. Ibland måste återsändandet skjutas upp för att den återvändandes situation ska kunna utredas grundligt. Om barnets bästa eller behovet av barnskydd ännu inte har kartlagts, ska polisen vänta tills frågan är avgjord. Om beslutsfattaren, det vill säga domstolen eller Migrationsverket, har fått ny information, måste man vanligtvis invänta beslutsfattarens bedömning och beslut. Vid återsändande av ett offer för människohandel ska man utreda hur hen får hjälp i destinationslandet.
Vårt mål är att under projektet även ta fram strukturella lösningar som gör att de mest utsatta personernas rättigheter genomförs bättre, även vid verkställande av avlägsnande ur landet. Detta är nödvändigt för att de grundläggande och mänskliga rättigheterna ska genomföras i alla skeden av uppehållstillstånds- och asylprocessen.
