Diskrimineringsombudsmannens observationer om främjande av likabehandling och arbetet mot rasism

Till arbetsgruppen för beredande av statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället.

Diskrimineringsombudsmannens observationer om främjande av likabehandling och arbetet mot rasism.

1. Inledningsvis

Bestämmelser om det allmännas skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses finns i 22 § i grundlagen. Detta gäller naturligtvis för statsrådets arbete. Likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering är grundläggande rättigheter. Närmare bestämmelser om dessa finns i diskrimineringslagen. Rasism är ett betydande samhällsproblem i Finland. För att de grundläggande rättigheterna ska effektivt kunna tillgodoses är det nödvändigt att regeringen vidtar åtgärder för att förhindra rasism och främja likabehandling. I samband med regeringsförhandlingarna lämnade vi en promemoria till förhandlarna om rasism, forskning i fenomenet och hur rasism påverkar den psykiska hälsan och den interna säkerheten. Rasism eller åtgärder mot rasism nämns dock inte i regeringsprogrammet.

Det räcker inte nu eller någonsin att ett handlingsprogram mot rasism är endast en deklaration. Planmässiga åtgärder av statsförvaltningen och myndigheterna behövs bland annat för att undanröja rasism och diskriminerande trakasserier från skolorna, att eliminera etnisk diskriminering vid rekryteringar samt för att ingripa i etnisk profilering inom säkerhetsmyndigheternas och väktarnas verksamhet. Att identifiera strukturell rasism är ett viktigt delområde för att dessa åtgärder ska kunna skrida framåt.

Diskrimineringsombudsmannen är orolig över den nuvarande situationen där det finns en risk för att rasism och hatretorik normaliseras i politiken. De skarpa ordalagen och generaliseringar om invandrare väcker oro och till och med rädsla bland denna del av Finlands befolkning. Det kan även vara fråga om trakasserier som enligt diskrimineringslagen är förbjuden eller en situation där rekvisitet för diskrimineringsbrott uppfylls.  Nu krävs starkt ledarskap av ministrarna i statsrådet, riksdagsledamöterna och alla partiorganisationer så att det är möjligt att föra även kritiska samtal till exempel om åtgärderna för att främja integrationen utan att man talar kränkande eller förnedrande om människor eller människogrupper.

Oavsiktlig och avsiktlig diskriminering och rasism ska bekämpas. Avsiktlig diskriminering, rasism och hatretorik kränker människovärdet på ett grymt sätt. Statsledningen ska agera rakryggat och kompromisslöst mot rasism och för likabehandling. Med åtgärderna i handlingsprogrammet mot rasism kan man i praktiken säkerställa att beslutsfattare och myndigheter inte gör sig skyldiga till rasism eller diskriminering.

2. Handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland

Ett jämlikt Finland 2021–2023 är Finlands första handlingsprogram mot rasism och för goda befolkningsrelationer. Programmet är särskilt värdefullt på grund av dess extensiva beredning, åtgärder som omfattar de olika förvaltningsområdena samt att programmets genomförande på detta sätt förankras hos hela statsförvaltningen och de centrala intressentgrupperna såsom kommunerna. Ett nytt handlingsprogram mot rasism ska också vara övergripande så att hela den offentliga sektorn bekämpar rasism och planmässigt främjar likabehandling. Den offentliga sektorn borde vara mönstereleven vad gäller åtgärder mot rasism.

Som de viktigaste målen i handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland vill vi betona följande:

• Ojämlika strukturer i samhället identifieras och avvecklas
• Hatretorik bekämpas med systematiska åtgärder och samarbete
• Forskning och datainsamling relaterad till rasism utvecklas

Arbetet mot rasism utvecklas till en naturlig del av främjandet av likabehandling på det sätt som förutsätts i diskrimineringslagen. Viktiga element i detta arbete är att bedöma den egna verksamheten och verksamhetsmiljön, planmässighet samt utveckling av aktörernas kompetens och verksamhetsprocesser vid arbetets utförande.

Att man ingriper till exempel i rasistiska trakasserier i skolor förutsätter förfaringssätt som man tydligt kommit överens om och som hela skolgemenskapen känner till samt ansvarspersoner som har kompetens och behörighet att förebygga och ingripa i trakasserier. Att upprätta en antirasistisk utbildningshelhet för alla som arbetar inom småbarnspedagogiken och undervisningen skulle vara ett konkret sätt att säkerställa kompetensen i barn och ungas uppväxtmiljö.

Att alla barn och unga kan i sin vardag uppleva att de blir sedda och uppskattade som de unika individer som de är och att de kan växa upp i trygghet tillsammans med andra är det mål som vi ska sträva efter att nå. Detta arbete urvattnas om vuxna, inklusive personer som sitter vid makten, kommunicerar på ett rasistiskt sätt.

3. Till slut

För att statsförvaltningens åtgärder mot rasism ska lyckas krävs omfattande partnerskap i samhället med kommunfältet, välfärdsområdena, civilsamhället och arbetsmarknadens parter. Ett gott exempel på detta var kampanjen Jag är antirasist som justitieministeriet och diskrimineringsombudsmannen genomförde vid årsskiftet 2021–2022 med omkring 180 samarbetspartner. När statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering bereds är det viktigt att höra personer som dagligen kommer i kontakt med rasism samt aktörer som arbetar mot rasism.

Statsrådets starka engagemang i främjandet av likabehandling och icke-diskriminering förutsätter också att alla åtgärder i regeringsprogrammet analyseras och deras konsekvenser bedöms ur perspektivet för de grundläggande rättigheterna av olika befolkningsgrupper och risken för diskriminering.

Regeringsprogrammet innehåller mål till exempel om att minska de nödvändiga hälsovårdstjänsterna för papperslösa personer och ändringar som berör främjandet av integrationen. Om dessa verkställs kommer de att försätta personer i särskilt sårbar ställning i en ännu svagare ställning och mer benägna att bli utnyttjade eller offer för våld. Dylika ändringar som försvagar den allmänna säkerheten för alla och kan för enskilda personer till och med leda till inhumana situationer bör bedömas på nytt ur perspektivet för de grundläggande rättigheterna.

Åtgärderna mot rasism och diskriminering handlar inte om vilja, utan om förpliktelse. Fortsatt arbete mot rasism och diskriminering kan föra vårt samhälle endast i en riktning: samhället blir bättre, mer jämlikt och tryggare. Arbetet mot rasism och diskriminering minskar eller underminerar inte någons rättigheter, utan skapar grund för ökad respekt för allas rättigheter. Ombudsmannen förväntar sig att regeringen föresätter sig effektiva åtgärder för att främja likabehandling.

Kristina Stenman,
Diskrimineringsombudsmannen

09.08.2023