Förtroende i stället för rädsla
År 1985 publicerade kyrkostyrelsen en utredning som innehåller linjedragningarna för den evangelisk-lutherska kyrkans principer och verksamhetsformer i flyktingarbetet, samt rekommendationer åt landets regering för att utveckla utlänningslagstiftningen och -förvaltningen, och asylförfarandet. När det gäller rasism konstaterade kyrkans arbetsgrupp, under ledning av ärkebiskop Mikko Juva, följande ( i fri översättning):
”I det finländska samhället är en misstänksam, till och med fientlig attityd till ett avvikande utseende beklagligt vanlig. Det faktum att [romer], araber och afrikaner upplever de här attityderna på ett liknande sätt, visar att aversioner, och till och med tydlig diskriminering och fientlighet på grund av ras, d v s rasism, hör till det finländska attitydklimatet som en väsentlig del. Så länge som andelen utlänningar och personer med avvikande utseende ännu är förhållandevis liten, utgör rasismen inte ett väsentligt hot mot samhällsfreden. Hur som helst så innebär den för dem som utsätts för avoghet och diskriminering en kränkning av människovärdet, en begränsning av livssfären och ett direkt fysiskt hot. I och med att befolkningen av utländskt ursprung växer i vårt land så ökar omfånget av problemet och dess allmänna betydelse. Innan dess är det nödvändigt att utöva ett starkt och medvetet uppfostringsarbete i vårt samhälle för att blottlägga och avvärja den rasism som döljer sig i vårt samhälle.”
Under det 35 år som gått har det skett mycket positiv utveckling i Finland och Europa när det gäller förverkligandet av mänskliga och grundläggande rättigheter. Medlemskapet i Europarådet och grundrättighetsreformen lade grunden för många förbättringar i Finland t ex för utlänningars, även asylsökandes, rättsställning. Den europeiska unionens kompetens har också småningom utvidgats till att främja grundrättigheterna, samt jämställdhet och likabehandling.
Diskrimineringsombudsmannens uppgift är att ingripa i diskrimering och främja likabehandling. För en del människogrupper och individer har situationen utvecklats positivt, t ex för sexuella och könsminoriteter. Konventionen om rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar trädde i kraft i Finland år 2016, och de åtaganden konventionen innebär börjar synas i praktiken.
Då jag inleder mitt uppdrag som diskrimineringsombudsman, återstår ändå hinder för många gruppers och individers jämlika behandling. I juli publicerade vi en viktig utredning om den diskriminering som många personer med afrikansk bakgrund upplever i Finland. Utredningen grundar sig på tidigare forskning, samt en enkät som genomfördes förra vintern. Utredningen lyfter upp den krassa verkligheten kring rasism idag: en stor del av de personer med afrikansk bakgrund som lever i Finland har ända sedan barndomen upplevt hotfullt tilltal, mobbning, förminskande, våld, arbetslöshet och utanförskap. Hatet, förnedrandet och diskrimineringen riktar sig mot både barn och vuxna. Utredningen fokuserar på personer med afrikansk bakgrund. Men upplevelserna är liknande för personer med arabisk eller romsk bakgrund: rasismen kan göra vardagen outhärdligt svår för en individ. Rasismen är fortfarande vardag i Finland, och utgör ett hinder för många invånare i Finland till rätten till likabehandling.
Vad kan vi göra som samhälle? Vad kan diskrimineringsombudsmannen göra?
Det finländska samhället måste känna igen och erkänna rasismen. Rasism utgörs av alla sådana yttranden, åsikter och gärningar, som innebär att mänskor förringas, föraktas och diskrimineras på grund av deras hudfärg eller etniska ursprung. Ibland tar sig förringandet skepnaden av uppfattningar om religion eller kultur - likafullt handlar det om rasism, och att kränka och ifrågasätta en annan persons människovärde. Ibland får rasismen indirekta former, och ibland utgör samhällets vedertagna verksamhetsformer strukturell rasism. Det handlar om ett omfattande samhälleligt problem, som kräver att också vårt lands högsta ledning tydligt och synligt förbinder sig till att hitta lösningar.
