Hatretorik

Vad är hatretorik?

Hatretorik är kommunikation som hetsar till hat mot en person eller en grupp av människor. Kommunikationen kan uttryckas i tal men också exempelvis i skrift, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer. 

Enligt Europarådets ministerkommittés definition avses med hatretorik alla sådana uttrycksformer som sprider, uppmuntrar till, främjar eller berättigar etniskt hat, utlänningsfientlighet, antisemitism eller annat hat som grundar sig på intolerans. Hatretorik kan anknyta till exempelvis hudfärg, nationell eller etnisk ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Syftet med hatretorik är oftast att skapa en bild av människor som tillhör en viss minoritetsgrupp som suspekta, opålitliga eller mindre värda. Hatretorik kränker ofta en annan persons människovärde djupt.

Hatretorik kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannens har till uppgift att bedöma hatretorik ur perspektivet av diskrimineringslagens förbud mot trakasserier. Hatretorik kan utgöra olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den nödvändigtvis inte alltid uppfyller något brottsrekvisit.

Enligt diskrimineringslagen är tal eller uttryck i form av trakasserier förbjudet med vilket man i regel kränker människovärdet av en person som tillhör någon minoritetsgrupp genom att skapa en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är aggressiv gentemot honom eller henne. Ett beteende som kränker människovärdet behöver emellertid inte riktas direkt till en viss person för att det ska utgöra trakasserier mot denna person, utan det kan också rikta sig till en grupp av människor. 

Trakasserier som strider mot diskrimineringslagen kan utöver skrivna och talade uttryck utgöras exempelvis av tillgängliggörande och övrigt tillhandahållande av material som kränker människovärdet. Trakasserier kan förekomma oavsett kommunikationsmedel och -miljö, till exempel på sociala medier. Att sprida länkar som innehåller hatretorik kan också utgöra olagliga trakasserier. 

Hatretorikens konsekvenser

Hatretorik riktas mot personer och grupper som väljs ut utifrån deras bakgrund, personliga egenskaper, arbetsuppgifter eller ställningstaganden. Med hatretorik vill man ofta stänga ut vissa personer och grupper från samhället eller tysta vissa grupper av människor. Hatretorik har omfattande negativa mänskliga och samhälleliga konsekvenser. Hatretorik är särskilt skadlig för redan utsatta individer och minoritetsgrupper.

Syftet med hatretorik är allt oftare att påverka samhällsdebatten och beslutsfattandet. Med hatretorik som riktas exempelvis mot politiker, aktivister, tjänstemän, journalister, poliser, åklagare och domare försöker man påverka kärnan i rättsstaten, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för det demokratiska systemets funktionalitet.

Hatretorik kan också uppfylla brottsrekvisit

Straffbar hatretorik är kommunikation som uppfyller brottsrekvisit. Vanliga brottsrubriceringar för straffbar hatretorik är hets mot folkgrupp (ärekränkning), spridande av information som kränker privatlivet samt brott mot trosfrid. Ur samhällets synvinkel är hets mot folkgrupp ett särskilt allvarligt brott som i värsta fall kan exempelvis leda till förföljelse av personer som tillhör etniska minoritetsgrupper och våld mot dem. 

En person som gör sig skyldig till straffbar hatretorik döms oftast till bötesstraff, men om de ovannämnda gärningarna är grova kan de även leda till fängelsestraff.

Hatretorik och yttrandefrihet

Vid bedömningen av hatretorik ska även personens yttrandefrihet beaktas. Yttrande- och åsiktsfriheten är centrala grundläggande och mänskliga rättigheter. Grundlagen garanterar var och en rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Det finns emellertid gränser för yttrandefriheten. Yttrandefriheten får inte åberopas om man kränker andra människors centrala rättigheter. Till exempel kritik mot politik är en del av en fungerande demokrati. Däremot är det inte tillåtet att kränka, hota eller förolämpa människovärdet av människor eller grupper av människor.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera ärenden fastställt riktlinjer om hurdana yttranden inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Även rentav skarp kritik mot exempelvis migrationspolitiken omfattas av yttrandefriheten, men yttranden som till sin natur är exempelvis rasistiska, kvinnofientliga, homo- och transfobiska, islamofobiska eller antisemitiska kränker de grundläggande och mänskliga rättigheterna och hotar användningen av de demokratiska rättigheterna och omfattas därmed inte av skyddet för yttrandefriheten. Factsheet om hatretorik.

Anmäl hatretorik

Om du ser hatretorik till exempel på en webbplats och du misstänker att det strider mot lagen, kan du anmäla det till polisen till exempel med blanketten för nättips. En sådan anmälan kan lämnas till polisen anonymt. 

Diskussionsforum, sociala medier och andra kommunikationskanaler erbjuder ofta också sina egna medel för anmälan av hatretorik. Ofta kan man kontakta administrationen eller använda sig av tjänstens interna anmälningskanal. 

Plattformens administratör är också ansvarig till exempel i situationer där administratören uppmärksammas om olagligt material på webbplatsen, men trots det tillåter medvetet att materialet finns på webbplatsen och inte vidtar några åtgärder för att avlägsna materialet.
Du kan också anmäla hatretorik till diskrimineringsombudsmannen om du misstänker att hatretoriken utgör trakasserier som strider mot diskrimineringslagen. Även en sådan anmälan kan lämnas anonymt. 

