Världsflyktingdagen firas varje år den 20 juni till minne av och för att fira antagandet av FN:s flyktingkonvention. I år överskuggas flyktingdagen av en svår lagändring: riksdagen överväger en undantagslag som försvagar asylsökandes rättigheter och står i strid inte bara med internationella människorättsförpliktelser och EU-lagstiftning, utan också med vår egen grundlag.

Skyddet av flyktingar väcker många juridiska frågor, men i sin enkelhet är det en absolut rätt till liv för alla. Den undantagslag som för närvarande behandlas i riksdagen skulle göra det möjligt att avlägsna flyktingar från Finlands gränser utan att deras asylansökningar behandlas. Med andra ord, utan någon som helst säkerhet om huruvida dessa människor kommer att utsättas för omänsklig behandling eller riskera att dö. 

Lagen står otvivelaktigt i strid med Finlands internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, EU-rätten och grundlagen. Regeringen har dock hävdat att dessa konflikter kan åsidosättas. Om regeringen skulle besluta att ta lagen i bruk så skulle människor i praktiken kunna flyttas över gränsen, till och med med våld. Det säger inrikesminister Mari Rantanen till Yle. Det är sannolikt att lagen skulle tillämpas vid Finlands östra gräns, där återsändandet till Ryssland skulle ske. I regeringens proposition konstateras att Ryssland inte kan betraktas som ett tryggt tredje land för asylsökande.

I Ryssland skulle asylsökande inte ha någon säkerhet för att få tillgång till asylförfarandet eller att de inte skulle återsändas till ett land där de kan utsättas för tortyr, förföljelse eller annan behandling som kränker människovärdet.  

Skyddet av flyktingar innebär solidaritet och respekt för gemensamma regler

Skyddet av flyktingar är också starkt kopplat till solidaritet, vilket är det tema som UNHCR har valt för årets flyktingdag. Vi vet att den stora majoriteten av världens flyktingar flyr nära hemmet och, om möjligt, inom sitt eget land. Vid årsskiftet 2023-2024 fanns det 43,4 miljoner flyktingar från sitt eget land (Källa: UNHCR: Global Trends Report 2023). De största flyktinggrupperna i världen kommer från Afghanistan, Syrien, Ukraina och Venezuela. De största flyktingmottagande länderna är Iran (3,8 miljoner flyktingar), Turkiet (3,3 miljoner), Colombia (2,9 miljoner), Tyskland (2,6 miljoner) och Pakistan (2 miljoner). För världens flyktingar och de stora värdländerna är både humanitärt bistånd och vidarebosättning viktigt – men också rätten att söka asyl överallt, inklusive i Europa. 

För andra EU-länder än Tyskland är siffrorna för det mesta ganska små. Flyktingar som flytt från Ukraina och beviljats tillfälligt skydd utgör den största andelen av flyktingarna i EU, drygt tre miljoner. Till exempel har knappt 60 000 personer från Ukraina ansökt om tillfälligt skydd från Finland.

I övrigt var antalet asylsökande i Finland rätt blygsamt: förra året mottogs 4559 nya ansökningar.  Inom den europeiska unionen började man bygga upp ett gemensamt regelverk för asylfrågor vid toppmötet i Tammerfors 1999, där man i ordförandeskapets slutsatser enades om att bygga upp ett EU-omfattande område för frihet, säkerhet och rättigheter. På basis av dessa slutsatser skapades asyllagstiftningen 2000 och 2010, och Finland har hittills noggrant följt den. Att följa de gemensamma reglerna är också ett tecken på solidaritet, både med flyktingar och asylsökande och med andra medlemsstater.

Efterlevnaden av de gemensamma reglerna har dock allvarligt undergrävts, särskilt efter det stora antalet asylsökande 2015.Över en miljon människor sökte då asyl i EU, varav de största grupperna var syrier och afghaner. Ett stort antal av dem har beviljats skydd, och ingen kan hävda att den svåra situationen för mänskliga rättigheter i dessa länder inte motiverar att skydd beviljas. 

Ungern får höga böter för lagstiftning som strider mot EU-rätten

Ungern reagerade på trycket från asylsökande vid landets gränser genom att anta särskilda undantagslagar för att hantera storskaliga ankomster. Ungern ansåg att dessa lagar var nödvändiga för att säkerställa allmän ordning och inre säkerhet. Undantagslagstiftningen kompletterades senare för att förhindra covid-19-infektioner, hävdade den ungerska regeringen.
Lagstiftningen tillät asylsökande att ansöka om asyl i Ungern vid endast två gränsövergångar vid gränsen mot Serbien. Storskaliga frihetsberövanden av asylsökande och avvisning av asylsökande innan deras asylansökan hade behandlats var också en del av tillämpningen av lagstiftningen. EU-kommissionen inledde ett överträdelseförfarande mot Ungern år 2015 och drog till slut Ungern inför EU-domstolen år 2018. Domstolen gav sitt utslag år 2020, och fann att Ungern brutit mot EU- rätten.

I torsdags, den 13 juni, meddelade EU-domstolen sin dom mot Ungern för andra gången (C-123/22). Domstolen slog fast att Ungern fortsatt att bryta mot EU-lagstiftningen och att landet inte hade lämnat någon godtagbar motivering till detta. Domstolen utdömde böter på 200 miljoner euro och ett dagligt vite på 1 miljon euro till dess att Ungern anpassar sin lagstiftning till EU-rätten. 

Domstolen motiverade sin tämligen hårda dom med att Ungern hade åsidosatt principen om lojalt samarbete och avsiktligt kringgått EU:s gemensamma skyddspolitik i dess helhet, inklusive de därmed sammanhängande reglerna om återsändande av tredjelandsmedborgare. Domstolen ansåg att detta agerande utgjorde ett allvarligt hot mot unionsrättens enhetlighet, med mycket allvarliga konsekvenser både för enskilda, särskilt för de rättigheter som tillkommer personer som söker internationellt skydd, och för allmänintresset.

Domstolen konstaterade också att när Ungern underlåter att fullgöra sina egna skyldigheter överför landet dem också på andra medlemsstater. Genom att göra detta undergräver Ungern allvarligt principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna. 

Denna dom och dess betydelse kommer säkerligen att vägas in när riksdagen under de närmaste dagarna beslutar om man ska godkänna regeringens förslag om tillfälliga åtgärder för att bekämpa instrumentaliserad invandring. UNHCR har uttryckt allvarlig oro över detta, vilket även Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter gjorde i måndags. I brevet till riksdagen uttrycker kommissionär Michael O´Flaherty sin oro över de globala konsekvenserna av den finska lagstiftningen. Hur ska man övertyga de länder som i dag bär det största ansvaret för den stora majoriteten av världens flyktingar om att Finland och övriga EU-länder är beredda att ta ens ett litet ansvar för världens flyktingsituation om Finland dessutom stiftar lagar som allvarligt bryter mot flyktingkonventionens grundprinciper, EU-rätten och vår egen grundlag? 

På världsflyktingdagen hoppas jag att varje riksdagsledamot kommer ihåg sin skyldighet att värna om de grundläggande rättigheterna enligt 22 § i grundlagen:

De offentliga myndigheterna måste säkerställa att grundläggande och mänskliga rättigheter förverkligas.