Hatretorik

Vad är hatretorik?

Hatretorik är kommunikation som hetsar till hat mot en person eller en grupp av människor. Kommunikationen kan uttryckas i tal men också exempelvis i skrift, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer. 

Enligt Europarådets ministerkommittés definition avses med hatretorik alla sådana uttrycksformer som sprider, uppmuntrar till, främjar eller berättigar etniskt hat, utlänningsfientlighet, antisemitism eller annat hat som grundar sig på intolerans. Hatretorik kan anknyta till exempelvis hudfärg, nationell eller etnisk ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Syftet med hatretorik är oftast att skapa en bild av människor som tillhör en viss minoritetsgrupp som suspekta, opålitliga eller mindre värda. Hatretorik kränker ofta en annan persons människovärde djupt.

Hatretorik kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannens har till uppgift att bedöma hatretorik ur perspektivet av diskrimineringslagens förbud mot trakasserier. Hatretorik kan utgöra olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den nödvändigtvis inte alltid uppfyller något brottsrekvisit.

Enligt diskrimineringslagen är tal eller uttryck i form av trakasserier förbjudet med vilket man i regel kränker människovärdet av en person som tillhör någon minoritetsgrupp genom att skapa en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är aggressiv gentemot honom eller henne. Ett beteende som kränker människovärdet behöver emellertid inte riktas direkt till en viss person för att det ska utgöra trakasserier mot denna person, utan det kan också rikta sig till en grupp av människor. 

Trakasserier som strider mot diskrimineringslagen kan utöver skrivna och talade uttryck utgöras exempelvis av tillgängliggörande och övrigt tillhandahållande av material som kränker människovärdet. Trakasserier kan förekomma oavsett kommunikationsmedel och -miljö, till exempel på sociala medier. Att sprida länkar som innehåller hatretorik kan också utgöra olagliga trakasserier. 

Hatretorikens konsekvenser

Hatretorik riktas mot personer och grupper som väljs ut utifrån deras bakgrund, personliga egenskaper, arbetsuppgifter eller ställningstaganden. Med hatretorik vill man ofta stänga ut vissa personer och grupper från samhället eller tysta vissa grupper av människor. Hatretorik har omfattande negativa mänskliga och samhälleliga konsekvenser. Hatretorik är särskilt skadlig för redan utsatta individer och minoritetsgrupper.

Syftet med hatretorik är allt oftare att påverka samhällsdebatten och beslutsfattandet. Med hatretorik som riktas exempelvis mot politiker, aktivister, tjänstemän, journalister, poliser, åklagare och domare försöker man påverka kärnan i rättsstaten, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för det demokratiska systemets funktionalitet.

Hatretorik kan också uppfylla brottsrekvisit

Straffbar hatretorik är kommunikation som uppfyller brottsrekvisit. Vanliga brottsrubriceringar för straffbar hatretorik är hets mot folkgrupp (ärekränkning), spridande av information som kränker privatlivet samt brott mot trosfrid. Ur samhällets synvinkel är hets mot folkgrupp ett särskilt allvarligt brott som i värsta fall kan exempelvis leda till förföljelse av personer som tillhör etniska minoritetsgrupper och våld mot dem. 

En person som gör sig skyldig till straffbar hatretorik döms oftast till bötesstraff, men om de ovannämnda gärningarna är grova kan de även leda till fängelsestraff.

Hatretorik och yttrandefrihet

Vid bedömningen av hatretorik ska även personens yttrandefrihet beaktas. Yttrande- och åsiktsfriheten är centrala grundläggande och mänskliga rättigheter. Grundlagen garanterar var och en rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Det finns emellertid gränser för yttrandefriheten. Yttrandefriheten får inte åberopas om man kränker andra människors centrala rättigheter. Till exempel kritik mot politik är en del av en fungerande demokrati. Däremot är det inte tillåtet att kränka, hota eller förolämpa människovärdet av människor eller grupper av människor.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera ärenden fastställt riktlinjer om hurdana yttranden inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Även rentav skarp kritik mot exempelvis migrationspolitiken omfattas av yttrandefriheten, men yttranden som till sin natur är exempelvis rasistiska, kvinnofientliga, homo- och transfobiska, islamofobiska eller antisemitiska kränker de grundläggande och mänskliga rättigheterna och hotar användningen av de demokratiska rättigheterna och omfattas därmed inte av skyddet för yttrandefriheten. Factsheet om hatretorik.

Anmäl hatretorik

Om du ser hatretorik till exempel på en webbplats och du misstänker att det strider mot lagen, kan du anmäla det till polisen till exempel med blanketten för nättips. En sådan anmälan kan lämnas till polisen anonymt. 

Diskussionsforum, sociala medier och andra kommunikationskanaler erbjuder ofta också sina egna medel för anmälan av hatretorik. Ofta kan man kontakta administrationen eller använda sig av tjänstens interna anmälningskanal. 

Plattformens administratör är också ansvarig till exempel i situationer där administratören uppmärksammas om olagligt material på webbplatsen, men trots det tillåter medvetet att materialet finns på webbplatsen och inte vidtar några åtgärder för att avlägsna materialet.
Du kan också anmäla hatretorik till diskrimineringsombudsmannen om du misstänker att hatretoriken utgör trakasserier som strider mot diskrimineringslagen. Även en sådan anmälan kan lämnas anonymt. 

