Trakasserier på arbetsplatsen
Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering
Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.
Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:
- om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
- beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.
Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.
Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?
Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer.
En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.
Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen.
Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna.
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls.
Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.
Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.
Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen.
Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen.
Innehållspublicerare
Diskrimineringsombudsmannens utredning: Barns sårbarhet som offer för människohandel måste uppmärksammas bättre i den straffrättsliga processen
Diskrimineringsombudsmannens utredning Barn som föremål för människohandel granskar människohandelsbrott mot barn som lett till åtal och domar som getts för dem i Finland. Rättspraxisen visade sig vara oenhetlig. Utredningen visar att strafflagen inte ger barn tillräckligt skydd mot utnyttjande i samband med människohandel. Vid tolkning av rekvisiten måste domstolarna ta barnperspektivet bättre i beaktande. Dessutom behövs mer utbildning för att identifiera barns sårbarhet.
Diskrimineringsombudsmannen verkar som den nationella rapportören om människohandel. I sin utredning granskade ombudsmannen rättspraxisen vid människohandel med barn. Den vanligaste formen av utnyttjande vid människohandelsbrott mot barn var sexuellt utnyttjande. Den näst vanligaste var omständigheter som kränker människovärdet och den tredje vanligaste tvångsarbete.
Åtal som väcktes för människohandel med barn var få och också domsluten var få. Nästan hälften av åtalen förkastades vilket är exceptionellt många. Åtal förkastades både på grund av otillräcklig bevisning och på grund av frågor som förknippas med tolkningen av rekvisiten.
Utredningen visar att rättspraxisen är oenhetlig vad gäller bedömning av rekvisiten samt att rekvisitet för ett människohandelsbrott inte alltid tolkats ur ett barnperspektiv i domarna. Det finns tydliga brister i tillgodoseendet av barnets rättigheter, och strafflagen har inte kunnat skydda barn från utnyttjande i samband med människohandel.
"Domarna visar att det ojämlika maktförhållandet mellan barnet som målsäganden och den vuxna utnyttjaren inte identifierades i tillräcklig mån. Till exempel tröskeln till vad som anses vara att vara underställd gärningsmannens bestämmanderätt bör vara lägre när det gäller barn än när det gäller vuxna", konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Barnets straffrättsliga skydd ska effektiveras
Vid människohandelsbrott mot barn var svaranden i regel en vuxen man och målsäganden en tonårsflicka. Det kunde vara stor åldersskillnad mellan svaranden och målsäganden. I de fall som granskats i utredningen hade utnyttjandet nästan uteslutande skett i Finland, och beskrivna kopplingar till utlandet var få.
"Trots att antalet domar var få, handlade de om flera olika former av människohandel med barn. Det är viktigt att vara medveten om att människohandel inte alltid överskrider statsgränser och att brottet inte alltid förknippas med sexuellt våld", berättar specialsakkunnig Anni Valovirta vid diskrimineringsombudsmannens byrå.
I de granskade fallen fanns det i regel en nära relation eller ett parförhållande mellan utnyttjaren och barnet.
"I oroande många av människohandelsbrotten mot barn var utnyttjandet allvarligt och återkommande. Utnyttjandet hade ofta pågått under en lång tid", beskriver Valovirta.
På basis av utredningen rekommenderar diskrimineringsombudsmannen att barnets skyddsbehov och barnperspektivet bättre beaktas i tolkningen av rekvisiten för människohandelsbrott. Poliser, åklagare, domare och rättsbiträden borde utbildas i identifiering av barnets sårbara ställning och hur den här sårbara ställningen ska beaktas. Det är viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt identifiera och ingripa i dålig behandling och utnyttjande som riktas mot barn. Barnskyddet samt andra yrkespersoner som arbetar med barn och unga bör utbildas om de olika formerna av människohandel.
Utredningsmaterialet grundar sig på tings- och hovrätters domar för människohandelsbrott mellan åren 2012 och 2024. Materialet innefattade sammanlagt 35 åtal för människohandel. 13 av åtalen ledde till domar som innebär tillräknande antingen för grov människohandel eller människohandel och sex av åtalen innebar tillräknande i enlighet med ett sekundärt åtal, till exempel koppleri eller grov misshandel. 16 av åtalen ledde till en frikännande dom.
Läs diskrimineringsombudsmannens utredning om barn som föremål för människohandel (på finska) (PDF).
Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet som främjar likabehandling och ingriper i diskriminering. Ombudsmannen verkar som nationell rapportör om människohandel. Människohandelsrapportören har i uppgift att övervaka arbetet mot människohandel i Finland, följa upp fenomen relaterade till människohandel, samt att internationella förpliktelser uppfylls och att den nationella lagstiftningen fungerar. Människohandelsrapportörens uppgift och behörighet har skrivits in i lagen om diskrimineringsombudsmannen.
07.05.2024