Trakasserier på arbetsplatsen
Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering
Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.
Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:
- om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
- beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.
Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.
Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?
Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer.
En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.
Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen.
Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna.
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls.
Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.
Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.
Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen.
Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen.
Aiheeseen liittyvää
Tillbaka Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska beaktas i alla områden i samhället
Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska beaktas i alla områden i samhället
FN:s funktionsrättskonvention som trädde i kraft i Finland år 2016 förpliktar Finland att främja tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning blir dock fortfarande ofta utsatta för diskriminering på flera livsområden, och samhället har inte lyckats garantera till exempel en framkomlig och tillgänglig miljö för alla. Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning firas på söndagen 3.12. Syftet med dagen är att öka medvetenheten om funktionsnedsättningar samt att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i alla livsområden.
FN:s funktionsrättskonvention förpliktar finska staten, inklusive välfärdsområdena och kommunerna, att främja tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Finland har ratificerat FN:s funktionsrättskonvention, vilket innebär att konventionen är direkt tillämplig i Finland. Konventionen förpliktar också till en människorättsvänlig lagtolkning i alla livsområden i ärenden som berör personer med funktionsnedsättning. Detta betyder att man ska välja det av två lagtolkningsalternativ som på goda grunder bäst främjar de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
FN:s funktionsrättskonvention har även påverkat diskrimineringslagen. Funktionsnedsättning är en av de diskrimineringsgrunder som enligt diskrimineringslagen är förbjudna. I diskrimineringslagen föreskrivs också om rimliga anpassningar för att tillgodose likabehandling av personer med funktionsnedsättning. Myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare samt leverantörer av varor och tjänster ska göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning. Med anpassningarna säkerställer man likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning i enskilda situationer. Enligt diskrimineringslagen utgör vägran att genomföra rimliga anpassningar diskriminering.
Finlands lag om funktionshinderservice innehåller dessutom bestämmelser om särskild service inom socialvården för personer med funktionsnedsättning. Funktionshinderservice skapar viktiga förutsättningar för tillgodoseendet av likabehandling av personer med funktionsnedsättning och stödjer deras självbestämmanderätt och självständiga liv.
Personer med funktionsnedsättning blir utsatta för diskriminering i flera livsområden
Funktionsnedsättning som diskrimineringsgrund är en av de vanligaste orsakerna till att man kontaktar diskrimineringsombudsmannen. En stor del av diskrimineringen beror på de diskriminerande strukturerna i vårt samhälle, såsom otillgänglig byggd miljö och brister i tillgången till service. Negativa inställningar och bristen av information är också viktiga faktorer bakom de problem som personer med funktionsnedsättningar möter. För att ställningen av personer med funktionsnedsättning ska kunna främjas är det nödvändigt att se funktionsnedsättning som en del av mångfalden i samhället och inte som en olikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning.
På basis av kontakter som diskrimineringsombudsmannen tagit emot verkar det också som att annan förpliktande lagstiftning som tryggar likabehandling av personer med funktionsnedsättning ofta blir åsidosatt i fråga om funktionshinderservice. Kommunernas strama linje för beviljandet av tjänster anknyter ofta till kommunernas egna tillämpningsanvisningar där man inte alltid beaktar relevant rättspraxis eller tolkar den stramt. Detta har lett till att servicen i enlighet med lagen om funktionshinderservice ofta förverkligas först efter förvaltningsdomstolens avgöranden. I och med att endast en liten del av besluten tas upp i förvaltningsdomstolar för avgörande finns det en risk att tjänsterna blir underdimensionerade.
De mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska tillgodoses till fullo
Främjandet av likabehandling och delaktighet av personer med funktionsnedsättning förutsätter ett tillgängligt samhälle, fungerande tjänster och avveckling av de ableistiska normerna. Ableism innebär att normen i samhället anses vara att personer inte har funktionsnedsättningar, vilket föranleder diskriminerande och funkofobiska strukturer, attityder och fördomar.
Likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning ska främjas målmedvetet. FN:s funktionsrättskonvention förpliktar Finland att förbinda sig till att säkerställa att de grundläggande och mänskliga rättigheterna tillgodoses till fullo för personer med funktionsnedsättning samt till att främja likabehandling av personer med funktionsnedsättning. Denna skyldighet måste tas på allvar och uppfyllas effektivt och långsiktigt.
Diskrimineringsombudsmannen betonar vikten av bedömning av konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning i allt beslutsfattande, inte enbart vad gäller service som är avsedd för personer med funktionsnedsättning. FN:s funktionsrättskonvention är förbindande för Finland. Konventionen innehåller en uttalad skyldighet att bedöma hur lagförslagen påverkar personer med funktionsnedsättning. I konventionen förutsätts att skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning beaktas i alla riktlinjer och program. För närvarande görs personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem inte delaktiga eller hörs regelbundet och tillräckligt såsom förutsätts i funktionsrättskonventionen.
Diskrimineringsombudsmannen anser att det är viktigt att den nya lagen om funktionshinderservice träder i kraft. På grund av den lag som för närvarande är i kraft hamnar en del av personerna med funktionsnedsättning mellan stolarna var gäller servicen och blir alltför ofta helt utan funktionshinderservice. Med tanke på bestämmelserna i FN:s funktionsrättskonvention som är bindande för Finland är situationen ohållbar. Under reformen av lagen om funktionshinderservice har diskrimineringsombudsmannen uttryckt sin oro om att funktionsnedsättning inte definieras i enlighet med FN:s funktionsrättskonvention i den reviderade lagen om funktionshinderservice. Det är nödvändigt ur ett likabehandlingsperspektiv att personer som uppfyller kriterierna för definitionen av funktionsnedsättning i FN:s funktionsrättskonvention inte utesluts från lagens tillämpningsområde samt att personer med funktionsnedsättning med olika diagnoser eller i olika åldrar inte ogrundat behandlas på olika sätt.
FN:s funktionsrättskonvention är 2000-talets första omfattande människorättskonvention
Syftet med FN:s funktionsrättskonvention är att främja, skydda och garantera fullt åtnjutande på lika villkor av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning samt att främja respekten för det inneboende värdet av personer med funktionsnedsättning. Konventionen betonar också betydelsen av självbestämmanderätt hos personer med funktionsnedsättning.
Centrala åtgärder i FN:s funktionsrättskonvention för främjande av likabehandling av personer med funktionsnedsättning omfattar bland annat identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, tillgänglig byggd miljö samt att effektiva åtgärder säkerställs för att främja ett självständigt liv och delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Detta gäller bland annat boende och rörlighet samt fungerande service och rätten till arbete.
01.12.2023