Trakasserier på arbetsplatsen 

Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering

Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen. 

Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:

  • om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
  • beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.

Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.

Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?

Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer. 

En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.

Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen. 

Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna. 

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls. 

Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.

Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.

Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet

Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen. 

Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen. 
 

Innehållspublicerare

null Trakasserierna har ökat och diskriminering är underrapporterad – men en allt större skara står upp för HBTQI-personernas rättigheter 

Trakasserierna har ökat och diskriminering är underrapporterad – men en allt större skara står upp för HBTQI-personernas rättigheter 

När man ser världen ur ett regnbågsperspektiv kan man bli orolig för den nuvarande riktningen. Det verkar som att en hel del frågor går nu bakåt i stället för framåt. Det finns ändå en utvecklingsgång som väcker hopp: I Finland har Pride och regnbågsrättigheterna lyckligtvis fått ett allt större stöd under årens lopp, och det gör förändring möjlig. Ett stort steg i rätt riktning skulle vara ett förbud mot omvändelseterapier och ett regnbågspolitiskt handlingsprogram som diskrimineringsombudsmannen har efterlyst.
 
Trakasserier, hatretorik och hatbrott mot sexuella minoriteter och könsminoriteter har enligt de senaste rapporterna ökat i hela Europa och även i Finland. Under senare år har Pride-evenemang och -flaggningar attackerats på flera orter, och kommentarer som underblåser diskriminering har uttryckts till och med av politiker. Lagstiftningsprojekt som försvagar de grundläggande och mänskliga rättigheterna försätter asylsökanden som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter i en särskilt sårbar ställning. Att kunna leva sitt liv i lugn och ro och hoppet om ett genuint jämlikt samhälle låter som önskedrömmar som har blivit allt svårare att uppnå.

Regnbågsrättigheter kan främjas genom att rapportera diskriminering

I Finland är antalet anmälningar till diskrimineringsombudsmannen om misstänkt diskriminering på grund av tillhörighet till en sexuell minoritet fortfarande litet. Underrapporteringen vittnar om att problemet är dolt: diskriminering och trakasserier blir inte alltid identifierade, och å andra sidan blir de inte heller alltid avslöjade till exempel vid rekrytering eller när beslut fattas om befordringar. Det är också möjligt att man anser att det inte tjänar något till att anmäla diskriminering och trakasserier.

Varje fall som kommer till myndigheternas kännedom gör det dock lättare att ingripa i diskriminering och trakasserier och främjar likabehandling. Varje diskrimineringskontakt ger värdefull information om hur åtgärderna för att ingripa i diskriminering och främja likabehandling behöver riktas. Ju mer information vi har om diskriminering som sker inom arbetslivet, utbildning och tjänsterna, desto bättre kan vi som ett samhälle identifiera smärtpunkterna och genomföra de ändringar som är nödvändiga. Om man misstänker att man har blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning kan man kontakta diskrimineringsombudsmannen. Däremot övervakas diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck av jämställdhetsombudsmannen. 

Finland behöver ett regnbågspolitiskt handlingsprogram

Under de senaste decennierna har det uppnåtts betydande utveckling för de sexuella minoriteternas rättigheter: det har skett stora förändringar i lagstiftningen, sjukdomsklassifikationer och attityderna i samhället. Det finns fortfarande ett stort behov av förändringar: ombudsmannen anser till exempel att omvändelseterapier bör förbjudas i alla former, inklusive undertryckande av en persons sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det finns också mycket att göra ännu vad gäller rättigheterna av transpersoners, interkönade och icke-binära personers rättigheter. 

Att visa stöd är särskilt viktigt nu i och med att regeringsprogrammet inte innehåller några skrivningar om främjande av HBTQI-personernas rättigheter. Diskrimineringsombudsmannen har upprepade gånger påmint om att Finland behöver ett regnbågspolitiskt handlingsprogram. Främjandet av rättigheterna för och likabehandlingen av sexuella minoriteter och könsminoriteter kräver planmässig, målmedveten och långsiktig politik. Handlingsprogrammet ska fokusera på delaktigheten, självbestämmanderätten, arbetslivsrättigheterna och likabehandling inom utbildningen samt på tillgodoseendet av rättigheterna av olika familjekonstellationer. Dessutom borde trygghetsfrämjande åtgärder vidtas och arbetet mot hatbrott och mot hot om våld effektiveras.  

Den samhälleliga utvecklingen är absolut något som regnbågsaktivister som verkat för lika rättigheter och människorättsrörelser åstadkommit. Rättigheterna för och likabehandling av minoriteter kommer dock inte att förverkligas om makthavarna och majoritetsbefolkningen inte väljer att vara med och främja dem. Trots att det alltid finns motkrafter har attityderna gentemot de sexuella minoriteterna under de senaste decennierna blivit mer positiva. Under de senaste åren har redan över 100 000 människor deltagit i Helsingfors Pride-tåget. Det färggranna Pride-tåget uttrycker ett viktigt budskap: regnbågspersoners rättigheter och välbefinnande berör inte enbart denna minoritet. De utgör människorättsfrågor som angår alla – och för vilka man är beredd att kämpa för så att det syns och hörs även i framtiden.