Mer information om hatretorik

Mer information om hatretorik finns till exempel här:

Trakasserier Kundtjänst

Mer om det här ämnet

null Finland behöver långsiktiga antirasistiska åtgärder inom samhällets alla delområden

Finland behöver långsiktiga antirasistiska åtgärder inom samhällets alla delområden

Rasistiska trakasserier och diskriminering är alarmerande vanliga i Finland. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) publicerade förra veckan en ny Being Black in the EU-utredning om rasism och diskriminering som personer med afrikansk bakgrund bosatta i EU-länder har upplevt. Resultaten visar att personer med afrikansk bakgrund upplever mer rasism eller rasistisk diskriminering i flera av utredningens kategorier i Finland än i många andra EU-länder. Rasism har rotat sig i våra samhällsstrukturer och har övergripande konsekvenser för många personers liv. Även tidigare undersökningar och kontakter som diskrimineringsombudsmannen tagit emot visar att rasism är ett alarmerande vittgående fenomen i Finland. 

Enligt utredningen Being Black in the EU har 66 procent av personer med afrikansk bakgrund i Finland under de senaste fem åren upplevt diskriminering på grund av någon av diskrimineringsgrunderna. 13 EU-länder granskades under utredningen. Av dessa länder var den upplevda diskrimineringen bland personer med afrikansk bakgrund tredje störst i Finland. Personer med afrikansk bakgrund i Finland upplever diskriminering betydligt oftare än den övriga befolkningen. Av hela befolkningen har 16 procent upplevt diskriminering, medan den motsvarande siffran för personer med afrikansk bakgrund är 57 procent. I Finland är skillnaden mellan diskriminering som personer med afrikansk bakgrund har upplevt och diskriminering som hela befolkningen har upplevt näst stört av de länder som granskats under utredningen.

Rasistiska trakasserier är vanligare i Finland än i andra länder som granskats. 52 procent av respondenterna uppgav att de upplevt rasistiska trakasserier under de senaste fem åren. Personer med afrikansk bakgrund upplever mer rasistiskt våld i Finland än i de andra länderna i undersökningen. 11 procent av respondenterna har upplevt rasistiskt våld i Finland under de fem år som föregick undersökningen, medan genomsnittet av de 13 granskade EU-länderna är fyra procent. Dessutom rapporterar vårdnadshavare i Finland näst mest om rasistiskt våld och trakasserier som deras barn upplevt i skolan.

Undersökningen Being black in the EU visar även att 62 procent av personer med afrikansk bakgrund har upplevt rasistisk diskriminering vid hyrning eller köp av bostad i Finland. Kontakter som diskrimineringsombudsmannen tar emot handlar också ofta om diskriminering på grund av ursprung (inte enbart diskriminering som personer med afrikansk bakgrund upplever). 
Dessutom har över hälften av de personer med afrikansk bakgrund som besvarat FRA:s enkät upplevt rasistisk diskriminering i Finland vid arbetssökande. 47 procent av respondenterna har upplevt rasistisk diskriminering i arbetslivet. Även i kontakter om diskriminering inom arbetslivet som diskrimineringsombudsmannen tagit emot är diskrimineringsgrunder som förknippas med ursprung väldigt vanliga. 


Det behövs målmedvetna åtgärder mot rasism och den strukturella rasismen måste avvecklas systematiskt 

 

Rasism är ett allvarligt likabehandlingsproblem. Det behövs planmässiga, långsiktiga åtgärder mot rasism i Finland i samhällets alla delområden. 

-    Strukturell rasism är ett allvarligt problem i Finland. Regeringen måste agera aktivt och långsiktigt mot rasism. I arbetet mot rasism måste man förutom den rasistiska diskrimineringen även beakta de bredare konsekvenserna av strukturell rasism. Det ska avsättas tillräckligt med resurser för åtgärderna mot rasism, betonar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

I Finland finns det också luckor i datainsamlingen om diskriminering och rasism. Fungerande strukturer för datainsamlingen är nödvändiga för effektivt förebyggande av rasism.
För att bekämpa rasism behövs även satsningar på främjande av mångfalden i arbetslivet, stärkande av myndigheternas kompetens i likabehandling, ökad medvetenhet om de olika formerna av rasism, utveckling av forskning om rasism samt systematiska ingripanden i hatretorik, diskriminering och rasism. Fostringsarbete mot rasism och diskriminering bör inkluderas i lärarnas examensprogram och fortbildning.

Enligt diskrimineringslagen är myndigheter, utbildningsanordnare och anordnare av småbarnspedagogik samt arbetsgivare skyldiga att främja likabehandling och upprätta en likabehandlingsplan. Likabehandlingsplanen är ett viktigt verktyg med hjälp av vilken man kan till exempel förebygga rasistiska trakasserier och minska konsekvenserna av strukturell rasism i organisationer.

Undersökningen

 

Undersökningen Being Black in the EU genomfördes år 2022. Undersökningen kartlade upplevd rasism och diskriminering av européer med afrikansk bakgrund under de fem år som föregick undersökningen samt 12 månader före undersökningen. Utöver Finlands resultat granskar undersökningen också resultaten av Danmark, Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Luxembourg, Polen, Portugal, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike.

Bekanta dig med undersökningen Being Black in the EU.

02.11.2023

Se »