Alla samhällssektorer måste agera aktivt för att undanröja fördomar och rasism. Vi har redan mycket forskningsdata och utredningar om att t ex personer med afrikansk bakgrund upplever rasismen som en stark, genomträngande upplevelse på alla livsområden. Det behövs självkritisk reflektion inom såväl medier, utbildning, arbetslivet, kultursektorn och idrotten. Och då reflektionerna är genomförda, är det dags att agera: att planera och främja diversitet, och ingripa mot rasismen. Här behövs ledarskap.
Daghemmet och skolan har nycklarna för att bygga upp en trygg uppväxt och självkänsla för barn, och för att stöda ungas livsval. Den finländska småbarnspedagogiken och utbildningen ger som bäst en fantastisk vägkost för framtiden åt barnen. Det är bra att uppmuntra alla familjer att utnyttja småbarnspedagogiken åtminstone från att barnet fyller 5 år. Det är viktigt att bygga en fungerande dialog mellan hemmet och daghemmet, och skolan, på ett jämlikt sätt, oberoende av familjens bakgrund. I skolan ska alla barn stödas i inlärningen och livsval, utan förhandsuppfattningar på grund av barnets bakgrund. Ändå kan rasism, eller också välmenta förhandsuppfattningar om kultur, funktionsvariationer eller sexuell orientering förhindra att individer eller grupper får jämlika möjligheter. Varje barn och ung ska få sträva efter sina drömmar.
Förtroende för myndigheter byggs upp då människor ser aktiva ingripanden och agerande. Black Lives Matter- människorättsrörelsen förstärks nu på olika håll i världen och har skapat synlighet för hur olika människovärdet inför myndigheter kan te sig i vår värld. George Floyds grymma öde var en följd av yttersta våld, men också av passiviteten hos dem som följde med vid sidan. Myndigheters likgiltighet kan skapa utrymme för rasism, och väcka misstro hos offren. Också i Finland upplever mången rom, somalier eller irakier rasism, men upplever sig inte få hjälp av myndighterna. Polisen, åklagare och domstolar är i nyckelställning för att rätt ska skipas.
Mångfald på arbetsplatserna, också hos myndigheterna, ska vara en målsättning, och främjas aktivt. Av Finlands befolkning talar redan drygt sju procent annat än finska eller svenska som sitt modersmål. Ändå hör nästan alla poliser, domare, verkställande direktörer och ministrar till majoritetsbefolkningen. Diversitet på arbetsplatsen är viktig för arbetsplatserna allmänt, men för att likabehandling ska förverkligas är det av största vikt att en ung med invandrarbakgrund, en person med funktionsvariationer, eller en person som hör till någon annan minoritet ser exempel på mångfald i arbetsgemenskaperna. Det här gäller också till exempel polisen eller diskrimineringsombudsmannens byrå.
Diskrimineringsombudsmannen tar emot individers kontakter och strävar till att ingripa i diskriminering på olika livsområden. Diskrimineringsombudsmannen främjar likabehandling och synliggör diskriminering genom nätverkssamarbete, kommunikation och utbildning. Mandatet grundar sig på diskrimineringslagen och lagen om diskrimineringsombudsmannen. Vår telefonjour fungerar från tisdag till torsdag. Ta gärna kontakt också via vår elektroniska blankett. Alltid kan ombudsmannens byrå inte påverka i en enskild diskrimineringssituation, men vi eftersträvar att mer allmänt öka medvetenheten om diskriminering och främja likabehandling.
Vi kan avskaffa rasismen. Just nu bereds det första nationella handlingsprogrammet mot rasism och för främjande av goda relationer mellan befolkningsgrupperna. Det behöver innehålla en ärlig och grundlig analys av rasismen i Finland idag, och konkreta, långsiktiga åtgärder för olika samhällsområden. Då kan vi vända utvecklingen, och bygga en tro på framtiden för varje barn och ung i Finland, oberoende av hens etniska bakgrund. Då kan arbetsgruppens varningar från år 1985 vändas till förtroende för ett gemensamt och jämlikt Finland, där vars och ens människovärde respekteras.
