Skyddet mot diskriminering inom service och tjänster
Under den senaste tiden har diskriminering i samband med tjänster diskuterats i offentligheten. Ett fall där ett företag vägrade erbjuda en tjänst åt ett parti och flera fall där individer har blivit diskriminerade på restauranger har väckt frågor om vad som är tillåtet och vad som inte är det.
Nedan beskrivs skyddet mot diskriminering ur diskrimineringslagens perspektiv:
Enligt diskrimineringslagen (1325/2014) får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Diskrimineringslagens tillämpningsområde är allmänt. Utanför det står bara religionsutövning och verksamhet som hör till privatlivet eller familjelivet. Diskriminering är förbjuden också vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor eller tjänster. Till exempel en restaurang eller butik kan inte vägra betjäna en kund på diskriminerande grunder. Särskilt högt är skyddet i fråga om diskriminering på grund av etniskt ursprung.
Syftet med diskrimineringslagen är att skydda människor, inte juridiska personer, såsom företag eller föreningar. Även grundlagens bestämmelser om likabehandling gäller bara människor. I vissa fall kan ändå till exempel en företagares person och företag ligga så nära varandra (till exempel i fråga om firmanamn) att en åtgärd som riktas mot företaget kan utgöra diskriminering av företagaren som person.
I förarbetena för diskrimineringslagen (RP 19/2014, s. 58) konstateras följande: ”[…) regleringen hindrar inte företag från att i enlighet med principerna om avtalsfrihet ha operativa förhållanden med andra företag. Företagarna får således fritt välja sina affärspartners enligt eget övervägande. Inom affärsverksamheten får man dock inte kränka fysiska personers rättigheter till exempel genom att företagen kommer överens om diskriminerande bemötande av en person. Likaså gäller att när ett företag generellt tillhandahåller andra företag sina tjänster får det inte vägra ingå avtal med ett annat företag om vägran i själva verket innebär att en fysisk person utsätts för diskriminering. Att ett företag som hyr ut kontors- och affärslokaler, utan godtagbara skäl vägrar hyra ut lokaler till ett företag som ägs av en invandrare på grund av hans eller hennes etniska bakgrund är ett exempel på ett förfarande som inte kan godtas.”
I diskrimineringslagen och det bakomliggande EU-direktivet om likabehandling 2000/43/EG fastställs en mycket hög tröskel för att berättiga särbehandling på grund av etniskt ursprung. Också Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i sin rättspraxis ansett att särbehandling på grund av etniskt ursprung endast sällan kan vara godtagbart.
13.11.2017
