Kommuner ska inte förbjuda att regnbågsflaggor hålls framme i skolor

Diskrimineringsombudsmannen fick kännedom om ett fall där en kommun hade gett anvisningar till skolorna inom kommunens område om att regnbågsflaggor inte får vara permanent framme i skolans lokaler. Ombudsmannen anser att ett förbud mot att hålla flaggorna framme bryter mot kommunens skyldighet att främja likabehandling. Ombudsmannen har gett kommunen ett motiverat ställningstagande och rekommenderar att kommunen återkallar förbudet till skolorna.

Välbefinnandet hos unga som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter är fortfarande sämre än hos andra unga. Av enkäten Hälsa i skolan (2025) som gjordes av Institutet för hälsa och välfärd framgår att regnbågsungdomarnas erfarenheter av exempelvis skolmobbning har blivit vanligare. Av skolhälsoenkäten framgår också att:

• Endast 52 procent av eleverna i årskurs 8–9 som tillhör könsminoriteter upplevde att de kan vara sig själva i skolan. Av unga som hör till sexuella minoriteter upplevde 63 procent detta.
• Av eleverna i årskurs 8–9 som tillhör könsminoriteter hade 61 procent upplevt diskriminering i skolan eller på fritiden och av eleverna som tillhör sexuella minoriteter 53 procent. 

Skolorna har en viktig roll i främjandet av regnbågsungas välbefinnande. Myndigheterna, såsom kommuner och städer, utbildningsanordnare och läroanstalter, är enligt diskrimineringslagen skyldiga att främja likabehandling och säkerställa icke-diskriminering i sin verksamhet.

Diskrimineringsombudsmannen har behandlat ett fall där kommunen har förbjudit skolorna i området att varaktigt hålla regnbågsflaggor framlagda i skolornas lokaler. Ombudsmannen anser att kommunens förbud strider mot kommunens lagstadgade skyldighet att främja likabehandling. Dessutom är förbudet problematiskt med tanke på grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, enligt vilka den grundläggande utbildningens samhälleliga uppgift är att främja jämställdhet och likabehandling. Diskrimineringsombudsmannen har gett kommunen ett motiverat ställningstagande och rekommenderar att kommunen återkallar sitt förbud och informerar skolorna i området om detta.

Kommunen motiverade förbudet mot flaggorna med att det skulle vara ett politiskt ställningstagande att hålla dem framlagda. Regnbågsflaggan är dock inte en symbol för exempelvis någon viss politisk rörelse, ideologi eller förening, utan en etablerad symbol för främjande av likabehandling av könsminoriteter och sexuella minoriteter. Till exempel har Östra Finlands förvaltningsdomstol gett ett lagakraftvunnet avgörande enligt vilket regnbågsflaggning som en stad ordnade inte handlade om att lyfta fram en enskild organisation eller någon annan enskild aktör, utan om att staden genom flaggningen visar sitt stöd för främjande av regnbågspersoners rättigheter. Förvaltningsdomstolen ansåg att regnbågsflaggning omfattas av skyldigheten att främja likabehandling enligt diskrimineringslagen.

Att hålla regnbågsflaggan framlagd är ett synligt symboliskt sätt att visa stöd för minoriteter och främja likabehandling. Med regnbågsflaggan kan skolans personal och även enskilda lärare i sina klasser uttrycka sitt stöd för könsminoriteter och sexuella minoriteter samt lyfta fram att det är tryggt för eleverna att berätta till exempel om sina erfarenheter av diskriminering.

– Vi lever i en tid där rätten för personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter att leva öppet som sig själva ifrågasätts. Detta syns också i regnbågsungas välbefinnande. Att hålla regnbågsflaggan framlagd är en liten men enormt viktig handling. För en regnbågsungdom är det ett konkret budskap om att du är värdefull och välkommen precis som du är, säger diskrimineringsombudsman Rainer Hiltunen.

I hela samhället måste man arbeta för att stärka att unga som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter kan lita på att deras välbefinnande och likabehandling tillgodoses. 

Lagstiftning

Enligt 6 § i diskrimineringslagen ska utbildningsanordnare och de läroanstalter de är huvudmän för bedöma hur deras verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper och hur likabehandling i övrigt uppnås i deras verksamhet samt vidta de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

Enligt 19 § i diskrimineringslagen kan diskrimineringsombudsmannen ge allmänna rekommendationer om hur diskriminering kan förebyggas och likabehandling främjas. Ombudsmannen kan i enskilda fall lämna motiverade ståndpunkter för att förebygga ett förfarande som strider mot diskrimineringslagen eller för att förhindra att ett sådant förfarande fortsätter eller upprepas.

25.06.2026