Diskrimineringslagen ändras 1.6.2023 – Diskrimineringsombudsmannen får behörighet att ingripa i diskriminering inom arbetslivet

Diskrimineringslagen ändras 1.6.2023. Med lagändringar stärks i synnerhet ingripandet i diskriminering och främjande av likabehandling på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen får behörighet att ingripa i diskriminering inom arbetslivet, och arbetsgivarnas skyldighet att upprätta en likabehandlingsplan preciseras. Med lagändringar utvidgas dessutom skyldigheten att främja likabehandling och upprätta en likabehandlingsplan till småbarnspedagogiken, definitionen av trakasserier ändras och utbildningsanordnarnas skyldighet att ingripa i trakasserier förstärks och förtydligas.

Ändringarna av diskrimineringslagen främjar väsentligt förverkligandet av likabehandling, förebygger diskriminering och stärker rättsskyddet för personer som utsatts för diskriminering. Att rättskyddet inom arbetslivet förstärks är av särskilt stor betydelse. 

Med ändringen av diskrimineringslagen utvidgas diskrimineringsombudsmannens befogenheter vad gäller arbetslivet, och i fortsättningen kan ombudsmannen utöva tillsyn över efterlevnaden av diskrimineringslagen även vad gäller enskilda diskrimineringsfall inom arbetslivet. Från och med 1.6.2023 kan man alltså kontakta diskrimineringsombudsmannen om man har blivit utsatt för eller misstänker sig ha blivit utsatt för diskriminering i arbetslivet. Diskrimineringsombudsmannens behörighet blir likvärdig med arbetarskyddsmyndighetens behörighet. 

Diskriminering inom arbetslivet är fortfarande mycket vanlig i Finland och orsakar ojämlikhet i samhället. Undersökningar visar att i synnerhet personer som tillhör minoriteter möter omfattande diskriminering i arbetslivet. Det finns flera strukturella hinder för sysselsättning av till exempel personer med funktionsnedsättning, och vid rekrytering blir många utsatta för diskriminering på grund av sitt ursprung. Endast 8 procent av personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter känner att de kan vara helt öppna i arbetslivet. Diskriminering som personer som tillhör minoriteter blivit utsatta för i arbetslivet förknippas dock med underrapportering, med andra ord blir diskrimineringen sällan anmäld till myndigheterna. Barn och unga tar sällan kontakt med diskrimineringsombudsmannen. Ombudsmannen har träffat bland annat olika medborgarorganisationer för att informera om ändringarna i diskrimineringslagen och de nya uppgifterna. 

- Det är nödvändigt att bekämpa diskriminering inom arbetslivet för att minska ojämlikheten. Diskriminering i arbetslivet har breda konsekvenser för människors ekonomiska och sociala ställning. Vi vill till exempel ingripa i diskriminering vid rekrytering, vilket är vanligt förekommande i synnerhet vad gäller romer och personer som tillhör synliga minoriteter. Även åldersdiskriminering är väldigt vanlig i arbetslivet och man ska ingripa i den mer effektivt än hittills, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Ändringar i definitionen av trakasserier samt i skyldigheten att främja likabehandling

Diskrimineringslagens skyldighet att främja likabehandling förtydligas. Myndigheter, utbildningsanordnare, anordnare av småbarnspedagogik och arbetsgivare ska beakta alla diskrimineringsgrunder som tagits upp i diskrimineringslagen när de bedömer sitt likabehandlingsläge. 

Utöver effektivisering av tillsynen över diskriminering inom arbetslivet förtydligar reformen av diskrimineringslagen också arbetsgivarnas skyldighet att upprätta likabehandlingsplaner. Enligt den reviderade diskrimineringslagen ska arbetsgivarna bedöma hur likabehandling uppnås också i fråga om anställningar, och en arbetsplats likabehandlingsplan ska även innehålla slutsatserna av bedömningen av likabehandling. 

Skyldigheten att främja likabehandling och upprätta en likabehandlingsplan utvidgas till att även gälla anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken. Diskrimineringsombudsmannen anser att man kan bekämpa diskriminering och främja likabehandling samt tillgodose barnens rättigheter med likabehandlingsplaneringen inom småbarnspedagogiken. 

Skyldigheten för anordnare av småbarnspedagogik, serviceproducenter inom småbarnspedagogiken och utbildningsanordnare att ingripa i trakasserier som de fått vetskap om stärks och förtydligas. Om anordnare av utbildning eller småbarnspedagogik underlåter att vidta åtgärder för att undanröja trakasserierna, gör de sig skyldiga till diskriminering.

- Förskolepedagoger  och lärare utför ett värdefullt arbete för tryggandet av jämlika uppväxtmiljöer. Med hjälp av likabehandlingsplanering kan man skapa enhetlig praxis som underlättar den dagliga, icke-diskriminerande verksamheten inom småbarnspedagogiken. Likabehandling är alla barn och ungas grundläggande rättighet. Ändringarna av diskrimineringslagen stärker ansvaret att trygga icke-diskriminering i det dagliga arbetet, säger Kristina Stenman.

Bestämmelserna om trakasserier ändras också vad gäller definitionen av trakasserier. Definitionen ändras så att trakasserier kan vara riktade både mot individer och mot människogrupper. Detta innebär att trakasserier framöver kan bedömas även utan en enskild offer för trakasserierna. 

Den reformerade diskrimineringslagen preciserar bestämmelsen om rimliga anpassningar. Efter lagreformen gäller rimliga anpassningar uttryckligen även innehållet i myndigheternas tjänster. Vid bedömningen av rimliga anpassningar ska man i första hand beakta behoven hos personen med funktionsnedsättning.

Enligt den reviderade lagen kan ett ärende föras till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för behandling utan att det finns ett namngivet offer i ärendet. Framöver kan diskriminerings- och jämställdhetsnämnden dessutom rekommendera betalning av gottgörelse till den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier.

31.05.2023