Trakasserier på arbetsplatsen
Trakasserier på arbetsplatsen utgör förbjuden diskriminering
Trakasserier på arbetsplatsen är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen. Trakasserier är förbjudna även på arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet även vad gäller trakasserier och man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen om man blir utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.
Enligt diskrimineringslagen utgör ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks trakasserier. Trakasserier är diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen:
- om det kränkande beteendet har samband med någon av diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen och
- beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen.
Mer information om trakasserier finns på vår webbplats på sidan trakasserier.
Vad betraktas som trakasserier i arbetslivet?
Trakasserier kan vara till exempel kränkande tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framställande av osakligt material eller annat slags kommunikationer.
En stämning som är kränkande, förödmjukande, hotande, fientlig eller aggressiv kan uppstå till exempel genom yttranden som kränker människovärdet eller genom att man på andra sätt uttrycker den person eller de personer som utsätts för trakasserier för obehag. Till exempel homofobisk eller ableistisk mobbning eller skämt kan skapa en förnedrande stämning på arbetsplatsen som uppfyller definitionen av trakasserier. En sådan stämning påverkar möjligheterna för den som utsatts för trakasserier att vara delaktig i arbetsgemenskapen, men arbetsgemenskapen påverkas också i större utsträckning. En förnedrande stämning kan leda till osäkerhet även för de övriga arbetstagarna än den som direkt blivit utsatt för trakasserier.
Att till exempel hålla rasistiskt material synligt i offentliga lokaler där man tillhandahåller varor eller tjänster kan kränka människovärdet av någon kund på ett sätt som kan betraktas som trakasserier. Motsvarande situationer kan uppstå på arbetsplatser om rasistiskt material hålls synligt i arbetsgivarens lokaler, till exempel i pausrummet. Likaså kan rekvisitet för trakasserier uppfyllas om någon till exempel skämtar på ett förnedrande sätt om sexuella minoriteter vid kaffebordet på arbetsplatsen.
Man kan göra sig skyldig till trakasserier även om avsikten inte har varit att kränka. Både trakasserier med avsikt att kränka och beteende som är kränkande utgör trakasserier som är förbjudna.
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i och förebygga trakasserier på arbetsplatsen
Arbetsgivaren är skyldig att ingripa i trakasserier på arbetsplatsen när arbetsgivaren får vetskap om dem. Arbetsgivaren kan få vetskap om trakasserier antingen genom den person som utsatts för trakasserier eller på andra sätt. Skyldigheten att ingripa innebär att arbetsgivaren ska vidta aktiva åtgärder för att undanröja trakasserierna. Beroende på situationen kan åtgärder omfatta hörande av och anvisningar för parterna, att utfärda en varning till den som gjort sig skyldig till trakasserier samt som sistahandsalternativ att avsluta anställningsförhållandet av den person som gjort sig skyldig till trakasserier om förutsättningarna enligt arbetsavtalslagen uppfylls.
Om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att vidta åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering. I dessa fall kan man kräva gottgörelse av arbetsgivaren för diskriminering.
Arbetsgivare är skyldiga att målinriktat främja likabehandling på arbetsplatsen. Arbetsgivarna ska utveckla arbetsförhållandena och förfaringssätten på arbetsplatsen enligt behoven. Förebyggande av trakasserier och upprätthållande av förfaringssätt som gör det möjligt att ingripa i trakasserier är en del av arbetsgivarnas skyldighet att främja likabehandling.
Övriga förbud mot trakasserier i arbetslivet
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudna enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen). Efterlevnaden av jämställdhetslagen övervakas av jämställdhetsombudsmannen.
Bestämmelser om trakasserier och annat osakligt bemötande av en arbetstagare som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa samt om arbetsgivarens skyldighet att ingripa i situationen finns i arbetarskyddslagen. Efterlevnaden av arbetarskyddslagen övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna. I vissa situationer kan det samtidigt vara fråga om trakasserier i strid med diskrimineringslagen och trakasserier som avses i arbetarskyddslagen.
Innehållspublicerare
Diskrimineringsombudsmannen har begärt om tilläggsutredning av inrikesministeriet gällande beredningen av fördelningen av flyktingkvoten
Diskrimineringsombudsmannen skickade 22.11.2024 en begäran om tilläggsutredning och ytterligare information till inrikesministeriet gällande beredningen av fördelningen av flyktingkvoten. På basis av den tidigare utredning som ombudsmannen fått i ärendet har det uppstått en klar presumtion om diskriminering, som strider mot grundlagen och diskrimineringslagen.
