Trakasserier på arbetsplatsen 

Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering

Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen. 

Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:

  • om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
  • beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.

Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.

Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?

Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer. 

En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.

Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen. 

Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna. 

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls. 

Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.

Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.

Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet

Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen. 

Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen. 
 

Innehållspublicerare

null Yhdenvertaisuusasioiden neuvottelukunta

Delegationen för likabehandlingsärenden

I anslutning till diskrimineringsombudsmannens byrå verkar delegationen för likabehandlingsärenden.

Delegationens uppgifter är att allmänt främja likabehandling, fungera som en kanal för dialog och utbyte av information mellan aktörer som arbetar för att förebygga diskriminering samt att behandla frågor som gäller likabehandling. 

Delegationen består av aktörer som är viktiga för att förebygga diskriminering och främja likabehandling. Diskrimineringsombudsmannen är ordförande för delegationen. Närmare bestämmelser om delegationens uppgifter, sammansättning och verksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statsrådet tillsätter delegationen för tre år i taget. Delegationen är ett självständigt och oberoende organ.

Delegationens sammansättning under mandatperioden 2.4.2020–1.4.2023

Statsrådet har utsett följande medlemmar till delegationen för mandatperioden 2.4.2020–1.4.2023 (förändringar kan ske under mandatperioden):

Ordförande
Diskrimineringsombudsmannen Kristina Stenman

Medlemmar

  • Jari Antikainen, Valvira
  • Hunderra Assefa, Nuoret Muslimit (NUMU) ry
  • Leif Hagert, Romaninuorten neuvosto
  • Mika Happonen, finansministeriet 
  • Satu Honkala, Utbildningsstyrelsen
  • Hanne Huvila, inrikesministeriet
  • Seija Jalkanen, arbets- och näringsministeriet
  • Tuomas Aslak Juuso, Sametinget
  • Petteri Keränen, SETA rf
  • Niina Kilpelä, miljöministeriet
  • Outi Kumpuvaara, social- och hälsovårdsministeriet
  • Katri Kuusikallio, RESA-forumet rf
  • Anja Laherma, STTK rf
  • Petra Laiti, Suoma Sámi Nuorat ry/samiska unga i Finland
  • Anu-Tuija Lehto, FFC rf
  • Tove Lindell, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
  • Johanna Lindholm, Svenska Finlands folkting (Folktinget)
  • Eila Linnanmäki, Institutet för hälsa och välfärd
  • Bahar Mozaffari, Monika-naiset liitto ry/Kriscentrum Monika
  • Elina Nieminen, Handikappforum rf
  • Ville Nieminen, Kommunförbundet
  • Marica Nordman, SAMS Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf
  • Mikko Nyyssölä, Finlands Näringsliv rf
  • Yrsa Nyman, justitieministeriet
  • Pia Puu Oksanen, Amnesty rf
  • Anne Perälahti, SOSTE Finlands social och hälsa rf
  • Toni Piispanen, undervisnings- och kulturministeriet
  • Miia Pitkänen, Centralförbundet för Barnskydd rf
  • Jani Ruuskanen, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata
  • Atte Rytkönen, Företagarna i Finland rf
  • Tero Saarikivi, Polisstyrelsen
  • Sanna Saarimaa, Invalidförbundet rf
  • Miika Sahamies, Akava
  • Margarita (Meg) Sakilayan-Latvala, Antirasistinen Foorumi
  • Aija Salo, Förbundet för mänskliga rättigheter rf
  • Helena Torboli, Finlands Dövas Förbund rf
  • Mikko Valtonen, Centralhandelskammaren
  • Marjut Vuorela, Vanhustyön keskusliitto/ Centralförbundet för de gamlas väl ry
  • Mika Välimaa, Tröskeln rf
  • Esa Ylikoski, Fritänkarnas förbund rf