Trakasserier på arbetsplatsen 

Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering

Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen. 

Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:

  • om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
  • beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.

Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.

Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?

Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer. 

En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.

Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen. 

Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna. 

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen

Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls. 

Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.

Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.

Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet

Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen. 

Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen. 
 

Aiheeseen liittyvää

Tillbaka Diskrimineringsombudsmannen: HFD:s beslut om diskriminerande etnisk profilering bör styra polisen att ändra sin verksamhet

Diskrimineringsombudsmannen: HFD:s beslut om diskriminerande etnisk profilering bör styra polisen att ändra sin verksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen slog fast i sitt årsboksbeslut idag att en polispatrull vid polisinrättningen i Helsingfors handlade på ett diskriminerande sätt då den använde etnisk profilering i sin övervakning av gatuprostitution. Diskrimineringsombudsmannen anser beslutet vara mycket betydelsefullt. Polisen bör försäkra sig om att diskrimineringsförbudet förstås rätt inom polisen.

I ärendet stoppade civilklädda poliser år 2016 två finländska kvinnor på natten i centrala Helsingfors och bad om kvinnornas legitimationshandlingar i anslutning till övervakning av gatuprostitution.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg i sitt beslut år 2018 att polisens förfarande hade utgjort direkt diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Helsingfors förvaltningsdomstol upphävde nämndens beslut. Personerna som blivit föremål för polisens åtgärder besvärade sig till högsta förvaltningsdomstolen.

Diskrimineringsombudsmannen konstaterade i sitt utlåtande till högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsdomstolen i sitt beslut inte tillämpat förbudet mot etnisk profilering i enlighet med diskrimineringslagen, grundlagen och internationella människorättsavtal.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut att polisen inte hade grunder att stanna personerna i fråga. Enligt HFD använde polisen diskriminerande etnisk profilering då personerna stannades.

– Etnisk diskriminering är en allvarlig form av diskriminering, särskilt i polisens verksamhet. Det är inte acceptabelt att mänskor som tillhör en etnisk minoritet skulle ha en större risk än andra att bli stannade av polisen på grund av sin hudfärg eller ett antagande om en viss etnicitet, understryker diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

– Det här är ett historiskt beslut. Etnisk profilering innebär strukturell diskriminering och rasism. Polisen behöver se över sina sätt att arbeta och försäkra sig om att diskrimineringsförbudet förstås på rätt sätt inom polisen, säger specialsakkunnig Robin Harms.

För förebyggande av etnisk profilering inom polisen behövs också en lagändring: utlänningslagens 129 a § som gäller utlänningsövervakning bör förtydligas för att förhindra etnisk diskriminering och profilering.

08.09.2022