Diskrimineringsombudsmannen ber inrikesministeriet att motivera på vilka rättsliga grunder samt på vilka godtagbara skäl, med tanke på de grundläggande och mänskliga rättigheterna, som den politiska ledningen för inrikesministeriet givit direktiv om att preferera kristna flyktingar. Ombudsmannen ber även ministeriet att motivera varför man beslutade att avvika från FN:s flyktingorgan UNHCR:s ursprungliga förslag. Den politiska ledningen för inrikesministeriet har gett instruktioner om att ändra fördelningen av flyktingkvoten så att majoriteten av flyktingarna, i stället för att komma från länder där islam är majoritetsreligion, skulle komma från länder där kristendom är majoritetsreligion. Förutom tilläggsutredningar har ombudsmannen även begärt inrikesministeriet tillställa handlingar som hör till beredningen, vilka ombudsmannen inte ännu innehar.
Inrikesministeriets politiska ledning har gett instruktioner om att flyktingar skall väljas med särskild tonvikt på nationaliteter som vid behov kan återsändas till sitt hemland. Ombudsmannen ber om rättsliga samt övriga motiveringar även gällande denna betoning.
Därutöver ber ombudsmannen om motiveringar till varför ministeriets politiska ledning har gett instruktioner om att avvika från Finlands långvariga policy att ta emot nödfall samt varför man instruerat att välja flyktingar från Venezuela istället för dem som evakuerats från Libyen genom den så kallade ETM-mekanismen. Ur inrikesministeriets utredning framgår att UNHCR har vädjat till Finland att bibehålla nödkvoten och att öka antalet afghanska flyktingar som del av kvoten.
I sin begäran om tilläggsutredning betonar diskrimineringsombudsmannen att man i den fortsatta beredningen av ärendet måste se till att statsrådets framtida beslut om fördelningen av flyktingkvoten inte på något sätt grundar sig på diskriminerande anvisningar, på grund av religion eller andra diskrimineringsgrunder som är förbjudna enligt lag, som givits tidigare i beredningen.
Mot bakgrund av detta rekommenderar ombudsmannen starkt att beredningen återgår till UNHCR:s ursprungliga förslag från juli 2024 och att man i den fortsatta beredningen på ett detaljerat och transparent sätt, på lagenliga grunder, motiverar eventuella ändringar till UNHCR:s ursprungliga förslag.
Diskrimineringsombudsmannen bad inrikesministeriet att skicka tilläggsutredningen till ombudsmannen senast den 5.12.2024. På inrikesministeriets begäran har ombudsmannen givit tilläggstid att skicka tilläggsutredningen till och med den 16.12.2024.
Lagstiftningen:
I diskrimineringsombudsmannens begäran om tilläggsutredning hänvisas till inrikesministeriets interna e-postmeddelanden vilka tillställts ombudsmannen, kommunikation mellan ministerierna samt kommunikation mellan inrikesministeriet och FN:s flyktingorgan UNHCR. Efter att dessa handlingar har tillställts ombudsmannen är utgångspunkten enligt offentlighetslagens 5 § och 7 § att dessa handlingar är offentliga.
Inrikesministeriet har, gällande de handlingar som tidigare tillställts ombudsmannen, framfört att ministeriets kommunikation med UNHCR är sekretessbelagd eftersom den gäller statens förhållande till en internationell organisation och utlämnande av dessa uppgifter skulle kunna medföra skada eller olägenhet. I ombudsmannens begäran om tilläggsutredning, som bilagts denna webbnyhet, har därför med stöd av offentlighetslagen sekretessbelagts de uppgifter som inte tidigare, i ministeriets tidigare offentliga utredning eller i övrigt i offentligheten redan har framkommit. Inrikesministeriet har inte framfört några andra sekretessgrunder med avseende på handlingarna.
Offentlighetsprincipen, om vilken stadgas i grundlagens 12 §, och som regleras närmare i offentlighetslagen, förutsätter att myndighetsverksamhet ska utövas så öppet som möjligt samt att allmänheten har rätt att ta del av offentliga handlingar. Handlingar som tillställts en myndighet är offentliga om det inte finns nödvändiga skäl att begränsa deras offentlighet. Ett av huvudsyftena med offentlighetsprincipen är att göra det möjligt för allmänheten att granska den offentliga maktutövningen.
Diskrimineringsombudsmannens laglighetsövervakning i detta ärende gäller en misstanke om olagligt diskriminerande förfarande inom ett ministeriums högsta ledning i ett ärende som fått exceptionellt mycket publicitet. Offentlighetsprincipen kräver att utlämnandet av information i ärendet sker möjligast öppet.
27.11.2024