Förhållningssättet mot människohandel har ändrats – ingen mer förvåning och misstro
De första människohandelsfallen avvek betydligt från ärendena som tidigare hade behandlats inom Servicefacket PAM. Mitt första människohandelsfall fick sin början genom att huvudmannen med hjälp av sin kamrat kom direkt för att träffa mig. Fallet var på alla sätt speciellt och ju mer jag satte mig in i det, desto konstigare omständigheter avslöjades. Jag strävade förstås efter att tro på min huvudman. På den tiden hade jag ännu ingen erfarenhet av människohandel och därför var det svårt att greppa och också tro på de komplicerade system, som utnyttjandet hade byggts upp på. I det här fallet hade huvudmannen först lovats bra lön, men lönen betalades inte. Slutligen betalades lönen retroaktivt, men samtidigt krävdes en förbindelse att betala tillbaka pengarna. Senare kom det fram att lönebetalningen endast var ett sätt att vilseleda myndigheterna: pengarna måste synas på kontot för att det skulle se ut som saklig lönebetalning. När huvudmannen vägrade att betala tillbaka pengarna, sades denne upp.
Fallet var förknippat med ett antal fartfyllda detaljer. En journalist på PAM:s tidning, som pratar kinesiska, besökte arbetsplatsen för att spionera och på så sätt fick vi lite mera information om situationen. Vi samarbetade också med inspektören för utländsk arbetskraft på regionförvaltningsverkets arbertarskydd och det framgick att arbetsgivaren hade försökt få denne att sköta ärendet för sin del. Arbetsgivaren hade avslöjat för inspektören att avtalsenliga löner naturligtvis inte kan betalas till de anställda. Lönerna är alldeles för höga – alla löner krävs naturligtvis tillbaka. Domstolsbehandlingen var lång och hade många faser, men rättegången, som kanske var den färgstarkaste under min karriär, slutade lyckligt och min huvudman fick ersättning för oförrätterna på arbetsplatsen.
Lärdomen av historien var att sådant här inträffar och ur finländsk synvinkel kan de mest fantasifulla formerna av utnyttjande vara sanna. De här händelserna ligger långt tillbaka i tiden. Senare har det förekommit flera motsvarande fall, men min egen inställning har förändrats. Nu kan vi bättre förstå konstiga incidenter och fästa uppmärksamhet vid kännetecknen för människohandel eller utnyttjande. Fallen varierar, men nu förundrar vi oss över och misstror inte längre det inträffade på samma sätt.
Det första fallet var sensationellt, eftersom så mycket som avviker från spelreglerna i normalt arbetsliv är förknippat med arbetsrelaterat utnyttjande. Att fenomenet har identifierats och att vi har lärt oss av det har gjort det möjligt att tro på offrens berättelser och de identifieras som offer för människohandel.
