Diskrimineringsombudsmannens utredning: Barnens rättigheter förverkligas inte i besluten om familjeåterföring
Diskrimineringsombudsmannen har granskat Migrationsverkets beslut om familjeåterföring. På basis av utredningen har det uppstått en oro över tillgodoseendet av barnens rättigheter. Endast hälften av de barn som beviljats skydd får sin familj till Finland. Utifrån utredningen verkar det även som att familjeåterföring vägras med motiveringar som inte specifikt föreskrivits i lagen.
Diskrimineringsombudsmannen har utrett hur rätten till familjen förverkligas i familjeåterföreningsprocessen för ett barn som kommit ensam till Finland och beviljats asyl eller sekundärt skydd, och hur utlänningslagen tillämpas på besluten om familjeåterföring.
Materialet till utredningen ”Barn utan familj – Familjeåterförening för barn som fått internationellt skydd” är 66 beslut av Migrationsverket om familjeåterföring för tiden 1.1.2018–18.9.2019. Av besluten var 31 negativa och 35 positiva vilket betyder att ungefär hälften av de barn som kommit ensamma till Finland och beviljats asyl eller sekundärt skydd inte får sina familjer till Finland.
Migrationsverket har motiverat de negativa besluten med att ”individuella tvingande skäl” att lämna landet har saknats fastän barnet beviljats internationellt skydd. Begreppet individuellt tvingande skäl anges ändå inte i lagen som en förutsättning för familjeåterföring eller i regeringens propositioner som gäller kringgående av inresebestämmelserna.
I utredningen framkom en tolkningspraxis, där tillgodoseendet av barnets rättigheter är beroende av Migrationsverkets bedömning av klandervärdheten hos motiven för föräldrarnas tidigare verksamhet, vilken i regel inträffat för flera år sedan och faller utanför Finlands rättssfär.
- Familjeåterföring har nekats med grunder som inte klart har föreskrivits i lagen. Fastän barnen är i behov av skydd straffas de för något som deras föräldrar har gjort, till exempel att deras föräldrar inte rest tillsammans med dem, konstaterar tjf. diskrimineringsombudsman Rainer Hiltunen.
Finland har ratificerat, dvs. på lagnivå infört, FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt konventionen ska barnets bästa prioriteras i förvaltningsprocessen, detta betyder att beslutet ska förverkliga barnets bästa på bästa möjliga sätt. Prioriteringen av barnets bästa syns inte i tillräcklig grad i Migrationsverkets beslut.
Diskrimineringsombudsmannen ger åtta rekommendationer på basis av utredningen. En av dessa är att ändra på förordningen som berör kringgående av inresebestämmelserna.
- Föreskriften om kringgående av inresebestämmelserna möjliggör för närvarande att man genom att tillämpa föreskriften om kringgående av inresebestämmelserna avsevärt kan begränsa en av de primära grundläggande och mänskliga rättigheterna – rätten att leva tillsammans med sin familj – till och med för barn som beviljats internationellt skydd.
- Lagstiftningen ger i sin nuvarande form lagtillämparen en alltför omfattande prövningsrätt med tanke på tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Inrikesministeriet bör genomföra lagstiftningsändringar för att säkerställa att förordningarna i utlänningslagen bättre uppfyller de krav på exakthet och noggrann avgränsning samt skydd för familjelivet som fastställs i grundlagen, specificerar tjf. diskrimineringsombudsman Rainer Hiltunen.
I utredningen framgår också att försörjningsförutsättningen för familjeåterföring, som förekommit i samhällsdiskussionen, inte har påverkat besluten om familjeband eftersom ansökningar på grund av familjeband har nekats på andra grunder.
En av diskrimineringsombudsmannens många uppgifter är att främja utlänningars ställning och rättigheter. Ombudsmannen har som mål att främja tillgodoseendet av rättigheterna för de utlänningar som är allra mest sårbara. Ombudsmannen har i synnerhet som uppgift att identifiera missförhållanden som framkommer i lagstiftningen och tillämpningen av den. Enligt lagen om diskrimineringsombudsmannen (1326/2014) ingår det i ombudsmannens uppgifter att sammanställa och låta genomföra utredningar. Ombudsmannen har en omfattande rätt att få information för att kunna sköta sina uppgifter. Den på lagen baserade rätten att få sekretessbelagda uppgifter gör det möjligt att utföra informationsbaserade bedömningar och analyser som stöd för samhällsdiskussionen.
02.03.2020