Mer information om hatretorik

Mer information om hatretorik finns till exempel här:

Mer om det här ämnet

null De nyaste forskningsresultaten betonar behovet att utrota rasism och främja likabehandling

De nyaste forskningsresultaten betonar behovet att utrota rasism och främja likabehandling

Under senare delen av år 2023 publicerades flera internationella och nationella undersökningar och utredningar som påminner om att rasism fortfarande är ett betydande problem i det finländska samhället. Resultaten understryker behovet av att vidta åtgärder för att utrota rasism och främja likabehandling. Utöver de förpliktelser som internationella konventioner ålägger Finland finns den offentliga maktens skyldighet att trygga tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt förbudet mot diskriminering stadgat i grundlagen. Diskrimineringslagstiftningen preciserar grundlagens förbud mot diskriminering och förutsätter aktiva åtgärder för att ingripa i diskriminering.

Resultaten av den nyaste rapporten Att vara svart i EU (pdf) av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) visar att rasistiska trakasserier och diskriminering är vanligare i Finland än i flera andra EU-medlemsländer. Rapporten granskade den rasistiska diskriminering och trakasserier som personer med afrikansk bakgrund upplevt i 13 EU-länder – Finland, Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Polen, Portugal, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike.

Av de länder som granskats är Finland det land där personer med afrikansk bakgrund upplevt mest rasistiska trakasserier och våld. 43 procent av respondenterna berättade att de blivit utsatta för rasistiska trakasserier i Finland under det senaste året. Det gemensamma genomsnittet för de länder som deltog i undersökningen var runt hälften av detta, 24 procent. Upplevelser av rasistiskt våld under de fem åren före undersökningen var också allra vanligast i Finland.

Utöver rasistiska trakasserier och rasistiskt våld specificerade FRA:s undersökning konsekvenser av rasistisk diskriminering i olika livsområden, bland annat sysselsättning, hyrning och köp av bostad, skolor, arbetssökning, arbetsplatser och hälsovården. Förutom vardagsrasismen visar dessa resultat att rasism förekommer även på en strukturell och institutionell nivå. 

Våra nationella undersökningar stödjer resultaten av undersökningar på EU-nivå. Enligt den färska befolkningsundersökning som Institutet för hälsa och välfärd genomfört hade 42 procent av invandrare bosatta i Finland blivit utsatta för diskriminering under det senaste året. Inom vissa grupper var upplevd diskriminering ännu vanligare. Till exempel av ungdomar som flyttat till Finland från Afrika och Mellanöstern berättade upp till 63 respektive 58 procent att de hade blivit utsatta för diskriminering.

Färska forskningsresultat visar att diskriminering som familjer upplevt har även generationsöverskridande konsekvenser. Diskriminering som föräldrar upplevt kan påverka deras barns välbefinnande ännu efter flera decennier. I många familjer blir dock både barn och föräldrar utsatta för diskriminering. Delegationen för etniska relationer (ETNO) publicerade i december 2023 en rapport om rasism som unga utsätts för. Av rapporten framgår att rasism har blivit en del av de ungas vardag till en sådan utsträckning att ”man får bara lära sig leva med det”.

Aktiv verksamhet för att utrota diskriminering och rasism ska stärkas och genomföras planmässigt och långsiktigt

De ovannämnda forskningsresultaten understryker att upplevelser av rasistisk diskriminering och rasistiska trakasserier sällan är engångsföreteelser – de är ofta kontinuerliga, kumulativa och generationsöverskridande, förekommer i olika livsområden och konkretiseras i olika institutionella sammanhang.

I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att endast få personer rapporterar rasistisk diskriminering, rasistiska trakasserier och rasistiskt våld till myndigheterna. En av de viktigaste orsakerna till att man inte rapporterar dessa händelser är att den som blivit utsatt för rasistisk diskriminering, rasistiska trakasserier och rasistiskt våld inte tror att rapportering skulle leda till ändring eller ens att något skulle hända.

Ändå är det särskilt beaktansvärt att antalet misstänkta hatbrott som kommit till polisens kännedom ökade med en femtedel år 2022, till samma nivå som år 2015, vilket är det högsta antalet misstänkta hatbrott under hela den tid som frågan har utretts i Finland.  Enligt Polisyrkeshögskolans rapport var motivet till nära 75 procent av alla misstänkta hatbrott offrets antagna eller faktiska etniska eller nationella bakgrund. Den misstänkta hörde ofta till majoritetsbefolkningen och offret till någon minoritetsgrupp.

Dessa färska forskningsresultat påminner oss om att rasism fortfarande är ett betydande samhällsproblem i Finland och kan inte avfärdas som ett resultat av en enskild undersökning. Färska rapporter som publicerats under senare delen av år 2023 understryker behovet av omedelbara åtgärder för att utrota rasism och främja likabehandling. Aktiv verksamhet för att utrota diskriminering och rasism bör stärkas och genomföras planmässigt och långsiktigt i samhällets alla delområden.

 

Lagstiftning:

Enligt jämställdhetslagen ska myndigheter, anordnare av småbarnspedagogik och utbildning samt arbetsgivare bedöma och främja likabehandling i sin egen verksamhet.  Enligt 5 § i diskrimineringslagen ska myndigheterna bedöma hur likabehandling uppnås i deras verksamhet och vidta åtgärder som behövs för att främja likabehandling.