Finland har en del att förbättra då det gäller att ta hänsyn till barnets bästa i utlänningsärenden
Talesättet ”att kasta ut barnet med tvättvattnet” har sitt ursprung i en tid då vattenplaskandet ännu inte kunde orsaka klimatångest. Vattnet värmdes upp över eld, bars in i en balja och användes turvis av familjemedlemmarna som tvättvatten. Barnen var sist i hierarkin, minstingarna allra sist. Då var tvättvattnet redan så tjockt att de minsta skulle ha kunnat komma bort.
Barnets rättigheter har sedermera förbättrats och i Finland delvis blivit berättigad standard som vittnar om sitt hemlands framstegsvänlighet även inom detta område. I Finland skyddas barnen förutom av finsk lagstiftning dessutom av FN:s konvention om barnets rättigheter. Med stöd av konventionen ska i främsta rummet barnets bästa beaktas i alla handlingar som berör barnen.
I år meddelade kommittén för barnets rättigheter det första fällande beslutet för Finland i ett ärende där Finland hade beslutat avvisa en barnfamilj till Ryssland. Kommittén ansåg att Finland försummade sin skyldighet att säkerställa att barnet i sitt hemland inte riskerar att lida allvarlig skada såsom våld eller trakasserier. Enligt kommitténs avgörande ska finska staten bland annat vidta alla erforderliga åtgärder för att förebygga liknande överträdelser i framtiden, i synnerhet genom att säkerställa att barnets bästa ges företräde på ett effektivt och systematiskt sätt i frågor om asylförfarande.
Barnets bästa i främsta rummet även i utlänningsärenden
I Milka Sormunens avhandling, en studie som behandlar rättspraxis och begreppet barnets bästa, konstateras bland annat att högsta förvaltningsdomstolen i Finland gör en selektiv bedömning av barnets bästa i olika kategorier av ärenden. Avhandlingen gör gällande att ”olika antaganden inte bör användas i likadana rättsliga frågeställningar exempelvis om huruvida det är bäst för barnet att vara hos sina föräldrar eller ej, emedan barnet löper en risk att råka ut för diskriminering”.
Trots att staten har rätt att kontrollera immigrationen, har staten även i avgöranden om uppehållstillstånd skyldighet att i främsta rummet se till barnets bästa. Att prioritera innebär bland annat att frågorna främst ska bedömas utifrån vilket avgörande i fallet som bäst skulle förverkliga barnets bästa.
Enligt konventionen om barnets rättigheter ska barnet inte heller skiljas från sina föräldrar, om detta inte skulle vara förenligt med barnets bästa. Ombudsmannen har under de senaste åren fått kännedom om talrika fall och i allt större utsträckning där en utlänning som i många år levt i en familj i Finland, vid inresa till eller vistelse i landet anses ha brutit mot immigrationsbestämmelserna.
I dessa fall har exempelvis en förälders handling som strider mot reglerna och som begåtts för många år sedan betraktats som en viktigare omständighet än ett 4 år gammalt finländskt barns rätt att leva tillsammans med sin far. Med andra ord skiljs eller riskerar många i Finland boende barn att skiljas från sin förälder, trots att detta skulle strida mot barnets bästa. I liknande fall respekteras exempelvis i många andra EU-länder barnets rättigheter och rätt till familjeliv i högre grad än i Finland.
Praxis strängare än de beslut som lagen och HFD:s årsboksavgöranden skulle förutsätta
Nationell lagstiftning och rättspraxis tvingar oftast inte beslutsfattaren att i sitt avgörande betona statens rätt att förvägra uppehållstillstånd för en förälder i stället för att fatta ett beslut som på ett bättre sätt förverkligar barnets bästa. Likväl verkar Migris och förvaltningsrättens praxis vara strängare än den som lagen och HFD skulle förutsätta.
HFD ansåg på sommaren 2020 (HFD:2020:63, HFD:2020:64), att en sökandes handlingar som kan betraktas som ett avsiktligt kringgående av inresebestämmelserna, kan leda till ett negativt beslut i ett ärende om familjeband, även om familjebandet är genuint.
I dessa fall var det emellertid fråga om familjeliv mellan äkta makar, inte mellan ett barn och en förälder. Dessutom ansåg HFD i ett annat av fallen att det trots ett avsiktligt kringgående av inresebestämmelserna var viktigare att i ärendet skydda familjelivet.
Utlänningslagen måste ändras
Barnets rättigheter har förbättrats, men diskrimineringsombudsmannen har fäst uppmärksamhet vid att faderns betydelse för barnets uppväxt och utveckling inte värderas eller erkänns i beslutspraxis. Umgängesrättens betydelse för barnet är i skilsmässofall i Finland en självklarhet, men i ett utlänningsärende kan ett uppehållstillstånd förvägras och för en förälder till ett finländskt barn framhållas att föräldern ”har möjlighet att från utlandet hålla kontakt med sitt barn bland annat med hjälp av videoförbindelse”. Ovanstående mening är ett direkt citat från ett domstolsbeslut som inte har beviljats prövningstillstånd. Trots att det såsom ovan beskrivs finns saker att förbättra i beslutsfattarnas praxis och processer, är det synnerligen uppenbart att lagstiftningen måste ändras.
För att förbättra situationen rekommenderade diskrimineringsombudsmannen i sin redogörelse om familjeåterförening för barn som beviljats internationell skyddsstatus en ändring av föreskriften om kringgående av inresebestämmelserna. Föreskriften borde begränsas så att barnets rättigheter och rätt till familjeliv i fortsättningen skulle förverkligas på ett bättre sätt. Vid inrikesministeriet pågår som bäst ett projekt som hänför sig till familjeåterförening, i vilket lagändringsåtgärder utvärderas med stöd av regeringsprogrammet och rekommendationerna i ombudsmannens redogörelse.
I nuläget förefaller det viktigare för Finland att hålla fast vid sina föreskrifter och principer om inresa till landet än att trygga de grundläggande rättigheterna för barn som växer upp i Finland, till och med för finländska barn. På 1500-talet kastades barnen, talesättet till trots, knappast någonsin ut med tvättvattnet - vilket sker i Finland i dag. Det fällande beslutet för Finland som fattades av kommittén för barnets rättigheter, de senaste forskningsrönen och nöden hos de familjer som bor i Finland bör tas på allvar – och leda till åtgärder.
