Trakasserier på arbetsplatsen
Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering
Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.
Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:
- om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
- beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.
Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.
Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?
Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer.
En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.
Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen.
Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna.
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls.
Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.
Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.
Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen.
Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen.
Innehållspublicerare
Diskrimineringsombudsmannens observationer och rekommendationer från observationsresan till de stängda gränsövergångarna i november 2023
Diskrimineringsombudsmannen gjorde en observationsresa till de stängda gränsöverskridningsplatserna i sydöstra Finland 19–21.11.2023. Syftet med resan var att ta reda på myndigheternas förfarande i de fall där personer som söker sig till de stängda gränsövergångarna vill ansöka om internationellt skydd. Under observationsresan granskade man i synnerhet hur personers utsatta ställning identifieras och hur man agerar i dessa situationer.
Sakkunniga från diskrimineringsombudsmannens byrå gjorde en observationsresa till de stängda gränsöverskridningsplatserna i sydöstra Finland 19–21.11.2023 för att göra iakttagelser om hur diskrimineringslagen följs vid gränsövergångarna samt hur de grundläggande och mänskliga rättigheterna tillgodoses, till exempel förbudet mot återsändande samt rätten att ansöka om internationellt skydd.
På basis och inom ramen av observationsresan och de efterföljande diskussionerna med Gränsbevakningsväsendet har diskrimineringsombudsmannen gett rekommendationer till Gränsbevakningsväsendet.
Ombudsmannen ser det som viktigt att Gränsbevakningsväsendet och dess stab följer myndigheternas förfarande när gränsövergångarna är stängda. Det är särskilt viktigt att ge akt på uppfyllelse av skyldigheten och målsättningen att effektivt identifiera personer som befinner sig i en utsatt ställning samt skyldigheten att på det sätt som förutsätts av den nationella och internationella rätten trygga personers rätt att ansöka om internationellt skydd. Denna kunskapsbaserade uppföljning och bedömning bör inte bero på åtgärderna av oberoende laglighetsövervakare.
Diskrimineringsombudsmannen har i sina ställningstaganden om situationen vid Finlands östra gräns konstaterat att stängningen av gränsövergångar vid östra gränsen allvarligt äventyrar människors verkliga och effektiva möjlighet att lämna in ansökan om internationellt skydd. Vid avsaknad av en verklig och effektiv tillgång till asylförfarandet finns det en uppenbar risk för överträdelse av det absoluta förbudet mot återsändande och kollektiv avvisning.
Identifiering av personer i sårbar ställning
Vid koncentrering av ansökningar om internationellt skydd får internationellt skydd enligt 16 § 3 mom. i gränsbevakningslagen sökas vid riksgränsen i Finland endast vid ett sådant gränsövergångsställe till vilket ansökan om internationellt skydd har koncentrerats. Enligt samma moment kan undantag från denna allmänna huvudregel dock göras i enskilda fall med beaktande av rättigheterna för barn, personer med funktionsnedsättning och andra särskilt utsatta personer.
Under observationsresan fanns det ingen i den omedelbara närheten av gränsen som skulle ha försökt söka sig till Finland för att söka asyl. Anställda som observerat personer som tidigare ansökt om asyl vid gränsen frågades om deras erfarenheter och synpunkter bland annat om identifiering av utsatt ställning och hur personer i utsatt ställning släppts in till Finland.
Det är väldigt svårt at identifiera sårbarheter om myndigheten inte kan föra en diskussion med en person som eventuellt befinner sig i en sårbar ställning. Ombudsmannen anser att det är viktigt att begrunda om intervjuer med asylsökanden som kan finnas på andra sidan av gränshindret skulle kunna anordnas på något sätt. Det är också viktigt att myndigheterna vid gränshindret och eventuella asylsökanden förstår varandra. För detta ska det finnas tillräckliga kommunikations- och tolkningsmöjligheter.
Vid bedömning av utsatthet ska man ta hänsyn till den närmaste gränsövergången där det är möjligt att ansöka om internationellt skydd. Tröskeln för att identifiera en person som en som befinner sig i en utsatt ställning bör sänkas om det finns färre öppna gränsövergångar vid östra gränsen. Tröskeln bör vara väldigt låg i en situation där det inte är möjligt alls att inleda en asylprocess vid gränsövergångarna vid östra gränsen.
Gränsbevakarna ska sträva efter att identifiera tecken som tyder på utsatthet som en del av deras grundläggande arbete. På grund av omständigheter som orsakats av koncentreringen av ansökningar om internationellt skydd kan det dock vara svårt att vidare utreda situationer där tecken på utsatthet identifierats. Diskrimineringsombudsmannen anser att i osäkra situationer bör personer som uppvisat tecken på utsatthet tolkas vara personer i en särskilt sårbar ställning. Ombudsmannen understryker att i situationer där ansökan om internationellt skydd koncentrerats till ett eller flera gränsövergångsställen ska alla minderåriga betraktas som personer i en särskilt sårbar ställning.
19.04.2024